Att inte veta dödar mig inombords

Om du tror att otrohet bara förekommer i dåliga förhållanden så tror du fel.

När en person man lever med helt plötsligt ändrar sina rutiner då blir man misstänksam.

Han som aldrig tvättat sängkläder i alla dessa år nu plötsligt tvättade lakan och överdrag.

Han som alltid ALLTID rullat upp rullgardin när han vaknar och denna enda dag så hade han den nerrullad och gardiner fördragna.

Han som kan lämna bromsspår i kalsonger och toan utan att skämmas men skämdes över bajsspår i sängen?

Har nu även lagt märke till att han sitter faktiskt en del på telefonen och han vänder typ skärmen. Hans vänlista på Facebook är numera privat. Bilder jag kommenterat med hjärta och skriver något fint och bilder jag tryckt älska på alla dessa bilder har han tagit bort.

Detta är inget jag tänkt på innan förrän nu när jag tänker på djupet allting. Är det inte märkligt?

Han var på toa och jag tryckte på hans telefon när den låg på bordet och då kom det upp att man ska slå in lösen. Varför har man lösen när man inte haft det innan? Och hur jag märkt det så inte ni ska anta igen en massa, är för när han suttit bredvid mig så har han bara dragit fingret över skärmen. Men nu knappar han in kod.

Har inte kollat hans mobil och vill inte göra det heller och sen har han ju ändå kod så det går inte.

Han är annars snäll och underbar men det något som känns sol det inte stämmer och jag har en äcklig magkänsla. Men jag vill inte lämna förrän jag vet svart på vitt. Tänk så lämnar jag och jag egentligen bara överanalyserat och trott det värsta när det kanske inte är så.

Hade underlättat så mycket att ha bevis :(

Fan vad jobbigt

Fullkomligen naiv reaktion från någon som uppenbarligen saknar erfarenhet.

1) Att lita på någon och att lita BLINT på någon är två skilda saker. Den senare är är väldigt naivt

2) Att misstänka och att tro är två skilda saker. När du misstänker så tror du varken det ena eller det andra du står i mitten och velar. När du tror så tror så är du mer eller mindre säker på att det är så och behöver bara bekräfta det.

3) I längre förhållanden har man ofta något som kallas barn. Du vet de där små rackarna som vi alla varit en gång. Dessa små rackare är helt beroende av sina föräldrar. Och en förälder som resonerar så ofattbart korkat att hon/han bara drar på första bästa misstanke är ingen bra förälder. En normalt funtad förälder vill oftast inte vända upp och ner på sina barns liv utan att vara väldigt säker på att det finns anledning till det, och för att vara säker krävs bevis. Och eftersom människor som gör duma saker sällan säger det över middagen typ "idag drog jag över en brud i våran säng" så måste man tyvärr luska för att få reda på sanningen, detta gäller tyvärr även om man inte har barn.

Så mao är din fråga... "vad är det för mening med att stanna med någon man inte litar på" väldigt naiv och faktiskt ganska korkad. Det är som att säga att man ska ska be sin bästa kompis dra åt helvete för att man misstänker att personen snackat skit om dig. Det KAN vara så men det kan lika väl vara ett missförstånd. Och att då bara be personen dra åt helvete är ju i så fall ganska korkat, det är betydligt smartare att ta reda på om det är sant eller ett missförstånd.

Nja, hon vill veta om det hon misstänker är sant eller falskt, får hon bevis så är det ju sant. Hittar hon inga bevis så är det falskt och hon kan släppa det. Om hon sen vägrar släppa det trotts inga bevis så är det en helt annan fråga, då är det absolut TS som behöver jobba med sig själv eller gå. Men att babbla om att det skulle vara idiotiskt att försöka få bevis och bara dra på en misstanke är väldigt naivt.

Det handlar inte om vad vilket ord jag VILL använda, det ÄR två skilda saker och ganska avgörande för hur man ska förhålla sig till det. Att smeta ihop dem till en och samma sak med olika namn är direkt felaktigt. Det är som att göra en båt och en bil till samma sak med olika namn.

Om man misstänker så vet man varken till eller från, det kan vara sant eller falsk. Att agera på en misstanke är idiotiskt för det kan lika gärna vara ett missförstånd. Det är sånt som människor med problem med impulskontroll gör.

Japp, hon har grubblat i 1 år och jag håller med om att det börja bli dags att göra något åt saken. På ett år har förtroendet ruttnat så mycket och frågan blivit så infekterad att jag kan hålla med om det nog är dags att bryta upp istället för att gräva efter bevis. För när det gått så långt så kommer förtroendet bli enormt svårt att återställa även om hon inte hittar bevis. Det skulle hon ha gjort från första början....MEN anledningen till att hon öht grubblar på det fortfarande är förmodligen för att hon inte tog tag i det med en gång utan bara lät det bara vara. Och det är ju precis det vissa i denna tråd argumenterar för och det är som sagt ganska idiotiskt. Låter man skit ligga i ett sår utan att göra något åt det för att man är rädd att det kommer göra ont så kommer såret bli infekterat ju längre man låter det vara desto större problem blir det sen. Mao förtroendekriser löser man inte genom att stoppa huvudet i sanden som vissa här verkar propagera för.

Nja, fast det här tycker jag är ett så märkligt resonemang... när man plockar ur handlingar ur sitt sammanhang så kan de ju låta väldigt tokiga... tex om du knallar omkring på stan och någon ger dig en fet smäll bara för att personen kände för det... du kommer bli rasande och kanske ge tillbaka... plockar man ur din reaktion ur sitt sammanhang så är det ju du som framstår som helt skogstokig... en person som spottar och fräser och hoppar på en oskyldig stackare.... tittar man på HELA bilden från början så framgår ju en helt annan bild.

Så visst. att tvätta sängkläder är i sig inget suspekt... om man tvättar kläder, med dasen hängande, någons trosor hängande från taklampan, 3 kondomer liggandes på golvet och en stor vi fläck på sängkläderna så blir det kanske bilden lite annorlunda... överdrivet som fan, jag vet, men du förstår kanske vad jag menar.