Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Bipolär

    Tis 24 nov 2020 07:58 Läst 0 gånger Totalt 6 svar
    Tis 24 nov 2020 07:58

    Finns det andra med erfarenhet av att leva med en partner som är bipolär där man ska efter ca 2 år försöka ha ett förhållande på distans ?

    Igår va det en vecka sedan hon drog med barnen och bestämde sig för att flytta tillbaka hem.

    Ska klargöras att barnen är hennes sen tidigare .

    Jag vart helt krossad företog ingenting vi hade bara dagar innan pratat om ett nytt renoveringsprojekt jag upplevde verkligen att vi var lyckliga med varandra och att hon trivdes på landet med djur natur jobb mig mina barn osv .

    Igår fick jag träffa henne för första gången på 7 dagar och vi grät kramades pussades båda älskar varandra och vill vara kvar för varandra .

    Har läst en hel del om bipolär sjukdom sista veckan och förstår i mångt och mycket att det är sjukdomen som ställer till det .

    Men vill samtidigt inte bli utnyttjad.

    Tacksam för tips och andras erfarenheter.

  • Anonym (.....­....)
    Visa endast
    Tis 24 nov 2020 09:39 #1

    Bli utnyttjad hur då? Undrar också om hon gjort så här förut, bara plötsligt dragit iväg med barnen o sen kommit tillbaka. O har ni haft nåt gräl eller så som kanske föranlett detta? 

    Hoppass hon sköter medicinering o annan behandling som hon får. För det får hon väl?

  • Tis 24 nov 2020 11:59 #2

    Ja att man vill inte vara någons snutte under den jobbiga perioden och kämpa för ingenting.

    Nej det har hon aldrig.

    Jag levde i tron om att allt va bra och det kändes så .

    Har läst mycket kring bipolär sjukdom och förstår att hennes sjukdom fungerar impulsivt och att man har svårt att sätta gränser där konsekvenser kommer i efterhand .

    Hon fick diagnosen i början på året så är väldigt nytt även för henne och hon äter medicin.

    Kanske dock behöver justeras efter mående och årstider .

    Båda vill få oss att funka men på distans tillsvidare .

    Tänkte mest om det fanns andra med samma erfarenheter?

    Då jag inte märkt att hon har känt som hon säger !

    Vi är inte osams och bråkar inte , klart att man inte är överens om precis allt med det hör ju till i ett förhållande .

  • Tis 24 nov 2020 12:28 #3

    det kan ta tid innan medicinerna funkar, samt att man får prova sig fram vilka som funkar. så det kan ta ett tag.

    är själv bipolär och har nyligen börjat prova en ny medicin då de jag hade tidigare inte funkat så bra.

    sen är det ju så att det går i perioder, ibland blir man uppåt och vill göra saker medans andra känner man inte för att göra något.

    då hjälper det otroligt mycket om man har någon som är där och stöttar. det kan betyda väldigt mycket och göra stor skillnad. 

    Det betyder dock inte att man utnyttjar den personen då man har både de bra och dåliga stunderna tillsammans. och är det något problem så får man prata om det, hur man vill göra osv

  • Tis 24 nov 2020 12:55 #4

    Dumpa om du inte vill leva som dörrmatta resten av livet.

    Det finns så många fantastiska och fina tjejer där ute så varför välja en som är trasig. Hon har ju verkligen visat hur mycket du är värd eller hur? 

  • Tis 24 nov 2020 13:00 #5

    Ja det har jag också förstått att det kan ta lång tid och att man bör ha en dialog med sin läkare för att kunna få bästa möjliga hjälp . Det är ju det som har känts så otroligt jobbigt sista veckan då hon bara gick ut och stängde dörren ... jag jobbar ca 50-55 Tim i veckan driver eget men har alltid checkat av med henne så att allt är bra och att hon trivs här och det har hon gjort säger hon . Vi har alltid varit väldigt fysiska med varandra och pratat mycket. mest blir det ju om barnen och saker runt familjelivet .

    Men har nu fått höra att allt jag har gjort var negativt att hon inte fixar att ha så mycket ansvar själv med hus hem barn osv . Jag vad henna att tänka efter och låt mig ändra på det då för att det skulle bli enklare . Hon har jobbat 80% för att kunna få vara hemma lite mer och även få tid med sina barn .

    Man känner sig sårad och sviken när man levt i något helt annat känns det som ...

    vi har varannan helg barnfri så då har vi verkligen kunna umgås och få kvalitetstid med varandra och ladda batterierna som jag upplevt det .

    Men det har varit en ständigt bråkande med hennes familj över skit saker igentligen men har ju ståt på hennes sida där och det har stundtals varit påfrestande . Förstår att hon saknar sin ?familj? då hon flyttade ca1,5 Tim från dom .

    Men dom har vid flertalet tillfällen inte kommit el ställt up när hon har bett om det ...

    El kanske blir hon aldrig nöjd ...

    måste väldigt offra hända saker . Men som hon själv sagt att det är för första gången i livet som hon kan känna ett inre lugn .

  • Anonym (.....­....)
    Visa endast
    Tis 24 nov 2020 13:10 #6

    Hon säger att allt du gjort var negativt... ? 
    Och hur är hennes dialog med läkaren? 

    Undrar också vad det är för slags bråk med hennes familj.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll