• Anonym (trött och slut)

    Hur kan han tro att jag ska kunna bli kåt??

    Jag är så trött och slut och jag kan aldrig räkna med att min man ska ställa upp och underlätta någonting övht. Han tar noll initiativ i hemmet utan jag måste säga till om varenda liten grej jag vill att han ska göra. Jag är så trött på att alltid vara den som bokar tvättider, skriver inköpslistor, städar, diskar, tvättar, bädda rent, handlar, går ut med soporna, tvättar och städar bilen, ser till att vi har något socialt umgänge osv. Han hjälper aldrig till. 

    Han kan helt seriöst fråga mig vad det blir till middag när jag kommer hem efter ett 10 timmars pass på jobbet. När jag jobbar så sitter han framför datorn eller ligger i sängen med sin telefon. Han kan inte ens tömma diskmaskinen eller gå ut med en stinkande soppåse för min skull. 

    Jag har ett sjukt stressigt arbete dessutom. Allt jag vill är att vi ska kunna ha det mysigt och trevligt när vi väl är lediga tillsammans. Men hur sjutton ska jag orka med att vara glad och kåt när jag blir lämnad ensam med alla måsten hela tiden? Min energi och min tid räcker inte hur långt som helst. 

    Min högsta dröm är att för en gångs skull få komma hem till ett städat hem och en middag på spisen. Att för en gångs skull få komma hem och kunna slappna av och få vila lite. Att få känna att allt inte hänger på mig hela tiden......

    Jag har förklarat så många gånger hur ledsen jag blir när han aldrig kan hjälpa mig med något. Jag ställer alltid upp och hjälper honom när han ber om det och jag gör vad jag kan för att vi ska få lite kvalitetstid med varandra. 

    Ändå kan han inte förstå varför jag inte vill bli väckt mitt i natten av att han trycker upp sitt stånd i ryggen på mig. Jag behöver all sömn jag kan få för att orka med vardagen. Eller varför jag inte blir kåt när han kommer och tar mig mellan benen när jag står och plockar med disken som han har haft hela dagen på sig att göra. Jag är nog rätt nära den berömda väggen vid det här laget. 

    Jag blir så förbannad på mig själv för att jag fortfarande hoppas att han ska förstå hur snedfördelat allt är. Vi skulle kunna vara hur lyckliga som helst om han bara förstod........

  • Svar på tråden Hur kan han tro att jag ska kunna bli kåt??
  • Anonym (Sluta!!)
    Anonym (trött och slut) skrev 2020-11-24 19:05:43 följande:

    Det kanske bara är att inse att han mer än gärna utnyttjar mig. Hur kan man säga att man älskar någon som man lämnar ensam med all skit? 


    Ja, det är nog dags. Jag blir så ledsen när jag läser såna här trådar, för bakom varje inlägg är det en tålmodig, kärleksfull och ansvarsfull kvinna som blir utnyttjad för att hon är just allt detta. Du är värd en man som tar sitt ansvar, som ställer upp för dig, precis som du ställer upp för honom!

    Människor har olika syn på innebörden i att älska någon, tyvärr.
  • Anonym (ooo)
    Anonym (trött och slut) skrev 2020-11-24 18:57:16 följande:
    Nä, han jobbar. 

    Jag börjar fantisera mer och mer om att bo själv... 
    det är väl rätt uppenbart att du skulle ha det bättre utan honom? Vad väntar du på? 
  • Anonym (trött och slut)
    Anonym (Sluta!!) skrev 2020-11-24 19:22:16 följande:
    Ja, det är nog dags. Jag blir så ledsen när jag läser såna här trådar, för bakom varje inlägg är det en tålmodig, kärleksfull och ansvarsfull kvinna som blir utnyttjad för att hon är just allt detta. Du är värd en man som tar sitt ansvar, som ställer upp för dig, precis som du ställer upp för honom!

    Människor har olika syn på innebörden i att älska någon, tyvärr.
    Jag vet inte om jag någonsin kommer att ha lust att leva med en man igen. Det är nog bäst att leva själv istället. Bara fokusera på mig själv. 
  • Anonym (morot)
    Anonym (trött och slut) skrev 2020-11-24 19:13:02 följande:
    Jag kanske skulle be honom att flytta ut. Det kanske är det som krävs. 
    Anledningen till min stenhårda inställning är att min mor blev utnyttjad i 30 år av min styvfar, som inte ens jobbade förutom en del tillfälliga svartjobb här och där.

    Hon gjorde allt i många år och var som ett torrt skinn och hade ständiga magproblem av stress och oro över ekonomin mm.

    Och inte blev det bättre när jag blev tonåring för jag pekade bara på honom och sa: Mamma, jag tänker göra lika "mycket" hemma som han gör, för han är vuxen och gör inte ett skit mer än det han vill. Jag pluggar häcken av mig varje dag både i skolan och hemma och har högsta betyg i allt just för att jag inte ska bli som han...

    Det var givetvis väldigt taskigt av mig men jag var tonåring och det är jättesvårt att respektera en människa som bara klagar men inte kan ställa några krav alls på sin omgivning och stå fast vid dem. Jag började försöka coacha min mamma när jag var typ 12 år gammal. Jag har varit så arg och besviken för hennes bortkastade liv med den parasiten så jag kom knappt hem de första fem åren efter att jag flyttade hemifrån. Hon hann inte med mig riktigt för det vuxna barnet i hushållet tog all hennes energi.

    Det framgår inte om ni har barn men räkna med att de kommer att ha åsikter, när de kan tänka själva. Vill du att din dotter en dag ska ha det så här? 
  • Anonym (trött och slut)
    Anonym (morot) skrev 2020-11-24 19:36:27 följande:
    Anledningen till min stenhårda inställning är att min mor blev utnyttjad i 30 år av min styvfar, som inte ens jobbade förutom en del tillfälliga svartjobb här och där.

    Hon gjorde allt i många år och var som ett torrt skinn och hade ständiga magproblem av stress och oro över ekonomin mm.

    Och inte blev det bättre när jag blev tonåring för jag pekade bara på honom och sa: Mamma, jag tänker göra lika "mycket" hemma som han gör, för han är vuxen och gör inte ett skit mer än det han vill. Jag pluggar häcken av mig varje dag både i skolan och hemma och har högsta betyg i allt just för att jag inte ska bli som han...

    Det var givetvis väldigt taskigt av mig men jag var tonåring och det är jättesvårt att respektera en människa som bara klagar men inte kan ställa några krav alls på sin omgivning och stå fast vid dem. Jag började försöka coacha min mamma när jag var typ 12 år gammal. Jag har varit så arg och besviken för hennes bortkastade liv med den parasiten så jag kom knappt hem de första fem åren efter att jag flyttade hemifrån. Hon hann inte med mig riktigt för det vuxna barnet i hushållet tog all hennes energi.

    Det framgår inte om ni har barn men räkna med att de kommer att ha åsikter, när de kan tänka själva. Vill du att din dotter en dag ska ha det så här? 
    Jag inser ju själv att det här inte är en hållbar situation. Jag känner mig bara så tom. Som tur är så har vi inga barn. 
  • Anonym (Sluta!!)
    Anonym (trött och slut) skrev 2020-11-24 19:34:14 följande:

    Jag vet inte om jag någonsin kommer att ha lust att leva med en man igen. Det är nog bäst att leva själv istället. Bara fokusera på mig själv. 


    Jodå. Om du vill, så finns det många fina och ansvarsfulla män att leva med. Men först ska du tänka på dig själv, se till att må bra. Hur gammal är du förresten?
  • Anonym (morot)
    Anonym (trött och slut) skrev 2020-11-24 19:39:30 följande:
    Jag inser ju själv att det här inte är en hållbar situation. Jag känner mig bara så tom. Som tur är så har vi inga barn. 
    Om ni har levt ihop så länge- vill ni inte ha barn? 

    Och det är ju vanligen då som allt verkligen ställs på sin spets; när ingen får sova, ingen får slappa och ingen hinner ha hobbies eller träna så mycket som de vill, om man får ett krävande barn i alla fall.

    Jag tror kanske att du behöver lite betänketid runt hela livet? Hur du vill att det ska vara? Istället för att bara trava på i ett hjul som du knappt orkar dra runt?

    Du ska inte söka en samtalskontakt eller så?
  • Anonym (trött och slut)
    Anonym (Sluta!!) skrev 2020-11-24 19:42:00 följande:
    Jodå. Om du vill, så finns det många fina och ansvarsfulla män att leva med. Men först ska du tänka på dig själv, se till att må bra. Hur gammal är du förresten?
    36
  • Anonym (trött och slut)
    Anonym (morot) skrev 2020-11-24 19:45:20 följande:
    Om ni har levt ihop så länge- vill ni inte ha barn? 

    Och det är ju vanligen då som allt verkligen ställs på sin spets; när ingen får sova, ingen får slappa och ingen hinner ha hobbies eller träna så mycket som de vill, om man får ett krävande barn i alla fall.

    Jag tror kanske att du behöver lite betänketid runt hela livet? Hur du vill att det ska vara? Istället för att bara trava på i ett hjul som du knappt orkar dra runt?

    Du ska inte söka en samtalskontakt eller så?
    Vi har levt ihop i många år. Ingen av oss vill ha barn. Det var lite det som förde oss samman att vi hade samma tänk om vad vi vill ha ut av livet. Där är vi verkligen överens. Det är bara alla dessa måsten som hamnar på mig som förstör allt. 

    Par terapi kanske skulle vara värt ett försök. Men just nu känner jag mig så osynlig och obetydlig för honom att jag inte tänker rodda med det också. Jag kan föreslå det för honom så får det vara upp till honom att ta tag i det.  
Svar på tråden Hur kan han tro att jag ska kunna bli kåt??