Hur kan han tro att jag ska kunna bli kåt??

Knip ihop benen, tills han lär sig att respektera dig, och göra sin del av hemmajobbet. Alternativt skaffa en ny karl, som uppskattar dig som partner!

Knip ihop benen, tills han lär sig att respektera dig, och göra sin del av hemmajobbet. Alternativt skaffa en ny karl, som uppskattar dig som partner!

"Jag har å andra sidan huggit ved, satt armeringsjärn med slägga, lyft några ton marksten, målat och oljat ute mm mm."

Är ditt beteende representativt för svenska kvinnor eller tror du att du är ett undantag?

Han kan helt seriöst fråga mig vad det blir till middag när jag kommer hem efter ett 10 timmars pass på jobbet. När jag jobbar så sitter han framför datorn eller ligger i sängen med sin telefon. Han kan inte ens tömma diskmaskinen eller gå ut med en stinkande soppåse för min skull. 

Nä, han jobbar. 

Jag börjar fantisera mer och mer om att bo själv... 

Jag ska ta ännu ett snack med honom. Men den här gången tänker jag vara rak och ärlig med att det här är hans sista chans. Han ska få två månader på sig att visa vad han vill. Blir det ingen förbättring så får han söka efter ett annat boende. 

Fy fan va tungt det känns. Men jag måste tänka på mitt eget bästa för första gången på väldigt länge. 

Hade det inte varit för corona så hade jag bokat en liten solsemester för mig själv. Jag skulle nog må bra av att få lite distans till allt. 

Han har varit bortrest i jobbet några dagar nu och jag har funderat en hel del på både det ena och det andra. Jag har haft som fokus att vara ärlig mot mig själv i mina tankar. Jag har tillåtit mig att ta till mig tankar som varit lättast att bara skjuta ifrån mig istället. Man kan lugnt säga att en hel del har kommit upp till ytan. 

Något som jag ständigt har tryckt undan är vad min man har för syn på mig som partner egentligen. Jag har sakta men säkert insett att jag lever inte upp till hans standard på väldigt många olika sätt. En annan sak jag har insett är att han inte har något större intresse för mig som person. Han blir tex irriterad de gånger jag behöver prata om problemen på mitt jobb. Han klarar inte av att stötta mig i något övht. 

Jag inser mer och mer att jag har valt att hantera saker i mitt liv på de sätt som påverkat honom så lite som möjligt. 

Jag måste tänka på mig själv. Vad vill jag ha i mitt liv? Det är det jag måste fundera på. För det har jag inte gjort på så många år. Jag har haft fokus på att vara lättsamma för andra och han har utnyttjat det så långt det går. Medan mina tankar har varit på honom och andra i min närhet. 

Hade det inte varit för min omtanke om andra så hade jag inte ens varit vid liv nu. Och är det verkligen viktigt för mig att vara till liv för mig själv? Svaret är nej. Mitt liv har ingen betydelse. Jag lever bara för andra, föra att underlätta för andra. Men jag vill inte det längre. Jag har inte velat det sen evigheter tillbaka. Livet fyller ingen funktion för mig. 

Jag har alltid stoppats pga mina tankar på andras bästa. Det är dags att jag tar plats och gör det jag vill för mig själv och det tänker jag göra nu. 

Hade det inte varit för min omtanke om andra så hade jag inte ens varit vid liv nu. Och är det verkligen viktigt för mig att vara till liv för mig själv? Svaret är nej. Mitt liv har ingen betydelse. Jag lever bara för andra, föra att underlätta för andra. Men jag vill inte det längre. Jag har inte velat det sen evigheter tillbaka. Livet fyller ingen funktion för mig. 

Jag har alltid stoppats pga mina tankar på andras bästa. Det är dags att jag tar plats och gör det jag vill för mig själv och det tänker jag göra nu. 

Han har varit bortrest i jobbet några dagar nu och jag har funderat en hel del på både det ena och det andra. Jag har haft som fokus att vara ärlig mot mig själv i mina tankar. Jag har tillåtit mig att ta till mig tankar som varit lättast att bara skjuta ifrån mig istället. Man kan lugnt säga att en hel del har kommit upp till ytan. 

Något som jag ständigt har tryckt undan är vad min man har för syn på mig som partner egentligen. Jag har sakta men säkert insett att jag lever inte upp till hans standard på väldigt många olika sätt. En annan sak jag har insett är att han inte har något större intresse för mig som person. Han blir tex irriterad de gånger jag behöver prata om problemen på mitt jobb. Han klarar inte av att stötta mig i något övht. 

Jag inser mer och mer att jag har valt att hantera saker i mitt liv på de sätt som påverkat honom så lite som möjligt. 

Jag måste tänka på mig själv. Vad vill jag ha i mitt liv? Det är det jag måste fundera på. För det har jag inte gjort på så många år. Jag har haft fokus på att vara lättsamma för andra och han har utnyttjat det så långt det går. Medan mina tankar har varit på honom och andra i min närhet. 

Hade det inte varit för min omtanke om andra så hade jag inte ens varit vid liv nu. Och är det verkligen viktigt för mig att vara till liv för mig själv? Svaret är nej. Mitt liv har ingen betydelse. Jag lever bara för andra, föra att underlätta för andra. Men jag vill inte det längre. Jag har inte velat det sen evigheter tillbaka. Livet fyller ingen funktion för mig. 

Jag har alltid stoppats pga mina tankar på andras bästa. Det är dags att jag tar plats och gör det jag vill för mig själv och det tänker jag göra nu. 

Han har varit bortrest i jobbet några dagar nu och jag har funderat en hel del på både det ena och det andra. Jag har haft som fokus att vara ärlig mot mig själv i mina tankar. Jag har tillåtit mig att ta till mig tankar som varit lättast att bara skjuta ifrån mig istället. Man kan lugnt säga att en hel del har kommit upp till ytan. 

Något som jag ständigt har tryckt undan är vad min man har för syn på mig som partner egentligen. Jag har sakta men säkert insett att jag lever inte upp till hans standard på väldigt många olika sätt. En annan sak jag har insett är att han inte har något större intresse för mig som person. Han blir tex irriterad de gånger jag behöver prata om problemen på mitt jobb. Han klarar inte av att stötta mig i något övht. 

Jag inser mer och mer att jag har valt att hantera saker i mitt liv på de sätt som påverkat honom så lite som möjligt. 

Jag måste tänka på mig själv. Vad vill jag ha i mitt liv? Det är det jag måste fundera på. För det har jag inte gjort på så många år. Jag har haft fokus på att vara lättsamma för andra och han har utnyttjat det så långt det går. Medan mina tankar har varit på honom och andra i min närhet. 

Hade det inte varit för min omtanke om andra så hade jag inte ens varit vid liv nu. Och är det verkligen viktigt för mig att vara till liv för mig själv? Svaret är nej. Mitt liv har ingen betydelse. Jag lever bara för andra, föra att underlätta för andra. Men jag vill inte det längre. Jag har inte velat det sen evigheter tillbaka. Livet fyller ingen funktion för mig. 

Jag har alltid stoppats pga mina tankar på andras bästa. Det är dags att jag tar plats och gör det jag vill för mig själv och det tänker jag göra nu. 

Vi har levt ihop i många år. Ingen av oss vill ha barn. Det var lite det som förde oss samman att vi hade samma tänk om vad vi vill ha ut av livet. Där är vi verkligen överens. Det är bara alla dessa måsten som hamnar på mig som förstör allt. 

Par terapi kanske skulle vara värt ett försök. Men just nu känner jag mig så osynlig och obetydlig för honom att jag inte tänker rodda med det också. Jag kan föreslå det för honom så får det vara upp till honom att ta tag i det.