han vill köpa bil, hur mycket ska jag betala?

Håller med. En bil är ytterligare en pryl som kommer in i ?mixen?. Pengar in och pengar ut.

Hade du själv kört med den hade det varit rimligt om du stod för din del av bränslekostnaden, men i det här fallet kan han gott stå för hela klabbet själv. Det är hans idé att köpa bilen. Hur mycket har du kvar varje månad?

Tycker det är självklart att man betalar för drift och underhåll på en bil som man själv har nytta av och använder inom familjen. Varför ska man åka snålskjuts bara för att man inte får tummen ur röven att ta ett körkort?

Osh osh... du ska betala noll.

Om du betalar en del av kostnaden, och sedan går ni isär och han tar bilen, vad gör du då? Inget, känner dig bara bitter och lurad. När min sambo köpte bil sa han inget om att jag ska vara med och betala. Hade han gjort det hade jag dragit öronen åt mig. Efter 10 år köpte jag en bil själv. Han behövde inte betala på den, för det är min egendom.

Precls min åsikt

Du skrev att ni inte var överrens..

Hur ser era förslag ut?

Om du inte vill ha bil har jag svårt att se att du ska betala för dwn. Då förutsätter jag att du inte använder bilen alls.

Om det huvudsakligen är han som vill ha bil men att den kommer nyttjas för dina behov när den nu finns är det väl rimligt att bestämma en milkostnad som betalas när den används för ditt behov som inkluderar bränsle och drift. 18 kr är väl en sån vanlig summa. Och när bådas behov är samma betalar du hälften dvs 9kr. Och han står då för alla omkostnader i övrigt.

Tror du har en snäv världsbild där bil behövs och det bara handlar om vem som får kostnaden och besväret med den. Vet inte hur TS tänker men själv har jag inte tagit körkort för att jag inte känt behovet. Min man har körkort men har inte haft bil på tjugo år. Vår livsstil kräver inte bil, skola och aktiviteter för ungarna har funnits i området och rimligt kollektivavstånd, till landet åker vi kollektivt (covid har erkänt ställt till det och blir det på sikt normaltillståndet kanske jag tänker om). Men i princip är det mycket billigare med taxi de få gånger det behövs. Bara parkering utomhus i området skulle gå på en femhundring, biltullar är inte heller gratis. Vi har inga jättemarginaler och skulle vi hålla bil skulle vi behöva jobba heltid eller skära rejält i nuvarande utgifter (typ skippa lantstället). Behöver jag säga att jag inte skulle bidra om min man fick för sig att ha bil till vardags? Om det innebar att jag inte heller kunde sitta i den överlever jag säkert det.

Körkort handlar ju även om att vara en viktig faktor i anställningsbarhet i många brancher, tillsammans med gymnasieexamen och svenskakunskaper etc. Men det är väl kostnaderna som gjort att fler och fler prioriterar bort det, tyvärr. Aven i många fler yrken och jobb underlättar det fast det kanske inte är direkt krav.

Jag har inte läst allt, men jag sitter i samma sits (fast tvärtom) och tycker att det är jättesvårt.

Vi köpte nyligen en ny bil, min sambo står på lånet och jag äger bilen. Jag studerar och kan inte ta lån men det är bara jag som har körkort. Vi har ju 100% gemensam ekonomi, men skulle vi inte ha det så skulle jag ju tycka att vi delade lika på alla transportkostnader. Det är ju jag som: handlar, hämtar/lämnar barn på förskola/skola, skjutsar till aktiviteter och vänner, för utflykter och för att hälsa på släktingar.

Varje vecka, året om hamnar ansvaret kring logistiken på mig.

Visst hade vi kunnat åka kollektivt men det hade ingen av oss uppskattat. Jag använder inte bilen till skolan, men kommer använda den till mitt framtida jobb.