Snabba kast

Det man ska tänka är att hon inte har kontroll över sin sjukdom och att du absolut inte kan ha en framtid med henne. Tänk dig att ha ett eget barn i allt det där! Förutom en otroligt traumatisk uppväxt så blir det ju noll trygghet både för barn och dig.

Ni kan inte ha någon framtid. Varje timme ni är ett par är slösad tid. Försök få henne att fatta att hon behöver hjälp, mer än vad hon har nu. Hon kanske måste justera sin medicinering, gå i terapi (eller mer terapi), få stöttning i vardagen med barnen. De stackarna måste ju lida oerhört.

Lämna henne, det finns ingen framtid för er, bara kaos.

Jag vet att det har mycket med sjukdomen att göra . Jag har barn sen tidigare som också kommer bli lidande då dom har fäst sig vid henne och barnen .

Jag kunde verkligen inte se detta komma ...:(

Hon fick diagnosen tidigare i år så är väldigt nytt även för henne och jag har inte läst på så mycket om det förren nu kan man säga .

Man är kluven då ena sidan säger att glöm och gå vidare den andra kämpa och att det kommer bli bra då man kan få hjälpmedel för detta .

Hon hade bara packat väskan en dag och dragit på morgonen va allt bra sen ringde hon och sa att hon va hos sin familj/släkt och på tisdagen va det bestämt att hon skulle bo där ....

man fattar verkligen ingenting.

Nu vill hon att vi ska vara ett par på distans ....