Reflektion av någon som är arg på sitt barn

Skulle skriva ännu... Finns väl 100 exempel till men det var under senaste situationen jag insåg hur ledsen jag blir när hon förminskar/ropar/använder härsknings uttryck osv på små barn....

Ja det är alltid lätt att ha åsikter när man inte har egna barn. Det hade jag med en gång i tiden.

Typisk åsikt. Därför jag skrev klart och tydligt att jag fattar att man tappar humöret osv. Men jag har ändå kunskap om barnuppfostran trots att jag inte har barn.

Som att inte lyssna på en barnläkare som inte har barn...

Går inte jämföra ändå. Kom tillbaka när du varit förälder i några år .

Vad ville du med trådstarten?

Gör en orosanmälan till soc. 

Jag fattar vad du menar. Är det återkommande och väldigt ofta så hade jag också reagerat.

Jag är förälder själv, och antagligen långt ifrån en perfekt sådan. Dock försöker jag respektera att även min 2,5åring är berättigad till sina känslor och respektera dom när jag kan. Men det är inte alltid rimligt att göra det. Min dotter får inte alltid gå själv och blir inte alltid buren när hon vill.

Min vilja försvann ju inte helt bara för att jag blev förälder, och likväl som det är nyttigt att hon lär sig att få sin vilja igenom bör hon lära sig att ibland får mamma sin vilja igenom. Med det sagt tycker jag ändå att man som förälder bör undvika maktkamper av typen där man glömmer lyssna in sitt barn. Men ibland har man inte den förmågan.

Precis som jag ibland kan hamna i konflikt med en vuxen kan jag hamna i en situation med mitt barn som jag inte klarar av att hantera så bra och är det så det är med din vän, borde du hellre visa förståelse än att förvänta dig perfektion. Mänskliga relationer är svåra, och allt pusslande i småbarnslivet + ev sömnbrist gör det inte direkt lättare..

Det där fick jag höra också, när jag höggravid sa ifrån när jag bevittnade en pappa som hotade sin barn. "Om du inte kommer med nu så går jag utan dig"

Det har gått nästsan nio år nu och nu med erfarenhet av barn har jag ännu svårare att förstå hur man kan hota och bete sig så mot barn.

Min barn har tyvärr fått bevittan såna situationer, vilket gjort mig mycket arg. Jag förklarar då med demostrativt hög röst för mina barn att så där får inte vuxna säga, Det vet de redan såklart, men det känns skönt att såna vuna förhoppningsvis får skämmas och barnet få upprättelse av någon som ser och hör.

Att hon låter barnet gå med blöta strumpor är helt fel och något jag reagerar på, det är inte okej. Annars tycker jag det låter helt normalt.

Så sa mina föräldrar också och jag upplevde det inte som något hotfullt då och jag gör det inte idag heller. Jag tycker mest du låter som en överhysterisk och dämmande person.