Min man opererades efter att ha haft återkommande bölder i massor med år. Förutom att såret sprack upp och såg för eländigt ut i några veckor så gick det bra. Han har inte haft nån böld sen dess och det är nu 11 år sen. Inga övriga bekymmer heller. 

Frågade maken nyss och han sa att han nog hade bölder i princip minst varje månad i mellan 5-10 år. Och som många andra män med problem i just det området sökte han aldrig hjälp. Inte förrän han fått en så stor böld som var så infekterad att han fick feberfrossa. Den stack jag hål på och varet fullkomligt sprutade ut. Men han mådde bättre nästan på en gång. Då "tvingade" jag honom att söka hjälp och läkaren såg ju direkt att det var en fistel som borde op:as.
Det är svårt att sy så ordentligt att det håller i det området så vi var varnade att det kunde spricka vilket det gjorde. Vi fick mängder med typ stora kompresser att byta med och eftersom jag inte är kräkmagad bytte jag åt honom i ca 2 veckor. Det är nog den största risken. Hade han inte haft mig hade han varit tvungen gå till distriktarn för omläggning varje dag.
Han låg bara över natten på sjukhuset och det var just för att det sprack. Annars hade han fått åka hem samma dag för han mådde bra i övrigt. Lite ont sitta ett tag och bajsa var ingen hit, men helt överkomligt. Han ångrar sig verkligen inte eftersom bölderna försvann.

Jag tycker absolut du ska våga! Jag vet vilket elände det var för maken i alla år.

Om risken för inkontinens varit stor hade det stått här vilket det inte gör. Det nämns inte ens. Just därför tror jag inte risken öht är överhängande. 

www.1177.se/sjukdomar--besvar/mage-och-tarm/andtarmsoppning/bolder-och-fistlar-runt-andtarmsoppningen/