VAD för verktyg får man av en autismdiagnos? Konkreta svar önskas.

"Verktyg" kan ju vara allt från att ni föräldrar får lära er bra sätt att bemöta barnet på i olika situationer till resurstimmar i skolan till faktiskt inlärningsstöd som appar, inläsning av lektioner eller mer tid på prov osv osv.

Som jämförelse: Alla fattar nog grunden i vad diabetes är också men man har ändå en omfattande utbildning med föräldrar till barn som får diabetes. För att de ska veta vad de kan få hjälp med, vilka testkit och mediciner och pumpar som finns och för/nackdelar med dessa, och veta vilka tecken som betyder att de ska kräva mer hjälp av vården.

Det handlar inte bara om ditt barn just nu, utan kanske saker som du behöver tänka extra på inför puberteten och för att ditt barn ska klara skolan så bra som möjligt och också må bra där?

Jag har inte ett spektrumbarn själv men står nära två familjer med flera barn som behöver stöd och tyvärr kan det bli väldigt kämpigt om barnet blir så isolerat att det vägrar vara i skolan helt och hållet. Ångest och självmordstankar är inte ovanligt under tonåren för normalstörda barn heller och med diagnos löper man ännu större risk. 

Med en diagnos kan du ställa krav på skola och kommun om ditt barn behöver extra stöd. Utan den så ska du först vänta på utredningen (tar kanske ett år för det är kö) och sen begära resurser och på den tiden kan saker gå ganska illa. Min väns barn tappade ett helt skolår fast det fanns ett annat skolalternativ som passade hen, ärendet föll mellan stolarna och kommunen segade. Och det var MED diagnos.

Har hon några andra symtom på autism än att hon är lite osocial i vissa sammanhang?

Det kan inte bara vara så att hon kanske inte har ett så stort socialt behov eller att hon är mogen för sin ålder och inte kommer så bra överens med jämnåriga?

Upplever hon själv att hon har problem?

När mina barn gjorde autismutredningar fick vi veta att de dessutom var särbegåvade. Det öppnade en helt ny värld för oss då det förklarade väldigt mycket av varför det inte fungerat så bra i skolan, trots att skolan kände till aspergerdelen. Barnen själva var mycket intresserade av att förstå sig själva på ett helt annat sätt efter att de fått diagnosen. 

Även om det går bra för ditt barn i skolan just nu (vilket är toppen!) så kan det till slut vara så att det blir tufft, för att ju högre upp i skolsystemet man kommer, desto svårare saker blir det att jobba med, komplexa på ett sätt som kan trötta ut en idivid med diagnos. Kan vara så att ni kommer på andra tankar om det börjar bli svårigheter, men då tar det nog rätt lång tid att få utredning eftersom det brukar vara långa köer. Men samtidigt är det så att om inget problem upplevs och individen mår bra så kanske man inte anser att det behöver utredas. 

Vid utredningar kan man  upptäcka andra saker än vad man trodde var det som ens barn "har", vilket kan vara en viktig insikt.

Det jag som specialpedagog lärt mig är hur oerhört olika barn och ungdomar kan vara, trots att de på pappret har samma diagnos. Därför anser jag att det är viktigt för både individen själv och för skolan, att det finns en utredning så att man kan förstå individen bättre än utan diagnos (om personen nu får en diagnos). Det finns flera olika delar i utredningen och olika personer kan ha olika resultat på dessa delar = hjärnan fungerar olika. 

Och nej, mina barns liv hade inte varit bättre utan diagnos och vi föräldrar hade kunnat hjälpt dem bättre med diagnos. Så många tuffa år främst mitt ena barn haft. De fick inte utredningar förrän i åk 8 respektive efter åk 9 var slut. Jag önskar snarare att de hade fått utredningar mycket tidigare men eftersom de var särbegåvade och därför överkompenserade (utan att något förstod det), kunde ingen ana att de faktiskt hade en diagnos också. Därför behövde allt krascha innan vi fick gehör. 
Jag vet också att (främst tjejer) som har ADHD men inte är så utagerande, inte kommer till BUP förrän de hamnar där för tex depression, stress och ångest. Då inser psykologen som utreder att hade ungdomen fått komma några år innan, hade det läget inte behöva uppstå. 

Mina barn har haft nytta av diagnosen vid fortsatta studier då de har rätt till olika typer av anpassningar (tex på komvux). Man kan också ha nytta av en diagnos senare om man behöver hjälp av habiliteringen med sitt vardagsliv som vuxen, eller om man ska kontakta arbetsförmedlingen mm. 
De har också båda sagt att de förstår sig själva mycket bättre efter att ha fått förklaringar på sina resultat från utredningen.

Jag har fått en Asperger-diagnos som jag ångrar. Den hjälper inte ett skit. Tvärtom, den har gjort saken värre. Jag har inte fått någon hjälp av Arbetsförmedlingen, trots att de vet om min diagnos, de har massa fördomar om diagnosen, och behandlar en som man vore IQ-befriad. Habiliteringen hjälper inte heller, hab är inget för mig. 

Blir man automatiskt social av att få en diagnos? Blir man lyckligare? Trevligare? 

Samt jag har blivit sämre behandlad av både vården och anhöriga sedan jag fick min diagnos. 

Om man gör en utredning får man ju en kartläggning av det specifika barnets svårigheter och styrkor så att man kan utgå från dessa i stöttandet av barnet. Barnet får se både mer specifikt var utmaningarna kan ligga (tex begränsat arbetsminne) pch var styrkorna ligger. Kunskap är ofta ett verktyg i sig.

Det tror jag var det allra viktigaste för min dotter, att få en bild av hur hon fungerar och varför. Också skarpare än att bara säga en diagnos som lätt kan fyllas med diverse fördomar.

Andra viktiga saker är ju rätten till samtalsterapeut med rätt kompetens - för oss var det stor skillnad att prata med en terapeut med och utan aspergerkompetens samt också möjlighet till arbetsterapeut som kan hjälpa till med strukturer och liknande. Detta är ju en rätt som man har sedan även som vuxen och som kan vara bra som stöd i vuxenlivet. Även där utgår man för övrigt från kartläggningen i utredningen.

Med mer detaljerad kunskap från utredning och från det stöd man får från Hab kan det också vara lättare att kommunicera barnets behov i skolan och lättare att få förståelse för utmaningar när man kan förklara dem och dess orsaker bättre.

Sen finns det ju diverse konkreta verktyg som man kan ha rätt att låna från hab.

Det är väl det som jag kan komma på som har med verktyg att göra.