Kära dagbok - skriv hur din dag varit

Dagen har varit lugn och fin

Kära dagbok

Jag tänkte vara med i en novelltävling, och har knåpat intensivt på en novell de senaste dagarna, då det snart är deadline. Men jag har upptäckt att det inte går. Jag vill skriva en berättelse med lyckligt slut! Men det kan inte bli något lyckligt slut av den här historien - där den manliga karaktären "naturligtvis" baseras på min crush och den kvinnliga på mig själv.

TY FÖR MIN CRUSH OCH MIG FINNS INGET LYCKLIGT SLUT. 

Jag ville egentligen inte det från början, att novellen skulle handla om mig och min crush... men HANS drag smög sig hela tiden in i beskrivningen av den manliga karaktären... Jag tänkte att den manliga huvudpersonen skulle ha hårda, isblåa ögon, men sedan blev ögonen ändå pigga, varma, nyfikna, intelligenta och nötbruna - som min crush's...

...sedan tror jag i och för sig inte, att jag hade vunnit ändå. Administratören för gruppen, som själv gett ut ett par böcker, kommenterar hela tiden inkomna bidrag med omdömen som "det är så positivt med karaktärer som inte är heteronormativa..." etc. etc.. Väldigt PK och woke. Så hon hade nog inte låtit min novell vinna ändå, hur bra den än hade blivit.

Kära Dagbok Måndag 21 februari 2022 kl 20.05

Det var ett tag sedan jag skrev. Tiden går fort och livet är snurrigt, krångligt.
Vet egentligen inte vad jag vill skriva om, känner mig underligt tom. Helt galet på jobbet, har tappat arbetsglädjen. Byråkrati, dokumentationshets och inkompetenta chefer är en stark bidragande orsak. Om jag ska kunna byta jobb så måste jag få hjälp med smärtorna. Vilken arbetsgivare vill anställa någon med hög frånvaro?
Kärleken... har insett att trots attraktion är vi inte kompatibla. Jag skulle bli galen på honom efter  en vecka.  Han är så negativ och pedantisk. Om jag inte gör saker på hans sätt blir han irriterad och suckar. Han är medveten om det. Och vi är egentligen överens om att vi inte ska bo under samma tak. Får se hur det utvecklar sig. Vi har känt varandra i flera år. Finns fler saker som gör det invecklat, orkar inte skriva om det nu.
Ja, vad händer annars.. Träffat lite kompisar när jag orkat, legat däckad av smärta i omgångar. Tål inte smärtstillande och det hjälper inte. Vill inte ta typ morfin eller liknande. Har inte lust att bli tablettberoende också. Är jag tacksam över något? Tja, är i övrigt frisk. Är väl lite tacksam över det.

Känner mig fortfarande underligt tom. kanske det taskiga urusla vädret som härjar utanför som påverkar. Snöslask storm.
Vill inte skriva mer nu.
Slut för nu kl 20.22

Kära dagbok,

Äntligen en mänsklig vecka!

Vilken lyx att i lugn och ro få pyssla med det sista till maskinen, samla teamet efter att filmdokumentationen var klar och göra bedömning för CE Declaration of Conformity. Ganska lite åtgärder, någon extra PC-skiva bara och så några obligatoriska klämrisk-dekaler. 

Inte ens ced.-filen bråkade, det är första gången jag har försökt trycka in en sån i det nya dokumenthanteringssystemet.

Sen diskutera lyftförsäkring, fraktförsäkring, ge ok till elaren som ska upp till kunden imorron, ge klartecken till en sista omgång visiontester.

Men varför måste kunder beställa maskin och sen inleda förändring av sina formverktyg under projekttiden, förstår de inte vilken risk det är att göra så?
Tyvärr kommer det att kosta en bra bit att åtgärda och måste flaggas nu.
Jag tycker inte om att ge kunder dåliga besked. I synnerhet inte kvinnliga VDar med rejält med stål i blicken, men det hjälps inte.

Sen fick jag snackat lite med kollegor också eftersom de flesta äntligen är på kontoret igen- vi är på väg mot normalitet och hurra för det!

Nästa vecka tillträder vår nye COO, blir intressant att se vad det är för typ av man och chef. Den förre var lite för snygg och jävligt tuff/bra, så Mr New Guy har lite att leva upp till, hehe.

Idag har det varit busväder, inget vidare.

Kära dagbok

Fick ett så kul meme i min feed på Facebook i morse. Det var en "manlig drömbild" av hur en ukrainska ser ut (alltså hur en västerländsk incel tror att en ukrainska ser ut), ung, smal och blond och en blandning av ljuvhet och sexighet, och budskapet var att nu när det blir krig så kommer ukrainskorna att fly till väst, och då blir det lätt för alla k*ta män att få sig en...

Delade det som en snäsa till min crush (taggade honom förstås inte, delade till alla som vanligt), vars fru faktiskt kommer från Ukraina. Ukrainskor har ju gift sig med västerländska män även före krigshotet, för att få det bättre ekonomiskt. Nu vet jag inte om det är så just i min crush' fall. På ett sätt vore det lite konstigt, om en man som jag beundrar så mycket, hade varit tvungen att köpa sig en kvinna från öst. Men å andra sidan tror jag att många kvinnor kan uppleva honom som överintelligent och nördig, också... Jag förälskade mig ju först i honom genom text. 

Hur eller hur, så ångrade jag mig efter en stund, och raderade memet. Det kändes för oseriöst att dela sådant nu i det allvarliga läget - och varför skulle det få honom att tycka mer om mig..? Kollade när han varit inne senast, och det var sent i natt, så då hann han inte se det. Bra! (Fast jag borde sluta tänka på vad han tänker, och skicka hemliga meddelanden till honom genom memes på Facebook... jag har två vuxna barn, jag är ju barnsligare än dom!) 

Jag har haft en väldigt bra dag! :) Härligt väder, känner mig nyttig över saker jag gjort under dagen. Hoppas på en ljusare framtid.

Kära dagbok Fredag den 25/2-22 kl 18.30

Hjärtat sitter i halsgropen. Ryssland har invaderad Ukraina! Hur ska det här utvecklas sig? Hur kan EN människa (Putin) ha en sådan makt att man av oklara anledningar bestämmer sig för att invadera ett annat land.

Har han blivit paranoid? Fått storhetsvansinne? Återupprätta det gamla ryska riket? Tänk om Erdogan i Turkiet blir lika inspirerad och vill ha tillbaka det osmanska riket?

Har människan inte lärt sig någonting av historien? Galningar vid makten! Som en liten människa har man knappt något att säga till om. Tänker på vad en amerikanska författaren Birgitte Gabriel beskriver den lilla människan i en värld av galningar oavsett religiös eller politisk bakgrund. För vad kan vi egentligen göra?





Slut för nu. kl 18.40. Tungt i hjärta och sinne

Kära dagbok

I förmiddags åkte jag till bussbolagets hittegodsavdelning, för att leta efter en mössa som jag glömde på bussen i måndags. Jag har stickat den själv, i ett unikt mönster. Jag stickade en till alla i familjen, när det begav sig för 10-12 år sedan, med bara en liten förändring i mönstret för var och en, så att alla fick en unik mössa - samtidigt som det syntes att vi alla hade likadana mössor i familjen och hörde ihop! Min egen är den sista som finns kvar, och därför ville jag ha tillbaks den.

...men regionens lokaltrafik gör det inte lätt för en. Det finns ingen gemensam hittegodsavdelning på Resecentrum, vilket borde vara självklart. Utan i stället måste man slå upp vilket bolag det är som kör just den sträckan där man tror att man förlorat sin pryl, och sedan ringa dem.

Jag ringde, och det visade sig att de bara tar emot för hittegodsförfrågningar två timmar varje förmiddag mån-fre, d.v.s. när de allra flesta människor arbetar eller går i skolan. Detta trots att platsen är bussbolagets kontor, där förarna går in och tar sina pauser dygnet runt, och det säkerligen finns någon kontorspersonal på plats även på eftermiddagen. Personen jag pratade med kunde inte heller gå och titta om mössan fanns där, utan man måste komma och leta själv - och kanske åka dit i onödan.

Dessutom ligger denna lokal långt bort från allfarvägen. Det går bara en busslinje förbi där, och bara två gånger i timmen vid den tiden då det är öppet för hittegods, och från den hållplatsen är det sedan c:a 7-800 meters promenad. Hur GÖR folk som t.ex. är rörelsehindrade, eller absolut inte kan ta ledigt på förmiddagen..? De får bara offra sin älskade pryl som de glömt, för att de inte kan ta sig dit!

Det är sådant här som kallas "DÅLIG SERVICE"! 

Kära dagbok

Min crush har bytt profilbild på Facebook, till ett motiv med ukrainska flaggan på. (Ja hans fru är ju ukrainska, så detta ämne är väl ännu mer brännande för honom.)

Han är så snygg på bilden, att jag hoppade till och tappade andan först!  Avlångt, smalt ansikte, finskurna ädla drag. Sardoniska smala läppar, perfekt haklinje, rak näsa, fräsch solbränna, bara lite lagom skäggstubb, otroligt ungdomlig för sin ålder... Solglasögonen (Ray-Ban ) döljer dock ögonen. 

...dock råkar jag veta i vilket sammanhang den där bilden togs. Det var 10 år sedan i sommar, och inte ens han ser _lika_ ungdomlig ut längre. Hans haklinje har blivit slappare, hans hud mer väderbiten, och ögonen (som man inte ser på bilden ändå) har sjunkit in mer, och han har fått lite påsar under dem. Ändå byter han aldrig bilden, inte ens nu när han bytte motiv. Är inte det lite... falsk marknadsföring ändå..?  

Jag har inte lajkat bilden, tänker inte göra det...