Kära dagbok - skriv hur din dag varit

Kära dagbok  Lördag 6 mars kl 20.14

Lördagskväll och glor på mello, andra chansen. Är det inte pandemi? Tycker att  de flesta är dåliga på att hålla avstånd till varandra. Är det inte 2 meter som gäller? Gäller i och för sig även andra program också, folk står, sitter nära varandra. Är alla testade som är med i tv? Skitsamma. 
Vad har min dag innehållit?  Nada.. Smärtor i nacke-rygg igen som vanligt. Inget hjälper. 
Har varit inne igen säkert 5;e lördagen på raken som jag inte kommer upp eller ut. Får käcka tillrop ibland av vänner/kollegor. Rör på dig! Ja, jag rör mig för mycket på jobbet. Det är för tungt fysiskt och jag klarar inte längre av det. Belastningsskador. Helvete!
Psykiskt knäckande att ha ont hela jävla tiden. Smärtstillande hjälper inte. Vad är meningen med livet? Jobba, äta, sova. Orkar inget annat. Helt jävla slut när jag kommer hem efter jobbet. 
Upplyftande dagbok, skriver mest när allt känns för jävligt. 

Och att se på mello är inte heller direkt upplyftande. Vänta.. jag kom på det. Jag byter kanal!.. Skit också.. där är det reklam....

Önskar dig en trevlig lördagskväll.

Slut för nu kl 20.27.. från en som är sur...

Jävla skitdag av och till.... Hela tidsschemat fuckades upp för att min man skulle duscha, sedan skulle vi gå en promenad om det inte blev för nära lunch, han segade på som f..... och till slut var det egentligen för sent men vi skulle försöka ändå och det blev inte alls bra med vårt barn, som också säkert var hungrig vid det laget. Så jag drog i bromsen, vi åt lunch, sen medan jag fortfarande var jättemätt tjatade mannen om att vi skulle gå iväg (inte bra för magen visade det sig), barnet hoppade och studsade hela vägen, höll på att tjafsa om mössan tusen gånger och var allmänt väldigt rörig. Kallt och blåsigt ute dessutom, inte alls någon kul promenad. En massa tjat och tjafs hemma med barnet som säkert inte alls var nöjd med stämningen hemma men mannen försvann ut på ärenden och efter ett tag lugnade det ner sig lite grann.

Sen började hela cirkusen om igen, barnet struntade fullständigt i tillsägelser, sparkades och slogs och spottade inomhus istället (4 år förresten) och den utlovade grytan som mannen skulle laga till blev inte av så nu får vi antagligen slänga köttet istället, för att han (som vanligt) köpt för mycket men varit tvärsäker på att vi hinner äta upp innan datumet går ut (på måndag). Avslutar dagen med att mannens tålamod inte räcker till längre så när barnet ska göras i ordning för natten blir de osams för att barnet höll på att sparka mot pappan, fingertoppskänsla är inte hans grej och det är jätteofta det blir onödiga konflikter pga det, och för att han tjafsar om onödiga saker eller tjatar om saker som man vet gör barnet upprörd.

Nej, jag är inte så jävla perfekt alls, långt därifrån, men jag blir förbannat trött och less såna här dagar när det går fel om och om igen i en konstant cirkel. Kan vi få ha EN enda helg där vi har det normalt?? Jag siktar inte ens på trevligt, bara det kunde få vara lugnt mesta delen av tiden! Och frågar man mannen är det garanterat mitt fel det mesta av det ändå. Nämnde jag att jag är less??

Gick från att känna: nu är jag okej, jag kommer över det här. Bryr mig knappt längre. TIll att ta ett glas vin, en sorglig låt. Också flödar tårarna. Jag både hatar och älskar dig för att du drog in mig i det här. Och här står jag ensam kvar. Saknar, älskar. Och du lever vidare ditt liv som om inget hade hänt. Jag kommer aldrig glömma dig. Det vi upplevt tillsammans är något av det mest underbara jag varit med om. Ändå fick du aldrig bli min. Och fy fan vad jag hatar livet för detta. Men jag klarar mig, det gör väl alla som är olyckligt förälskade. Det som gör mest ont är att det känns som du inte tänker på mig en sekund nuförtiden. Vet jag är påväg att gå vidare. På riktigt och det gör mer ont än vad något annat gjort hittills. Hejdå. 

Hej kära dagbok!

I natt, när jag jobbade extra fick jag för mig att jag skulle skriva ett mail till NN. Skrev om första gången vi möttes, hur det var, varför vi slutade och hur vi kunde hamna i rond 2 elva år senare. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta, och jag i hans. Kan bara då inte förstå, varför?!!

Jag vet att tiden läker alla sår, trots att det har gått 9 månader sedan vi senast vi var tillsammans gör det fortfarande ont. Saknaden är ibland väldigt stor.

Jag gör som vanligt. Gräver ned mig i jobb och en extra universitetsutbildning bara för att... Folk undrar hur jag fortfarande står upp?!! Ett ärligt svar är för att jag är för rädd att lägga mig ned.

Kära dagbok Söndag den 18 april kl 18.14

Fånga dagen, hur gör man det? Vad vill jag fånga? Vardagarna går i varandra, helgerna ser likadana ut. Jag kommer inte ur min bubbla. Vad har jag gjort i helgen. Nada.
Lördag, kollat på tv, ut en snabb sväng och köpt sushi.
Idag söndag, kollat på tv. 
Solen har fullkomligt strålat ute. Och jag har INGEN lust att gå ut. Vad ska jag ut och göra? 
Vad ger glädje i livet?
Jag har inget svar.

Slut för nu kl 18.18

Min dag har varit underbar :) Först ut med sonen i lekpark två timmar på fm, fantastiskt väder och hur härligt som helst att ta det lugnt i skuggan med ett vakande öga över honom. Sedan hem för lunch och så tog jag en kort tupplur, satte upp myggnät så vi kan vädra nattetid och nu sitter jag vid en stor fläkt och ska snart ta en fika. En riktigt bra dag!

Kära dagbok  Fredag 31 december 2021 kl 11.00

Funderar över livet. Vad vill jag? Hur lever jag? Har tagit kontakt med psykolog, har svårt att komma ur bubblan av inaktivitet. Blev värre sedan jag råkade ut för ett olycksfall (fallolycka) och skadade mig i somras. Oavsett det så är det svårt att granska sig själv och ändra beteende, iallafall för mig.

Jag funderar över tacksamhet. Är jag för lite tacksam över det jag har? Jag följer Elin Kjos på Instagram. Hon drabbades av lungcancer för ett par år sedan. En hälsosam människa som tränar, äter rätt etc. Hennes livsresa har fått mig att fundera. Hon verkar välja livet och kämpar. Hon pratar om tacksamhet. 
Kanske det som saknas hos mig, tacksamhet. Jag känner mig sur och gnällig. Jag har jobb, bostad, barn, barnbarn, vänner, föräldrar, syskon i livet, inga skulder, bil, lite pengar på banken. 

Hur ser du på tacksamhet? Är du tacksam för det du har?

Ändå har jag en sorgsenhet, tomhet. Vad är det jag saknar? En del av sorgen vet jag är att relationen med mannen kommer att ta slut. Jag har missbedömt honom.. En lång och krånglig relation som behöver förändras på något sätt. Jag mår inte bra av den, känner mig instängd. Det är smärtsamt. Jag hade velat mer men insikten att vi är så olika och inte kan ha en vardag tillsammans är ledsamt. Vi är inte kompatibla.

Visst, sen jag lever med kronisk smärta 24/7 så det är väl en anledning till att min energi tar slut. Jag vet att jag får ångest av att ha ont. Men jag måste komma bort ifrån det och kunna programmera om hjärnan att inte lyssna på smärtsignalerna för mycket.
Ja, ja..
Vad innehåller nyårsafton år 2021? Jag ska vara hemma själv, förhoppningsvis kommer jag ut på en promenad en stund. Kollar på tv, städar kanske vet inte. Är jag riktigt duktig så går jag och tränar på gym. Får se. Kanske dyker in här igen senare idag/kväll.  

Vad ska du göra idag?

Om jag inte dyker in igen idag så önskar jag dig okända människa ETT GOTT NYTT ÅR och ta hand om dig själv.

Kära dagbok

Jag vaknade. Åt några gånger.
Inget ligg idag heller.
Sen var det dags att sova igen.

31 Dec 2021 Kära dagbok,

Jag springer för fort, jag stressar för mycket och jag behöver sluta med det och ta tag i min träning igen.

Men jag är väldigt tacksam för möjligheterna som arbetet ger, och det oerhörda privilegiet att nu kunna sitta och spana efter rätt fastighet till oss. Jag hoppas vi hittar den lövdominerade bit av paradiset Sverige som vi vill köpa under 2022, och kan komma ikapp oss själva i den underbara naturen där.

Kära dagbok  Söndag den 16 januari kl 17.00

Lugn dag, varit inne. Kollat på långfilm, käkat muffins. Vill inte träffa nära och kära eller rättare sagt. De sitter i karantän. Covid 19 för både barn och barnbarn. Finns lite överallt i min närhet. Jag tog ett självtest idag. Men det var negativt. Känner mig inte sjuk. Tror inte att jag haft covid 19. Ska snart ta den 3:e sprutan.
Funderar på vad jag ska äta till middag. Tror det blir kycklingsallad. Jag gillar inte att laga mat. Trots att jag snart närmare mig (vågar knappt skriva ned) 57 år så är inte matlagning min starka sida.
Tur i oturen bor jag ensam. Såg på tv4 nyhetsmorgon ett inslag  i går att är man ensam är risken större att man blir dement mm.  SUCK! Men det kanske är hur man upplever ensamhet och hur man är aktiv i sociala kontakter som avgör. Jag har ett stort behov av att vara själv. Mitt jobb innebär mycket och intensiva socialkontakter som gör att jag ibland blir helt dränerad när jag kommer hem. Tempot är så högt. Och att jag har ständig smärta påverkar också min ork.
Jag kämpar med att hitta rätt balans mellan jobbtempo och att orka med att leva privat. Än så länge vinner jobbet. 
Har jag gjort någonting vettigt idag. Ja.. städade ur kylskåpet. Behövdes kan jag tyvärr säga. Kylvarorna står på balkongen. Nä nu ska jag fortsätta vara lite duktig och diska glashyllorna. 

Slut för nu kl 17.11   Ha en fin söndagskväll