Framtid ätstörning

Jag gick ut gymnasiet när jag var 22. Har nu studerar på högskolenivå. Gör väl inget om det tar längre tid.

Det låter som att du borde ha kontakt med psykolog eller liknande för att arbeta med din ångest.

På skolan finns det en studievägledare, har du kontakt med hen för att kunna prata om vad det finns för konkreta alternativ för dig efter denna skolan?

Jag har en släkting som mådde väldigt dåligt i gymnasiet (har fått adhd-diagnos senare som vuxen) och inte klarade sig så bra. Han mådde så bra på folkhögskola sen. Det var en helt annan värld än gymnasiet. Det kan bli jättebra på en folkhögskola! 

Vid 23 är man jätteung! Många, många som inte vet vad de ska göra med livet då, som ströjobbar, reser eller pluggar lite olika saker. Försök att tänka så, livet är förhoppningsvis långt och inte behöver man ha gymnasieexamen vid 19 för att ha ett bra jobb och trivas med livet vid 35 års ålder, eller 43, eller 52...

Gör det bästa av dagarna och försök tänk att dagen varit en bra dag när du somnar, oavsett i vilken takt du går fram med studierna. Ett skrivet prov är bra, men också en fin skogspromenad, en mysig fika med mormor, massa skratt med en god vän, en läst bok man gillar... Livet är rikt och arbete är verkligen inte allt!

23 är ju ingen ålder, kanske är bättre ju äldre du är då många vill ha en anställd som är mogen med livserfarenhet vilket du får på så sätt.

Visst skolan är viktig men inte jordens undergång om du inte skulle fixa det. Min bästa killkompis gick inte ens klart gymnasiet och har idag en chefstjänst med en månadslön på 90.000:- mkt beror på din personlighet och kontakter. Så år du social och vågar ta för dig och verkligen anstränger dig kan du komma väldigt långt. Och hur många kollar egentligen ens betyg?! ;) lycka till och hoppas du blir frisk <3