Oplanerad graviditet
Om du tänker bort allt känslomässigt, räkna på det:
- Har du råd med ett stabilt boende för dig och barnet på egen hand? Alltså en hyresrätt första hand, en bostadsrätt eller en äganderätt? Att du har ett boende som du kan betala för är såklart prio 1.
- Har du en SGI (sjukpenninggrunande inkomst) så att du får en föräldrapenning som går att leva på - på egen hand? Och räkna också med att du behöver spara ett visst antal dagar, för förskolan har stängt 4-5 dagar per kalenderår (samt två-tre veckor på sommaren, röda dagar m.m.). En arbetsgivare måste inte bevilja dig semester, du får inte ta ut VAB, men däremot kan arbetsgivaren inte neka dig att ta ut (upp till tre) föräldraledighetsperioder/år).
- Du säger att din familj är emot detta, tänk ut hur du ska lösa ditt liv helt på egen hand med barnet. Kan ju säga att exempelvis en hårklippning eller ett tandläkarbesök ofta fungerar hyfsat om man har en lugn bebis (vilket INTE är någon garanti), men är ofta omöjligt när barnet är ca 1-3(4) år och skiter högaktingsfullt i att sitta och vänta...
- Är du färdigutbildad? Annars går det absolut jättebra att läsa på högskolan fast man har barn. Klart det blir trist för dig att inte kunna delta på fester, nollningar o.s.v. som alla andra, men det är absolut fullt möjligt att utbilda sig fast man har barn. Det som kan vara struligt är att du som inte kan ta "VAB" som student. Obligatoriska moment ställs liksom inte på paus för att du har ett sjukt barn...
- Du förlorar chansen till en kärnfamilj. Det är såklart inte nödvändigtvis någon tragedi, men vad trist att redan vid 19 år sabba möjligheten...
Sedan ska du såklart inte göra abort om du inte vill, men det är inte alltid lätt att rodda saker när man får barn i ett stabilt, vuxet förhållande. Blir knappast lättare för dig...