Längtan och rädslan

Längtan efter ett barn till tar snart ihjäl mig. I perioder.

Har två fantastiska barn sedan tidigare. Vi ville ha nummer tre och planerade och lyckades bli gravida. Men mitt mående under början av graviditeten fick mig att backa, ångra mig och kände inte att det gick att ?kasta bort? 9 månader igen -( mådde kasst de andra två graviditeterna också) jag gjorde abort och ja, Nu är jag där i tanken igen. Jag vill, vi vill, men jag vågar inte. Jag kan inte göra en abort till. Finns det någon hjälp att få? Innan man blir gravid. Finns det medicin att börja från dag 1 pga illamåendet, tröttheten, depressionkänningar. Något?

Tror att min bebislängtan återkommer hela tiden i perioder, just för att jag inte känner mig färdig. Vi vill ha ett till. Bara de att jag är rädd. Jag fixar verkligen inte att vara gravid. Detta gör mig så ledsen. Hur lyckas man? Eller ska man bara acceptera att vi har två friska stora barn och att livet inte alltid blir som man ville. Eller kommer man ångra ihjäl sig?

Ring din BM och gör upp en vårdplan. Jag ringde så fort jag fick ett + och fick utskrivet mediciner två timmar senare som jag började ta i förebyggande syfte. Gick Nån vecka, sen låg jag däckad i tre månader.

Tror det är viktigt att även du och din man pratar med varandra. Att han kommer få ta mer ansvar för hem och barn om du blir sjuk. Ställ in er på en tuff tid, men det går över. För mig blev det bättre i v 20 :)

Sån frustration. Känner så med dig och är rädd att jag kommer ångra mig en dag längre fram. Till saken är att min senaste graviditet som jag avslutade genom en abort var i samband med ett nytt jobb och allt ink måendet klaffade inte alls. Kanske det skulle lånas lättare nu med inställning på en sjukskrivning och tuffa månader. Jag är 30, blir snart 31.

Längtan efter ett barn till tar snart ihjäl mig. I perioder.

Har två fantastiska barn sedan tidigare. Vi ville ha nummer tre och planerade och lyckades bli gravida. Men mitt mående under början av graviditeten fick mig att backa, ångra mig och kände inte att det gick att ?kasta bort? 9 månader igen -( mådde kasst de andra två graviditeterna också) jag gjorde abort och ja, Nu är jag där i tanken igen. Jag vill, vi vill, men jag vågar inte. Jag kan inte göra en abort till. Finns det någon hjälp att få? Innan man blir gravid. Finns det medicin att börja från dag 1 pga illamåendet, tröttheten, depressionkänningar. Något?

Tror att min bebislängtan återkommer hela tiden i perioder, just för att jag inte känner mig färdig. Vi vill ha ett till. Bara de att jag är rädd. Jag fixar verkligen inte att vara gravid. Detta gör mig så ledsen. Hur lyckas man? Eller ska man bara acceptera att vi har två friska stora barn och att livet inte alltid blir som man ville. Eller kommer man ångra ihjäl sig?

Har du kommit fram till något? Förstår din känsla brottas med lite samma känslor..

O vad jag förstår dig! Hade stark barnlängtan för 3 år sen, vad hände, jag blev gravid och gjorde abort pga mitt mående. Jag mådde så dåligt psykiskt att det inte ens går att förklara med ord. Blev helt och hållet sängliggande och förlorade viljan till allt. 

Barnlängtan var så stark att jag efter några år av förberedelsen blev gravid igen. Och nu står jag här, gravid och mår fruktansvärt dåligt. Tror inte att jag kommer att klara av detta med livet i behåll........ trodde verkligen att jag var beredd, att jag skulle klara av detta, men det verkar inte så. 

Det är ett tillstånd som jag tidigare upplevt som jag aldrig mer vill uppleva. Och med tanke på hur jag mår just nu, är vägen till det tillståndet nära.  Har du barn sen tidigare? Funderar du på om du vågar bli gravid?

Jag förstår, det är inte lätt. Jag är i vecka 10+3. Har tid för abort nästa vecka. Hur mådde du under din graviditet? 

Det går inte med ord att beskriva hur illa det är. om man själv inte varit med om detta skulle man kanske inte tro en. Det är ett apatiskt tillstånd. Om någon hade kunnat säga till mig, ok så är läget just nu och kanske 1 år till efter förlossningen, sen kommer du att återgå till ditt vanliga jag. Då hade jag ställt upp, jag hade kunnat stå ut med det. Men problemet är att jag inte vet om jag kommer att kunna återhämta mig någonsin pga allt jag varit med om tidigare.Man kan inte få hur många chanser som helst i livet.