Psykakuten, orosanmälan
Psykakuten gör alltid en orosanmälan till soc när en förälder läggs in. Det görs alltså varje gång, alltid.
Inlägg från: Anonym (Z)
|
-
-
Psykakuten gör alltid en orosanmälan till soc när en förälder läggs in. Det görs alltså varje gång, alltid.
-
Det spelar nog ingen roll vad man läggs in för.Anonym (Tjejen) skrev 2020-12-11 11:21:39 följande:
Om man åker in frivilligt och behöver hjälp med utsättningssymtom?
Pga beroendeframkallande medicin som man tagit pga långvarig värk.
Blir man ändå socanmäld?
-
Nu var det inläggning på psykakuten jag svarade på och då gör de som jag har förstått det alltid en soc-anmälan oavsett varför man läggs in.Anonym (gg) skrev 2020-12-11 11:33:53 följande:
Klart det gör. Blir jag inlagd för en vanlig livshotande sjukdom som är fysiskså blir det förstås ingen socanmälan. men det borde bli.
-
Vad menar du med att psyk inte gör något? Får hon inte bra vård när hon söker sig dit?Anonym (Kompisen) skrev 2020-12-12 10:35:19 följande:
Nu är detta flera år sen jag gjorde en anmälan. Jag är mest förvånad över att inte psyk gör något.
Som det ser ut i dagsläget så passar jag barnen en hel del. De är hos mig var och varannan helg. Kommer hit ibland efter skolan. Jag är hemma hos dem och nattat och ger kvällsmat när hon inte orkar och han jobbar. Jag är inte bara en hemsk vän som anmälde. Jag avlastar och finns där också.
-
Tråkigt. Psykvården är tyvärr hårt belastad, i alla fall här i Stockholm. Har hon regelbundna läkarbesök, terapi, medicinering?Anonym (Kompisen) skrev 2020-12-12 11:13:53 följande:
Nej, det är ju det hon inte får. Hon beskriver det som att de inte tar henne på allvar. Hon har inga psykoser eller missbruk så då skickas hon hem. Trots att hon känner att hon inte orkar mer.
-
Det låter snarast som att hon har problem med att axla det ansvar som det innebär att vara förälder. Psykakuten kan knappast hjälpa henne i det läget, man läggs inte in där för att man vill komma ifrån ansvaret för sina barn.Anonym (Kompisen) skrev 2020-12-12 15:10:21 följande:
Hon pratar med psykologer hela tiden. Det verkar inte hjälpa henne. Det har liksom gått SJU ÅR och fortsätter på samma sätt. Ända gången hon blev inlagd var när hon försökte ta livet av sig. Hon säger själv att hon vill bli inlagd för att komma ifrån hemmet, barnen och ansvaret. Hon orkar inte. Har ingen aning om vad hon berättar för sina psykologer men ingen gör något åt barnens situation. De försöker väl stötta henne antar jag.
Försök få henne att själv söka stöd så att hon klarar av att axla sin föräldraroll på ett bättre sätt? Stödsamtal kanske kan hjälpa henne? Om nu mannen inte kan steppa upp mer så kan de kanske få en stödfamilj som har barnen ibland för avlastning? -
Du tycker alltså det är bättre att TS vännina skriker, gråter och är hårdhänt mot barnen och åker som en jojo till psykakuten än att de får hjälp av soc med en avlastningsfamilj? Hur resonerar du då?Anonym (Anmäl inte!) skrev 2020-12-15 05:09:25 följande:
Som sagt, du får ingen avlastningsfamilj utan att ha soc involverade i livet. Och vem vill ha det? Allvarligt?