• Anonym (Kompi­sen)
    Thu 10 Dec 2020 17:07
    5287 visningar
    62 svar
    62
    5287

    Psykakuten, orosanmälan

    Har en kompis som har ständig kontakt med psykologer, kuratorer och åker nästan en gång i månaden till psykakuten. Hon blev inlagd för självmordsförsök för nåt år sen men efter det har hon inte varit det.

    Hon kan vara världens finaste mamma till sina 3 barn. Men hon kan också vara motsatsen. Skriker, gråter och är hårdhänt mot barnen. Vet ju inte vad hon berättar för psyk men borde de inte reagera över att hon mår så pass dåligt och orosanmäla? Jag tror min kompis skulle behöva avlastning med barnen men är så rädd för att soc ska ta barnen ifrån henne. Pappan finns med i bilden men han jobbar jättemycket och är ärligt talat inte mycket bättre än henne.

    Gjorde en anonym orosanmälan en gång men det hände inget då och jag vågar inte göra det igen. Vill inte göra min kompis illa fler gånger.

  • Svar på tråden Psykakuten, orosanmälan
  • Sat 12 Dec 2020 13:42
    #41
    TvillingmammaVästgöte skrev 2020-12-12 13:37:00 följande:
    Du tänker kanske på psykoanalys, det är ganska ovanligt idag. Jag gick  hos en psykodynamisk terapeut, det är en kortare terapiform där man inte gräver så djupt som i den traditionella psykoanalysen, den är nog inte så vanlig idag. Jag upplever att min terapi hjälpte mig att se framåt och se mina styrkor, jag förstod faktiskt  inte riktigt själv orsaken till mina problem. Det är lätt att man förtränger det som är jobbigt. 
    Är det verkligen lätt att "förtränga" det som är jobbigt? Barndomsminnen kan ju vara otydliga.......men de blir knappast tydligare i terapi?......
  • Anonym (Också anonym­)
    Sat 12 Dec 2020 13:43
    #42
    TvillingmammaVästgöte skrev 2020-12-12 13:37:00 följande:
    Du tänker kanske på psykoanalys, det är ganska ovanligt idag. Jag gick  hos en psykodynamisk terapeut, det är en kortare terapiform där man inte gräver så djupt som i den traditionella psykoanalysen, den är nog inte så vanlig idag. Jag upplever att min terapi hjälpte mig att se framåt och se mina styrkor, jag förstod faktiskt  inte riktigt själv orsaken till mina problem. Det är lätt att man förtränger det som är jobbigt. 
    Ursäkta min nyfikenhet, men har du varit här tidigare under ett annat nick? Minns inte nicket just nu, men personen hade iaf en bild på (?) sig själv.

    Minns det där med psykoanalysen du skriver om här.

  • Sat 12 Dec 2020 13:44
    #43

    Jag sökte för att Jag var så trött och ledsen, fick diagnos depression och utmattning av psykoterapeuten. Tror inte att KBT hade hjälpt mig. Enligt min terapeut fungerar dock inte terapin för alla, man måste själv vilja, vara beredd att öppna sig och arbeta med sig själv. 


    Att KBT är så populärt är ju för att det går snabbt, det blir därför billigare för vårdcentralen. Det är också lite av en Quick fix och sånt gillar ju vi idag. Men det finns säkert behov av olika terapier för olika personer och olika problem.

  • Sat 12 Dec 2020 13:45
    #44
    Anonym (Också anonym) skrev 2020-12-12 13:43:02 följande:
    Ursäkta min nyfikenhet, men har du varit här tidigare under ett annat nick? Minns inte nicket just nu, men personen hade iaf en bild på (?) sig själv.

    Minns det där med psykoanalysen du skriver om här.
    Nej har aldrig haft bild.
  • Sat 12 Dec 2020 13:46
    #45
    mari123 skrev 2020-12-12 13:42:48 följande:
    Är det verkligen lätt att "förtränga" det som är jobbigt? Barndomsminnen kan ju vara otydliga.......men de blir knappast tydligare i terapi?......
    Oh ja, vi har mycket vi förtränger, både medvetet och omedvetet, det har vi alla.
  • Anonym (Också anonym­)
    Sat 12 Dec 2020 13:48
    #46
    TvillingmammaVästgöte skrev 2020-12-12 13:45:26 följande:
    Nej har aldrig haft bild.
    Men ett annat konto tidigare, jag kanske minns fel med bilden...?
  • Sat 12 Dec 2020 13:58
    #47
    TvillingmammaVästgöte skrev 2020-12-12 13:46:36 följande:
    Oh ja, vi har mycket vi förtränger, både medvetet och omedvetet, det har vi alla.
    Okej! Jag är inte lika säker faktiskt. Tror inte på den där "uppenbarelsen" när man plötsligt fattar allt och så kan man "läka och gå vidare"......känns amerikansk djuplodande film från 90-talet.
  • Anonym (Kompi­sen) Trådstartaren
    Sat 12 Dec 2020 15:10
    #48

    Hon pratar med psykologer hela tiden. Det verkar inte hjälpa henne. Det har liksom gått SJU ÅR och fortsätter på samma sätt. Ända gången hon blev inlagd var när hon försökte ta livet av sig. Hon säger själv att hon vill bli inlagd för att komma ifrån hemmet, barnen och ansvaret. Hon orkar inte. Har ingen aning om vad hon berättar för sina psykologer men ingen gör något åt barnens situation. De försöker väl stötta henne antar jag.

  • Sat 12 Dec 2020 15:27
    #49
    +1
    Anonym (Kompisen) skrev 2020-12-12 15:10:21 följande:

    Hon pratar med psykologer hela tiden. Det verkar inte hjälpa henne. Det har liksom gått SJU ÅR och fortsätter på samma sätt. Ända gången hon blev inlagd var när hon försökte ta livet av sig. Hon säger själv att hon vill bli inlagd för att komma ifrån hemmet, barnen och ansvaret. Hon orkar inte. Har ingen aning om vad hon berättar för sina psykologer men ingen gör något åt barnens situation. De försöker väl stötta henne antar jag.


    Låter som att hon behöver avlastning. 
  • Anonym (Marya­m)
    Sat 12 Dec 2020 20:34
    #50
    SweeneyTodd skrev 2020-12-11 04:25:29 följande:
    Hur tänker du nu? Det är ju barnen som TS bryr sig om! Det är dessutom inte ett dugg säkert att barnen omhändertas, ifall det är det du tänker på, utan föräldrarna kan få stöd i sin föräldraroll. 
    Var kanskje otydlig, men menade mer anledningen til art tvekade att anmäla.
Svar på tråden Psykakuten, orosanmälan