Vi som startar ivf behandling 2021

Hej!

Ny här på familjeliv (eller iaf som medlem) och i tråden.

Hoppas det är ok att jag hoppar in :)

Satte äntligen efter 2,5års kämpande in ett 5dagars embryo nu i lördags men vågar/orkar knappt hoppas längre. Är det nån som vet när man ev kan börja känna symtom? Natten till idag och hela dagen har jag haft ont i svanken samt att jag varit extremt trött i 2 dagar, kan detta vara symtom eller är det Lutinus som spökar?

Jag hade så första ägglossningen efter, dvs att stickorna visade svaga streck i flera dagar innan jag faktiskt fick en glad gubbe på clear blues ägg. test. Det slutade iaf med att min ägglossning var totalt 9 dagar sen så fick vänta med insättning till nästa cykel. Min kropp fungerar vanligtvis som en klocka men dem sa att det inte var helt ovanligt att kroppen var lite ur balans precis efter. 

Ps. månaden efter var allt som vanligt igen och insättningen kunde ske som planerat :) 

Inalina skrev 2021-06-28 08:35:31 följande:

hej!!! o välkommen till tråden :) jag tycker det är så lätt att man känner av precis allt under ruvarperioden, men den gången jag faktiskt blev gravid med IVF kände jag ingenting förutom lite molvärkar efter BIM.. Progesteron ger alla möjliga symptom så man vill ju gärna hoppas när man känner att något känns annorlunda, har du testat nu? hur har det gått??

Tack! 

Ja, tyvärr är det väl så när man vill något så extremt mycket. Försöker ist intala mig själv att inte bryta ihop totalt om det inte blir något, men det är lättare sagt än gjort. Bara tanken på att denna mardröms process kommer att fortsätta ger mig rysningar. 

Testade imorse men blev negativt, ska dock inte testa förrän på fredag egentligen så hoppet lever fortfarande (sålänge jag inte får mensen som vanligt imorgon). 

Men livet blir faktiskt lite lättare med trådar som denna, även fast man vet att man är långt ifrån ensam så blir det mer "på riktigt" att man inte är det när man kan läsa/prata med andra

Inalina skrev 2021-06-29 10:03:40 följande:

hej, jag håller med att denna tråden gör det enklare att ta sig igenom sin oro och ett eventuellt negativt resultat. många här har fått göra flera IVF innan det till slut lyckats!  Fick du några till frysen också? vet ni vad som är 'problemet' hos er?

Jag blev lite överstimulerad och fick ut 13st som alla befruktades och hamnade i frysen =o men iom detta + att jag hade fruktansvärt ont i flera dagar efter så fick jag vänta med återinförandet.

Ha varit lite fram och tillbaka med problemdelen. Först sa en gyn att jag hade en hjärtformad livmoder och potentiellt PCO men de avfärdades sedan av en annan. Sedan hade jag skyhöga prolaktinvärden så har gått på Cabergoline i snart 2 år. Sen när vi försökte få hjälp från landstinget så hade jag för lågt BMI (16,5, dock inget som påverkar cykeln på något sätt utan har alltid varit smal) och fick avslag. MEN när vi tillslut kom till den privata kliniken så kunde dom inte hitta något fel på varken mig eller honom utom möjligtvis att min ena äggledare är lite "trixigare" men inget som egentligen borde påverka. Inte hängt med så mycket om din resa, hur är det för dig eller er?

Btw, ingen mens än sålänge men negativt test fortfarande.. oklart hur jag ska kunna fokusera på jobbet resten av veckan =p

Inalina skrev 2021-06-30 09:54:05 följande:

hej! men WOW fick du 13 blastisar till frysen??? då är det ju inget fel på din äggkvalitet i alla fall!! vilket drömresultat!  Låter tufft med överstimulering men bra de väntade med återföringen! 

jag har också en trixigare äggledare, men den andra ska det finnas 'free flow' genom. 
alla mina värden verkar normala, ingen endometrios, inga hormonrubbningar, PCO eller annat som kan störa. ÄL varje månad etc etc. mannens simmare är många o snabba. 

vi gjorde IVF 2018 där första IVF fick jag bara ut 2 ägg men det blev inget. Andra IVF fick jag högre dos och fick ut 12 ägg där 10 befruktades och 3 blev blastisar. fick tillbaka en och testade positivt men började blöda inom en vecka. sedan fick jag tillbaka mina 2 i frysen nästa omgång och då tog sig ena som blev vår underbara lilla dotter. (är fortfarande så otroligt tacksam att det faktiskt gick och kan knappt förstå det trots att hon är 2 år nu.). 

försöker med syskonförsök nu och har 2 misslyckade IVF i våras där mina ägg verkar väldigt sega med delningen, så kvaliteten är inte den bästa tyvärr. ska försöka med 3:e syskonförsöket i aug/sep med långa protokollet och får se om det ger bättre resultat. jag har givetvis haft många olika teorier varför det inte funkar för oss naturligt (försökte 3-4 år innan vi till slut gjorde IVF 2018) men ingenting är bevisat varför det aldrig har gått. Vilken RD är du på nu? fick du tillbaka i naturlig cykel eller stimulerad?

Ja, jag tyckte också det lät som otroligt mycket efter att ha läst om folks erfarenheter här men dom var så lågmälda på kliniken så uppskattade det inte riktigt först men nu känns det väldigt skönt att jag (förhoppningsvis!) inte kommer behöva göra stimuleringen igen i framtiden.

Fick tillbaka i naturlig cykel och är på RD12 nu så ska egentligen inte testa förrän på fredag men det är ju totalt omöjligt att vänta. Vet inte hur mycket jag ska våga hoppas på att den sena mensen är ett tecken eller bara lutinus som ställer till det. Så irriterande att det inte finns något symtom som är tydligt, typ "får du blå tunga är detta ett säkert tecken på att du är gravid" =p

Åh va härligt att höra att du har en solskenshistoria sen innan, då kanske det känns liite lättare denna gång trots motgångar när du vet att det faktiskt kan gå?

Jag gjorde det långa protokollet, nässprayet var inget vidare men jag fick ju som sagt en hel del superägg så det kanske är perfekt för dig =) Tror man blir knäpp av att tänka för mycket varför det inte går osv, tänker man ist åt andra hållet hur mycket som måste stämma in tillsammans med en hel del tur så är det faktiskt helt galet att så många kan bli gravida på naturlig väg *haha*

Hej alla,

Jag har inte varit inne här sen i somras då det återigen inte blev något.

Gjorde ett uppehåll några månader och ?försökte tänka på annat?.. gjorde en ny insättning i mitten på november och nu är jag tydligen gravid (!!)

Men jag vågar inte tro på det eller va glad. När vågar man det? När man hört hjärtljud? Efter v 12 eller senare? Eller blir man aldrig lugn efter flera års kämpande

Tack!

Det låter rimligt. Tänker också att jag kan börja tro på det mer efter hjärtslag och sen bli lugnare nångång efter v 14

Hej! Samma här =) eller i slutet på v 50. 

Jag lever också som att jag är gravid (vilket inte alls är svårt för jag har alla möjliga konstiga symtom och inte sugen på någonting. Brukade hälla i mig kaffe på dagarna men nu mår jag illa av en klunk). 

oj så pass, låter inte som någon höjdare! Men samtidigt känns det som att man orkar med precis allt så länge det håller i sig som det ska :) 

Känner igen det där med lukt och sambo haha. Jag har också problem med att öppna kylskåpet, tycker alltid att nåt luktar illa där fast det inte finns något som är dåligt

Styrkekramar! Fy vad livet kan vara orättvist men fortsätt kämpa. Läste en blogg för ett tag sen med en tjej som kämpat i flera år och till slut lyckats och hon skrev såhär om sin dotter:

Hade jag vetat att jag väntade på dig hade jag kunnat kämpa i 4år till.

Tyckte det var så fint och det gav mig lite mer hopp iaf