Ångest

Ångesten klöser min själ just nu med långa svarta klor. Det finns inget att göra annat än att prata av sig och söka stöd anonymt, typ här.

Har gått till psykologer i många omgångar under två decennier och tar antidepressiva i maxdos, men ingetdera kan göra något åt grundproblemen. Så just nu behöver jag bara lätta på trycket och helt enkelt säga som det är en stund. Smärtan i själen är helt outhärdlig och det finns ingen lindring. Jag kan bara försöka härda ut. En sekund till. Och en till. Och en till.

Det var inte såhär livet skulle bli. Men jag hade mina chanser och sumpade dem. APSKAFT!!

Tack till dig som tog dig tid att läsa detta.