Berätta för syskon tidigt?
Min man och jag har fyra barn och vi har berättat tidigt för barnen varje gång jag har varit gravid, för jag har som dig mått väldigt illa och har varit sängliggande första månaderna. Vi har inte gjort nån stor grej av det utan vi har bara sagt till dem att mamma har en bebis i magen och då kan man må illa och bli trött, men att det är inget farligt.
Barnen har inte brytt sig så mycket faktiskt. Med nummer fyra så blev äldsta barnet glad eftersom hon var lite äldre, men de yngre barnen har bara accepterat graviditeterna som ett faktum och sen gått vidare med sina liv som vanligt.
När vi har berättat om graviditeterna för barnen har vi samtidigt sagt att bebisar som ligger i magen ibland slutar växa och försvinner ur magen, och att det är ganska vanligt, och de har accepterat även det utan några egentliga reaktioner.
Jag känner att de flesta barn klarar mycket mer än man tror, om man låter dem få information på ett sätt som är lugnt och sansat. Personligen tror jag att det är sämre för ett barn att se sin förälder verka sjuk och inte veta varför än att berätta att föräldern är gravid.
I min värld är det heller inte fel att dela med sig till barnen av sorg och svåra känslor om man nu får ett missfall. Man kan kanske inte bryta ihop helt framför barnen såklart, men vet barnen att det var en bebis i magen och att den inte klarade sig så förstår de också lättare varför mamma och pappa är ledsna om något skulle hända. Det kanske inte funkar med alla barn, om man har ett barn som är väldigt överkänsligt av någon anledning, men annars tror jag att barn generellt sett växer av att få ta del av även det som är ledsamt. Att man kan prata om känslor och sorg, och gråta tillsammans. Det är ju det man har sin familj till.
Hoppas du hittar en väg som känns rätt för er :)