Anonym (L) skrev 2021-01-06 16:28:47 följande:
Känner verkligen med dig TS. Bra gjort att åka till akuten när du kände att något var fel! Hur har det gått för dig nu, har du fått någon tidigare tid för att få hjälp eller har missfallet kommit igång?
Jag har också precis gått igenom ett missfall, men hade mycket rester kvar. Vid kontakt med vården har jag fått så långa väntetider, och när jag ringt till olika vårdgivare pga oro så har jag bara fått höra att allt låter normalt, fast min känsla varit att det inte alls är normalt. Vid den första kontakten med gynakuten fick jag också riktigt dåligt bemötande. Men nu har jag äntligen fått tid för skrapning på måndag. Jag hoppas det ska gå problemfritt och att jag slipper blöda så länge efteråt.
Jag fick också börja med cytotec, tyckte faktiskt inte alls att det var så hemskt att ta tabletterna som jag hade trott. Jag blödde mycket (och klumpar) i omkring 5 timmar, sen var det över för mig. Smärtan var absolut uthärdlig, med värktabletter kändes det i stort sett inget. Hoppas det kan lugna dig lite, tabletterna verkar ju räcka som behandling för de allra flesta och är ett naturligt sätt för kroppen att få ut allt.
Känner samma rädsla och oro som dig för att försöka igen, är orolig för att behöva gå igenom fler missfall. Samtidigt ser jag inget alternativ till att försöka igen och hoppas på det bästa.
Undrandee skrev 2021-01-06 16:42:37 följande:
Så ledsen för din skull! <3
Jag har ett x i bukhålan plus 2 missed abortions i bagaget så jag vet det känns otröstligt vännen. Har tyvärr också dålig erfarenhet av vården hur dom hanterat mina MA Fick gå igenom 2 skrapningar och en totalt misslyckad Cytotec behandling innan mitt senaste MA var borta, vilket tog ca 2-3 månader och satt sina spår i mig :(
Nu försöker vi igen, 3 försöket men jag är så rädd för flera ma/mf!
Hej ni! Riktigt hemska upplevelser som ni har varit med :(. Lycka till på måndag L :)! En bristfällig sjukvård är det värsta man kan råka ut för när det är just sakkunnig och lyhörd sjukvårdspersonal som man behöver som mest. Vad skattar man för egentligen, kan man undra när sånt inträffar.
När jag fick mitt x och blev inlagd så måste jag säga att de hanterade allting jättebra. Men denna gång har det varit väldigt påfrestande att behöva vänta och vänta. Detta pga underbemanning. De förstör tyvärr ens psyke när de fördröjer ett MA. Vore ju något annat om kroppen hade agerat självmant. Då hade man såklart också sörjt, men vid MA rör det sig om fördubblad ångest, tror jag?
De har förvisso erbjudit en tidigare tid då jag tjatade men när de förklarade att jag inte kommer bli assisterad av en sjuksköterska och läkaren hörde på mig hur skräckslagen jag låter så gjorde vi gemensamt bedömningen att det blir bäst att jag kommer in på söndagen. 2 dagar senare är det tänkt att jag ska komma in på nytt och stanna där i 1-2 dagar beroende på hur det kommer gå med att få ut det döda fostret. Deras tanke är att behandlingen ska genomföras helt när jag är på plats. Så det känns ju tryggt i alla fall. Man vill helst bara lämna detta misslyckade livskapitel bakom sig! Det har dock börjat småblöda så någonting tycks vara på gång i alla fall.
Jag var hos min gyn igår som är helt fantastisk. En kvinna som är riktigt skicklig och som har väglett mig sedan jag fick mitt x i fjol. Det var dessutom hon som konstaterade att det rör sig om ett x medan KK frf spekulerade om det ev handlade om missfall eller nidblödning... come on! Hursomhelst var hon väldigt förvånad över mitt MA... och när hon fick höra att jag hade fått covid ungefär vid samma tidpunkt som mitt foster dog så misstänkte hon starkt att just det har orsakat missfallet. Min barnmorska som jag pratade med i förrgår var också rätt inställd på covid.
Läser man på om covid eller ringer 1177 så får man bara höra att fostret säkerligen är skyddat i livmodern osv. Men snälla, så kan man inte uttala sig om ett virus som har tagit död på många fullvuxna människor och dessutom vänt uppochner på hela planeten. Man kan också hitta information där det står att virus (covid mfl) kan hämma tillväxten och det kan ju även andra ?mindre skadliga? virus göra. Säger inte att covid måste avbryta alla graviditeter. Finns säkert många kvinnor som kommer klara sigfinfint. Men att man bagatelliserar covid är sanslöst. Nu, efter de senaste dagars konsultationer, känner jag mest rädsla för att bli gravid under pandemin... Vill inte behöva gå igenom samma elände och eventuellt mista ytterligare en graviditet pga ett jävla virus. Så var rädda om er när ni väl lyckas bli gravida på nytt!
Ett tips är också att vara envis och verkligen försöka komma i kontakt med ngn som kan undersöka om man har hormonella rubbningar, hur allting ser ut i livmodern m.m. I Sverige måste man ju få 3 missfall (vara med om tre trauman, med andra ord) för att de ska börja utreda. Detta är skandalöst, tycker jag. Jag tänker absolut inte invänta 3 missfall bara för att jag tvingas till det. Kan ej styra naturens gång men kan avgöra var jag väljer söka samt efterfråga vård. Nu tror jag att jag tyvärr har råkat ut för enorm otur vad gäller förra årets 2 graviditeter som gått åt pipan, men man vill ändå ha ett hum om vad som händer i ens kropp. Jag har lyckats komma i kontakt med en klinik som jag ska till om ca 1 månad. Då ska gynekologen göra undersökningar; hormonella, VUL, ev kolla upp äggledaren osv. Vissa kan ju ha problem med att bära på graviditeten och då kanske det kan vara bra att undersöka om man behöver progesteron och liknande.
Så gör man t ex i min mammas hemland som också ligger i Europa. Den stora skillnaden är också att ingen behöver invänta 3 missfall för att få hjälp/utredning. Här har man en inhuman syn på en del saker. Mycket handlar om att spara pengar osv osv. Jag påstår inte att man inte ska låta naturen göra sitt men någonstans borde man tänka på vad missfall gör med många kvinnors mående i övrigt. Kroppen har en jättebra funktion som lyckas identifiera ett icke livsdugligt foster och ?abortera? det. Men det behöver ju inte alltid handla om det. Vore så betryggande om viljan att fördjupa sig mer i kvinnors tidiga graviditeter hade funnits där.
