Har du befunnit dig på bottnen?

Jag hade en väldigt svårt tid i mitt liv när jag varken hade jobb, pengar och var dessutom fysiskt och psykiskt svag.

Jag löste det genom att börja arbeta målmedvetet för inre styrka under ca 5-10 år.

* Började träna

* Började äta hälsosamt

* Fixade jobb

* Jobbade hårt på mig själv och att utvecklas

* Lät relationer som jag inte fann fruktsamma rinna ut i sanden.

* Satsade på de människor som jag tycker om och som tycker om mig.

Det svåra är i en sådan situation när man är i botten är att börja ta sig uppåt, för varje liten del av kroppen säger nej nej nej! Den vill inte jobba, den vill inte träna, den vill inte äta hälsosam mat.

Kroppen vill istället ha chips och cola och bara låta tankarna försvinna i något datorspel eller TV-serie så att man kan lura sig själv att allt är bra. Men gör man det vaknar man bara nästa dag och har än längre väg upp till ytan, varpå kroppen skriker nej ändå högre.

Det är då man måste göra det tuffa, det fruktansvärt svåra och välja att sluta lyssna på kroppen och att börja jobba, och att jobba hårt.

Idag 15 år senare mår jag mycket bra. Är stark fysiskt psykiskt och har det dessutom bra sett till familj och ekonomi. Men resan dit var verkligen jobbig. I synnerhet de första 1-2 åren. Sedan började det lätta och efter 5-10 år började stoltheten komma över att man lyckades åtgärda en riktigt svår situation och att ha fått ordning på sitt liv. Och med det även fått ordning på familjens liv.

Ja. Jag hade närstående som i princip tvingade iväg mig till samtalsstöd och medicinering. Var vid det laget inte helt kapabel att ta mig ur det själv.

Ångest i grunden ihop med att ha förlorat halva familjen, partner och husdjur samt utbrändhet och obearbetade problem gjorde att jag knappt tog mig upp på dagarna. Eller sov, eller kunde ta tag i något.

Idag mår jag bra och har efter detta märkt mer när det gått utför och kunnat söka hjälp i tid.

Vad skönt att du fann vägen upp och tack för att du berättade. Önskar dig stort fortsatt lycka till

Befinner mig på botten nu. Utbildad men långtidsarbetslös. För gammal, alla vill anställa 25-åringar. Ingen glädje kvar. Har kämpat hela mitt liv men nu orkar jag inte mer.

Jag skulle nog vilja kalla mig "jojo-bottnare". Det jag vet idag är ju att det går att vända. Det har varit olika scenarion med en gemensam nämnare, jag pushar för hårt för att lyckas hålla kontroll över en situation jag borde lämnat mycket tidigare. Jobb, relationer, utbildningar, renoveringsobjekt etc. Jag målar in mig i ett hörn och har då skapat förutsättningar som gör situationen extra svår att ta sig ur och lösa. Jag har ADD,.är perfektionist, har smårolig självkänsla i relationer etc. men problemet är i regel en oförmåga att släppa något omvänt och rutinmässigt. Varje bokbyte har lett till en bättre situation,.ändå har jag stannat i flera år när det slutat kännas bra. Varje uppbrott har gjort mig lyckligare, ändå har jag hållit fast vid dåliga relationer. Mitt tips till folk är att skaffa sig "fuck you"-kapital som är HELIGT. Behöver ni en större kontantinsats? Synd, för fuck you-pengarna rör man INTE.