• Anonym (Någon­)
    Thu 7 Jan 2021 19:05
    920 visningar
    20 svar
    20
    920

    Finns det nån som INTE plussat så lätt efter mf/ma?

    Mens idag igen, tredje försöket efter senaste ma... kan inte beskriva sorgen, ilskan och hopplösheten jag känner så här varje månad den här jävla mensen kommer!

    Vad gör jag för fel?? Dom flesta tycks plussa väldigt fort ju!

    Vill komma i kontakt med fler som INTE plussat/plussar så lätt efter ma/mf.

  • Svar på tråden Finns det nån som INTE plussat så lätt efter mf/ma?
  • Anonym (4)
    Thu 7 Jan 2021 19:09
    #1

    Jag fick m.f juli -08, nästa gång april -10, nästa gång maj -15 och sista missfallet  nov. -15. Gravid med första barnet mars -16.Så nej, man kan inte påstå att jag blev gravid snabbt efter. Undantag -15/16, men det var efter ÄD.

    Du gör inget fel alls. Alla ägg är inte befruktningsbara och det är den absolut vanligaste orsaken till att inte alla blir gravida varje äl de försöker. 

  • Anonym (Inte jag)
    Thu 7 Jan 2021 20:55
    #2

    Nä, jag hade missfall i juni -14.

    I början av 2015 påbörjade vi en fertlilitetsutredning och efter många turer och behandlingar blev jag gravid efter IVF i september 2018.

    Har även varit gravid 2 ggr tidigare i mitt liv men då gjort abort. Nu är inte min livmoder en gästvänlig plats för en liten utan hjälp.

  • Anonym (Först­år dig)
    Thu 7 Jan 2021 21:10
    #3
    Anonym (Någon) skrev 2021-01-07 19:05:18 följande:

    Mens idag igen, tredje försöket efter senaste ma... kan inte beskriva sorgen, ilskan och hopplösheten jag känner så här varje månad den här jävla mensen kommer!

    Vad gör jag för fel?? Dom flesta tycks plussa väldigt fort ju!

    Vill komma i kontakt med fler som INTE plussat/plussar så lätt efter ma/mf.


    Känner så för dig. Andra försöket här efter mf och bara negativa test än. Hoppas ju fortfarande så mycket på plus men vågar inte tro på det, så jag preparerar mentalt för en till missad månad. Känner så väl igen hopplösheten. Ilskan. Frustrationen. Funderingarna vad man gör för fel när man tajmar ÄL. Försökte ett knappt halvår innan mitt mf, och vill VILL vill inte ha ännu ett halvår av kamp...

    Vill bara skicka sympati och försök till pepp.
  • Anonym (Någon­) Trådstartaren
    Thu 7 Jan 2021 22:51
    #4
    Anonym (Förstår dig) skrev 2021-01-07 21:10:15 följande:

    Känner så för dig. Andra försöket här efter mf och bara negativa test än. Hoppas ju fortfarande så mycket på plus men vågar inte tro på det, så jag preparerar mentalt för en till missad månad. Känner så väl igen hopplösheten. Ilskan. Frustrationen. Funderingarna vad man gör för fel när man tajmar ÄL. Försökte ett knappt halvår innan mitt mf, och vill VILL vill inte ha ännu ett halvår av kamp...

    Vill bara skicka sympati och försök till pepp.


    Exakt så. Min man tycker inte jag pratar med honom om hur jag mår och känner i min sorg, och det stämmer. Känner att han inte förstår mig, och vet att så är det ju, så då blir jag ännu mer ensam och ledsen. Just nu vill jag bara ge upp. Tänkt flera gånger om jag verkligen klarar av fler missfall :(

    Det var det enda jag såg när jag fick senaste MA konstaterat. "jaha, då får vi försöka flera månader igen nu då..."
  • Anonym (Först­år dig)
    Thu 7 Jan 2021 23:10
    #5
    Anonym (Någon) skrev 2021-01-07 22:51:22 följande:

    Exakt så. Min man tycker inte jag pratar med honom om hur jag mår och känner i min sorg, och det stämmer. Känner att han inte förstår mig, och vet att så är det ju, så då blir jag ännu mer ensam och ledsen. Just nu vill jag bara ge upp. Tänkt flera gånger om jag verkligen klarar av fler missfall :(

    Det var det enda jag såg när jag fick senaste MA konstaterat. "jaha, då får vi försöka flera månader igen nu då..."


    Jag vet känslan att vilja ge upp. Jag är inte så peppad på IVF heller i första hand, jag är tacksam att möjligheten finns men det är ändå en rätt mentalt och fysisk tuff sak.

    Jag blir bara så innerligt frustrerad när man toktajmar ÄL och kroppen bara ?nä vetdu här ska det inte bli nåt barn inte?. Jag känner mig sviken av min egen kropp på något vis. Den ger ÄL varje månad men vägrar fixa resten. Vet att det inte är så man ska tänka - men det är så det känns.

    Och överallt jag ser ser jag gravida och folk med barn.
  • Anonym (Någon­) Trådstartaren
    Fri 8 Jan 2021 12:50
    #6
    Anonym (Förstår dig) skrev 2021-01-07 23:10:21 följande:

    Jag vet känslan att vilja ge upp. Jag är inte så peppad på IVF heller i första hand, jag är tacksam att möjligheten finns men det är ändå en rätt mentalt och fysisk tuff sak.

    Jag blir bara så innerligt frustrerad när man toktajmar ÄL och kroppen bara ?nä vetdu här ska det inte bli nåt barn inte?. Jag känner mig sviken av min egen kropp på något vis. Den ger ÄL varje månad men vägrar fixa resten. Vet att det inte är så man ska tänka - men det är så det känns.

    Och överallt jag ser ser jag gravida och folk med barn.


    Känner oxå så. Man får till det vid ÄL men så kommer mensen jämt ändå som en klocka... hur gammal är du? Jag blir 30 i år. Fått höra så många gånger att alla ägg är inte befruktningbara, men hur kan då vissa plussa så fort/ofta?
  • Anonym (Först­år dig)
    Fri 8 Jan 2021 13:11
    #7
    Anonym (Någon) skrev 2021-01-08 12:50:21 följande:

    Känner oxå så. Man får till det vid ÄL men så kommer mensen jämt ändå som en klocka... hur gammal är du? Jag blir 30 i år. Fått höra så många gånger att alla ägg är inte befruktningbara, men hur kan då vissa plussa så fort/ofta?


    Jag är 38, därav paniken. Enligt BM och läkare ser allt bra ut, men ÄNDÅ.
  • Anonym (Någon­) Trådstartaren
    Fri 8 Jan 2021 13:20
    #8
    Anonym (Förstår dig) skrev 2021-01-08 13:11:19 följande:

    Jag är 38, därav paniken. Enligt BM och läkare ser allt bra ut, men ÄNDÅ.


    Min mamma var ju dock 40 fyllda när jag föddes, men visst förstår jag oron. Jag som bara är 30 känner också av stressen att min fertilitet sjunker drastiskt. Dessutom gjort 2 aborter i min ungdom trots p-medel och så går det inte alls nu!
  • Anonym (Först­år dig)
    Fri 8 Jan 2021 13:26
    #9
    Anonym (Någon) skrev 2021-01-08 13:20:00 följande:

    Min mamma var ju dock 40 fyllda när jag föddes, men visst förstår jag oron. Jag som bara är 30 känner också av stressen att min fertilitet sjunker drastiskt. Dessutom gjort 2 aborter i min ungdom trots p-medel och så går det inte alls nu!


    Jo, har också flera äldre mödrar i släkten så jag hoppas det är genetiskt.

    Jag har velat bli mamma sen jag var i sena 20-årsåldern men först nu haft en relation där jag vill satsa. Det känns stressigt, minst sagt.
  • Anonym (Någon­) Trådstartaren
    Fri 8 Jan 2021 14:47
    #10
    Anonym (Förstår dig) skrev 2021-01-08 13:26:31 följande:

    Jo, har också flera äldre mödrar i släkten så jag hoppas det är genetiskt.

    Jag har velat bli mamma sen jag var i sena 20-årsåldern men först nu haft en relation där jag vill satsa. Det känns stressigt, minst sagt.


    Jag förstår. Alla kvinnor är olika på gott och ont.

    Det är ju bra att det finns alternativ om man nu inte kan få barn på egen hand, men som kvinna så tror jag ändå att det bara SKA funka och gör det inte det så tar man på sig skulden så lätt och känner sig extremt okvinnlig. I alla fall jag känner så.
  • Anonym (Först­år dig)
    Fri 8 Jan 2021 14:56
    #11
    Anonym (Någon) skrev 2021-01-08 14:47:51 följande:

    Jag förstår. Alla kvinnor är olika på gott och ont.

    Det är ju bra att det finns alternativ om man nu inte kan få barn på egen hand, men som kvinna så tror jag ändå att det bara SKA funka och gör det inte det så tar man på sig skulden så lätt och känner sig extremt okvinnlig. I alla fall jag känner så.


    Jag vet att jag vill ha egna barn. Egoistiskt och så, ja, säkert. Men det är en stark kraft känns det som. Jag känner mig mest som att det inte funkar så lätt som det ?borde? när jag gör allt jag kan.

    Och jag är så less på att vara glad för alla andra som plussar. Jag ÄR ju såklart det med. Men jag vill bara så gärna OCKSÅ vara en i det gänget. Få gå och känna på en barnvagn, bygga barnrum, fundera på dagis och gå på utflykter med barnet.

    Håller iaf tummarna nu för mig själv de kommande dagarna mot BIM, att det blir ett plus närmre BIM även om det är negativt nu. Hoppet är det sista som överger en sägs det ju...
  • Fri 8 Jan 2021 18:54
    #12

    Känner igen mig.

    Missfall i oktober. Sen har de varit konstig mens å hormonell obalans.

    Dessutom hör man folk blir gravida högt och lågt. Alltid på försöka försöket bara sådär.

    Medans en annan sitter med ägglossningstester och äter tillskott månad in och ut. Skulle ha mens igår ingen men s på gång men inget positivttest. Förra månaden va mensen sen så gissar på de även nu:(

  • Anonym (Först­år dig)
    Sat 9 Jan 2021 23:24
    #13

    Så tom just nu. Ingen mens än men heller inget positivt test. BIM på tisdag. Molvärk till och från i magen. Känns som mensen är på gång.

    Jag VILL INTE HA DEN förbenade mensen igen. Vill att det ska ta sig. Jag är så uppgiven och arg och ledsen, allt på en gång. Varför ska jag behöva kämpa så? Varför får jag inte vara en av dem de tar sig för så jag kan få bli mamma? Jag har tänkt på varje sak hur jag levt nu i 7-8 månader, varje dag. Kollat varje livsmedel så det inte ska vara något som kan ha negativ effekt. Dragit ned på mitt älskade morgonkaffe till att bara dricka det när jag fått skitmensen. Äter nyttigt och varierat, äter tillskott, sover bra, tränar, och tajmar ÄL rejält varje månad. Ändå inget än. Tänker på det här hela tiden och lever för att optimera allt.

    Jag är så hjärtinneligen less på detta.

    Ursäkta, var bara tvungen att få kräkas ur mig frustrationen nånstans..

    Ska fortsätta hoppas att plusset kommer innan tisdag. Jag måste hoppas.

  • Anonym (Samma här)
    Tue 12 Jan 2021 23:31
    #14

    Fick MA i september, nu inne på tredje försöket med äl idag....

    Första MA var i slutet september och sonen föddes i början av oktober året därpå

    Är 32 år nu, var 25 när sonen föddes och m nästan 31 när yngsta föddes, ville gärna ha 2 täta barn ( skulle ha varit 12 månader men nu gick det inte vägen tyvärr )sonen är 9 månader och vill gärna plussa denna månad för att få ett till oktoberbsarn och isåfall 1.5 år emellan men känns lönlöst

  • Anonym (Inte jag)
    Wed 13 Jan 2021 13:58
    #15
    Anonym (Förstår dig) skrev 2021-01-09 23:24:58 följande:

    Så tom just nu. Ingen mens än men heller inget positivt test. BIM på tisdag. Molvärk till och från i magen. Känns som mensen är på gång.

    Jag VILL INTE HA DEN förbenade mensen igen. Vill att det ska ta sig. Jag är så uppgiven och arg och ledsen, allt på en gång. Varför ska jag behöva kämpa så? Varför får jag inte vara en av dem de tar sig för så jag kan få bli mamma? Jag har tänkt på varje sak hur jag levt nu i 7-8 månader, varje dag. Kollat varje livsmedel så det inte ska vara något som kan ha negativ effekt. Dragit ned på mitt älskade morgonkaffe till att bara dricka det när jag fått skitmensen. Äter nyttigt och varierat, äter tillskott, sover bra, tränar, och tajmar ÄL rejält varje månad. Ändå inget än. Tänker på det här hela tiden och lever för att optimera allt.

    Jag är så hjärtinneligen less på detta.

    Ursäkta, var bara tvungen att få kräkas ur mig frustrationen nånstans..

    Ska fortsätta hoppas att plusset kommer innan tisdag. Jag måste hoppas.


    Förstår er verkligen och får en klump i magen av att läsa hur ni känner, bra att du tänker på att leva hälsosamt, det gör en kommande graviditet lättare men påverkar inte nämnvärt chansen att bli gravid

    Drick du ditt morgonkaffe så länge det inte är 10 koppar om dagen. Och det enda du ska tänka på att inte äta innan du blir gravid är vissa läkemedel och naturläkemedel.

    Jag vet också att man är så förtvivlad att det spelar egentligen ingen roll vad folk säger. Men försök att tänka på att du ska må bra och gör saker för din skull i väntan på plusset.
  • Wed 13 Jan 2021 14:11
    #16

    När jag fick MA i v 12 så tog det 2 år innan jag blev gravid igen, fick då ta ägglossningsstimulerande tabletter. Då blev jag gravid men fick MF i v 6. Sedan gjorde vi några IVF som inte blev nåt (bara MA i v 9), blev gravid spontant men igen MA i v 10. Det tog nästan 5 års försök för att få andra barnet innan det blev ett fullgånget barn. Efter andra barnet fick jag ytterligare ett MF i v 6 innan jag blev rätt snabbt gravid igen med tredje barnet. Idag skulle jag inte vilja ha något av detta ogjort för då hade vi inte haft dom 2 härliga (3 totalt) barn vi till slut fick Men jag minns fortfarande sorgen och ångesten när vi kämpade.

  • Anonym (Sanna­)
    Wed 13 Jan 2021 14:17
    #17
    +1

    Efter mitt första missfall plussade jag månaden efter. Tyvärr blev det missfall igen. Därefter dröjde det åtta försök innan jag blev gravid igen. Det blev också missfall tyvärr. Sen tog det två försök, så blev jag gravid igen. Den gången gick det bra! När vi sen bestämde oss för syskon, så tog det fyra försök och inga missfall.

    Håll ut!

  • Anonym (Först­år dig)
    Wed 13 Jan 2021 14:25
    #18
    Anonym (Inte jag) skrev 2021-01-13 13:58:36 följande:

    Förstår er verkligen och får en klump i magen av att läsa hur ni känner, bra att du tänker på att leva hälsosamt, det gör en kommande graviditet lättare men påverkar inte nämnvärt chansen att bli gravid

    Drick du ditt morgonkaffe så länge det inte är 10 koppar om dagen. Och det enda du ska tänka på att inte äta innan du blir gravid är vissa läkemedel och naturläkemedel.

    Jag vet också att man är så förtvivlad att det spelar egentligen ingen roll vad folk säger. Men försök att tänka på att du ska må bra och gör saker för din skull i väntan på plusset.


    Anonym (Inte jag) skrev 2021-01-13 13:58:36 följande:

    Förstår er verkligen och får en klump i magen av att läsa hur ni känner, bra att du tänker på att leva hälsosamt, det gör en kommande graviditet lättare men påverkar inte nämnvärt chansen att bli gravid

    Drick du ditt morgonkaffe så länge det inte är 10 koppar om dagen. Och det enda du ska tänka på att inte äta innan du blir gravid är vissa läkemedel och naturläkemedel.

    Jag vet också att man är så förtvivlad att det spelar egentligen ingen roll vad folk säger. Men försök att tänka på att du ska må bra och gör saker för din skull i väntan på plusset.


    Tack. Det känns tungt. Också att det kanske försenar chansen att få hjälp, om man måste gått ett år sen senaste missfall. Livrädd att få fler mf när jag hörde det. Måste hört fel...

    Äter inte ens vanliga huvudvärkstabletter längre. Jag försöker dock tänka på att de flesta som får missfall får barn. Det känns tryggt någonstans, att det går för de allra allra flesta.
  • Anonym (Inte jag)
    Wed 13 Jan 2021 14:26
    #19
    syntharen skrev 2021-01-13 14:11:38 följande:

    När jag fick MA i v 12 så tog det 2 år innan jag blev gravid igen, fick då ta ägglossningsstimulerande tabletter. Då blev jag gravid men fick MF i v 6. Sedan gjorde vi några IVF som inte blev nåt (bara MA i v 9), blev gravid spontant men igen MA i v 10. Det tog nästan 5 års försök för att få andra barnet innan det blev ett fullgånget barn. Efter andra barnet fick jag ytterligare ett MF i v 6 innan jag blev rätt snabbt gravid igen med tredje barnet. Idag skulle jag inte vilja ha något av detta ogjort för då hade vi inte haft dom 2 härliga (3 totalt) barn vi till slut fick Men jag minns fortfarande sorgen och ångesten när vi kämpade.


    Åh precis. Vet att det känns som en käftsmäll när man kämpar, men allt var verkligen värt för att få denna underbara unge. Skulle inte byta bort henne mot något i världen!
  • Anonym (Inte jag)
    Wed 13 Jan 2021 14:44
    #20
    Anonym (Förstår dig) skrev 2021-01-13 14:25:59 följande:

    Tack. Det känns tungt. Också att det kanske försenar chansen att få hjälp, om man måste gått ett år sen senaste missfall. Livrädd att få fler mf när jag hörde det. Måste hört fel...

    Äter inte ens vanliga huvudvärkstabletter längre. Jag försöker dock tänka på att de flesta som får missfall får barn. Det känns tryggt någonstans, att det går för de allra allra flesta.


    Jag har läst att de ibland "nollställer" räkningen vid missfallet. Men jag fick missfall efter 6 månaders försök och vid samtal med barnmorskan sa hon att jag ändå skulle skicka en egenremiss eftersom jag var så pass gammal. Nu tog det ju ett tag innan första besöket för utredning men var aldrig någon som nämde något om hur länge vi försökt.

    Jag tänker samma som tidigare, dra en liten vit lögn. Missfallet skedde för längre sedan än det gjorde, om du inte sökt vård för det såklart.
Svar på tråden Finns det nån som INTE plussat så lätt efter mf/ma?