De barnlösa singelmännen blir allt fler i Sverige

Jag tänker att det är kanske inte så stort problem som det verkar? Många män får ju partner lite senare i livet... är ju en viss skillnad på vem en kvinna väljer när hon är 20 mot när hon är skild tvåbarnsmor på 42. Så jag tror att en del är förskjutning, vi skaffar barn senare, gifter oss senare...så den typen av män som kanske inte har så mycket tur med tjejer när de är unga och förr fick den delen av livet förskjutet till kanske 35 kanske bara är några ytterligare år idag? Så att de inte blir så där värst mycket mer ensamma män bara att de hittar kärleken senare i livet. 

Jo visst, men dom kan ju inte förvänta sig att kvinnor ska börja med att driva denna fråga.

När det gäller invandrare så tänker jag att som man bäddar får man ligga i Sverige. Ni har ju tagit in fler invandrare än vad ni verkar klara av, där får ni väl alla ta tag i problemet kan jag tycka.

Feministerna kan gå och ta sig, helt ärligt. Vad har de åstadkommit utöver ett ändlöst gnäll. Sluta jaga alfahannar in absurdum så ska ni se att det mesta löser sig.

När det kommer till överrepresentation av män i samhället så är det knappast männen som har hittat på att större delen av invandringen ska bestå av män. Egentligen är det helt sjukt att Sverige inte vill hjälpa kvinnor i större utsträckning. Som om inte de har det ännu jävligare i sina hemländer. Vad är problemet? Lös det!

Fast det är ju kvinnorna som drabbas negativt. Det är inte jag som gift man som blir våldtagen på vägen hem eller får någon creepy man efter mig. För mig är dessa överblivna män en tillgång eftersom de är billig arbetskraft.

Jag tänker dock på mina barn och då är det bättre att vi tar tag i problemet för samhällets bästa, för minskad kriminalitet och ökat välmående. Ökade klyftor mellan könen är så gott som enbart negativt. Män och kvinnor ska leva tillsammans, inte ha skyttegravskrig grupperna emellan.

Den här meningen sammanfattar det jag tänker kring genus i den här frågan.

På vissa plan har den feministiska pendeln(som går hand i hand med media) slagit för hårt. Det finns en grupp sargade vita män därute som inte får plats eller hjälp i samhället. Dom förväntas klara det själva. Att lämna dom där utan hjälp eller någon empati skapar drivkraft hos vissa, ilska hos andra. Oavsett så blir frustrationen stor och det påverkar samhället negativt.

Även om vårt samhälle kommit långt i många frågor kring genus, så är det dags att börja inkludera männen som kommit på kant av olika anledningar. Det är som att vi kämpat för att få ett bra genus och inkludera alla minoriteter, men när en vit man är ledsen, arg, frustrerad eller att han har det tufft, så lever helt plötsligt den gamla myten om att han ska klara av det själv eller ta det som en man kvar!? Man anpassar inte skolan för pojkar trots att man ser en stor genusskillnad, man tar inte upp en enda rad i media om mäns självmord, trots att statistiken talar sitt tydliga språk.

Nu har jag klarat mig bra, men jag kan se att jag hade varit en mer frustrerad man om så inte var fallet.

Finns det någon statistik som bekräftar detta?

Jag tycker inte det verkar vara singelmän som står för den större delen av kriminaliteten. Av det som är synligt verkar kvinnorna dras till kriminella män.

Fast det där stämmer ju inte. Finns massor med kriminella och missbrukare med flickvänner.

Jag vet inte om det finns statistik på just det. Jag menar inte nödvändigtvis kriminella, utan mer personer som står utanför samhällets ideal/familjeliv/gemenskap och som därav blir bittra, frustrerade och arga/ledsna och ensamma. Det finns inte mkt inkluderande tankar eller empati gentemot denna grupp.

Ja, kriminella med våldskapital ligger högt upp på alfahanne-skalan, så ingen som helst risk att de blir utan kvinna.

Sen börjar kvinnan böla över att ha blivit misshandlad av det kriminella as hon själv valt. Då händer det märkliga. Plötsligt är allt den ratade incelns fel.