Viktutmaning

Väldigt snäll av dig att göra den här resa för kompisens skull, tyvärr helt meningslös. Kan även förstöra er vänskap...

Viktnedgång är tok mycket mer än kalori och träning. Nyare forskningar alla betonar genetikens betydelse, oftast 70-90% av viktupp- o nedgång styrs av vår genetik. Om det inte är så att din kompis har extrem dåliga matvanor utan har försökt på riktigt att ligga på kaloriunderskott för flera månader - då hjälper inte ett dugg att du är med. Kanske du har bättre genetik, ni väger samma, har samma höjd, ålder, äter o tränar lika, ändå en av er går upp, den andra ner i vikt. Din experiment är ungefär detsamma som här: min kompis gnäller att det är så svårt att bli gravid. Jag försöker också bli gravid med samma spermdonor för att visa henne att det går...

Hjälp henne att hitta metoder som fungerar gör henne (förmodligen inte detsamma som för dig), kolla hennes sköldskörtel. Jag kämpade för åratal, höll på att svälta ihjäl mig, gick bara upp. Efter jag fick medicin för underfunktion av sködskörteln försvann kilorna av sig själv trots att jag äntligen fick äta som en normal människa.

Om det är bara motivation som saknades för henne kanske hjälper du ändå :) Lycka till er båda med viktnedgång!!

Tack för svaret!

Skillnad mellan oss är att hon äter för mycket och för dålig mat och motionerar noll medan jag har alltid tänk på vad jag äter utan att för den delen svälta ihjäl mig. Jag älskar min kompis och vi har känt varandra i snart 25 år. Hon var inte överviktig för 10 år sedan. Vi tränade tillsammans på den tiden och myste i soffan, när vi fick ledigt från familjer och barn, med en skål full med frukt och lite ost. I dag äter hon (och de senaste månaderna jag med) enorma mägder saltade nötter och en pås Pågens gifflar ...Tacka f'n för det att hon är överviktig och att jag har gått upp i vikt med en stor framgång.

Med andra ord - när slutade att tänka på vad jag äter och började strunta i mina dagliga promenader och åt minst 1000 kcal mer om dagen så började vikten krypa uppåt och det gick ganska fort. Jag är ett levande bevis att livsstilen har betydelse. Min kompis blev chockad när hon såg hur min kropp förvandlades vecka efter vecka! (har förre och efter bilder!)

Jag har väldigt svårt att tro att man bli överviktigt om man äter bra och regelbundet och håller till normala portioner. Och om man motionerar någorlunda dagligen, dvs får upp lite puls genom en rask prommenad, tex.
Sedan finns så klart speciella fall som beror på en sjukdom men fetmaepidemi som sprider sig i världen och i Sverige kan inte förklaras enbart med att alla har problem med sitt genetiska arv. 

Då förstår jag! Hoppas hon är med i matchen och ni gör en superb resa tillsammans!

Så lätt idag att äta kaloririkt mat, helt sjukt.... idag var jag tvungen in i en snabbmatsrestaurang pga snökaos och skrikande bebis som bajsade igenom alla sina kläder :) Jag tog en mellanstor menu, blev inte mätt alls. Googlade sen, 1200kcal!!! Och fick problem med magen, det var för länge sen jag åt nåt så rik i fett.

Lycka till! Jag kommer faktiskt göra samma resa, idag är jag 69-70kg, födde barn 4 mån sen. Planen är 62-65 innan sommaren, var 66-67kg innan graviditet.

Okej?

Tack för infon, grattis till ett av de mer dömande inläggen jag läst på länge kring vikt.

Så tokigt...för varje gång du går upp och ner i vikt gör du din kropp en stor otjänst.

Jag hoppas du inte får problem med vikten efter detta. 

Vad händer med er vänskap om du går ner i vikt medan din väninna inte gör det?

Oavsett anledning; genetik, förbränning, viljestyrka etc så kommer hon att känna att du skriver henne på näsan att hon är sämre än dig.

Vi är bästa kompisar och känner varandra så väl. Det ordnar sig. Om jag kan hjälpa henne på något sätt så blir jag överlycklig.

Det är din tolkning och det är helt ok.

Vill du hänga med? Jag förstår att du har fullt upp med bebisen och allt. Men om du behöver pepp och inspiration så bjuder jag gärna på det! Alla har rätt att må bra i sin kropp och i sin själ!

I morse släpade jag ut min kompis på en promenad, typ klockan 06.00. Vi skulle gå i en rask takt i en halv timme men eftersom det var  väldigt halt och osandat så blev det 45 minuter i ett normalt tempo.
Jag har aldrig ätit frukost i hela mitt liv(kan inte äta så tidigt (och vad jag förstår så är det väldigt individuellt). Tänker inte börja med den nu heller men jag tog en kopp varmt citronvatten, idag utan honung. Tyvärr saknade jag det söta smaken i vattnet. Tänk att jag har blivit sockerberoende på mindre än tre månader.
Men nu åt jag keso med en kokt ägg och 5 körsbergstomater. 
Jag saknar sött... Men jag ska inte äta något sött. Det är min tredje dag och suget efter sött är fruktansvärt... Jag klättrade på väggarna igår. Herregud vad jag kan förstå dem som säger att sockersug efter att man har slutat äta det är som en värsta abstinens.

Till lunch ska jag äta: Stekta grönsaker i olivolja med vitlök och timjan och ugnsbakad portabello svamp med lite stekt bacon och hyvlad parmesan på. Ett glas citron vatten till.

Vi laddade ner Home Workout appen. Skit bra! Ska träna 3 ggr i veckan till att börja med. Mer kommer jag inte orka. Tyvärr jag har blivit en soffpotatis precis som min älskade kompis. Jag levde hennes liv (sanning med modifikation) i nästan tre månader. Känner att jag har tappat all kondition och motivation. Jag vill bara sitta framför datorn och längta efter fika! Jag som har nästan aldrig fikat förr!!! Jag hatade vispgrädde men gud vad jag längtar efter prinsess jävla bakelse nu.

Ps. Min kompis och jag (hon äter alltid frukost!) uppdaterar varandra om vad vi äter 3 gånger om dagen. Jag kommer inte "redovisa" här hennes resa. Vill bara skriva att hon är med på allt men säger att hon mår dåligt pga att hon saknar choklad och Pågens gifflar och frukostflingor... 

Det återstår att se men jag vill göra denna resa (många tyckte att jag var galen som gick upp i vikt för att bevisa något) för min väns skull. Jag vill bevisa att det vi stoppar eller låter bli att stoppa i oss har betydelse. Jag tror på att mat är "medicin" och motion är bästa följeslagare.

Men jag märker hur min kropp mår i dag. Jag är trött, omotiverad, fått finnar på hakan och på axlarna. Jag svettas mer och sover mycket mycket sämre. Åt sent på kvällarna framför Netflix. 

Det har gått tre dagar sedan jag ändrade min livsstil och jag måste erkänna att än så länge känns det inget kul alls.
Jag saknar socker! Men detta begär får inte vinna!