Ständiga bråk om mat vid läggdags.

Ja, vi äter lagad mat vid 17-tiden. Han är helt normal i sin viktkurva. Dessutom erbjuder vi macka/yoghurt/banan (ibland alla tre) strax innan han ska gå och lägga sig (trots att det inte är bra för tänderna att borsta dessa direkt efter att han har ätit.) Han brukar  ta en macka och ibland även en banan eller två mackor medan vi läser. Om han inte har ätit färdigt innan vi har läst, så äter han färdigt efteråt. Därefter borstar vi tänderna och efter det börjar kaoset och tjat om mat - alltså 5-15 minuter EFTER att han har ätit.

Så ni läser först och därefter är det tandborstning mm?Jag hade vänt på rutinen. Först mat, sen plocka undan sista leksakerna, sen pyjamas och tandborstning och sen läsning i sången. Det är nog bra om han kan ligga still en stund precis innan han ska sova. Att röra på kroppen, även om det är lite bara för att borsta tänderna kan göra att barn blir pigga igen. Kan nog underlätta att gå honom styvare stilla. Boken bör locka ordentligt.

Egentligen har jag fler idéer om inte det ovan funkar. En är att bryta mönstret genom att göra som jag skrev precis ovan sen ligga i sängen och läsa /prata så länge ett han är helt slut och vill somna. Kan ta tid, förstår det. Kan bli sent men ta det en helg. Poängen är att bryta mönstret för han går ur sängen igen, sen när det funkar så gör ni det tidigare o tidigare.

Tack! Det kan vara klokt att ta tandborstning innan läsningen. Det är värt att prova.

Vi provade att prata igenom allt samt skriva ett  kontrakt, som någon i tråden föreslog. Vårt barn verkade helnöjd (vi gjorde detta efter kvällsmat idag) och vi påminde om det hela. Tjatet om mat slapp vi faktiskt idag(!) men ändå blev det övriga värre än vanligt efter att vi hade läst för honom. Det var helgalet. Han sprang värre än vanligt, var helt tokig och kastade kläder och kuddar omkring sig.

Däremot tjatade han faktiskt inte om mat, vilket är ett framsteg!

Vi provar att göra som du föreslår och ser om det kan bättra på det hela ytterligare. TACK!

Ja, håller med vi har alltid läst för barnen i sängen som ett sista steg. Vår dotter hade svårt att sova, så efter typ trettio minuters saga fick hon lyssna på en självkänslehöjande cd-skiva för barn. Den hade vi egentligen köpt till hennes bror som vi upplevde hade problem med självkänslan, men han somnade efter nattningen så hon fick lyssna på den. Det var en nattningssaga och så sa de ofta, du är bra, du ör fin, du är bra som du är. Dotter lyssnade på detta mellan fem och sju års ålder och hon har en ovanligt bra självkänsla , kanske slump. Rekommenderar, dittgladabarn,se finns, speciella sovprogram att köpa. Det var faktiskt bra.

Ett annat tios från boken Franska barn kastar inte mat, Frankrike har ovanligt få  överviktiga barn. En anledning är att de alltid äter a table. Vid bordet. Man skall aldrig ge barn mat och smörgåsar utöver måltider och inplanerade mellanmål. Frukost, lunch, mellis, middag. Vi har aldrig gett våra barn efter middagen. Kag skulle också försöka undvika en massa mackor och annan mjölmat Så sent,Det piggar upp.  Vi har ätit lagad middag  vid halv sex eller sex på kvällen och sedan inte gett mer mat. Frukost, lunch och mellis på skolan. Lite frukt hemma på eftermiddagen. Lagad middag vid sex. Ingen mer mat och sen nattning.Så har vi gjort. 

Natta en sexåring?

Det låter verkligen som att han är desperat för att slippa somna, han vill inte nå det där sista definitiva steget efter att han har borstat tänderna. 

När jag ligger bredvid mitt barn när han ska somna säger jag bara att nu kommer jag inte att prata längre och blundar och är tyst tills han har somnat...brukar gå på några minuter. Säger att "nu ska vi vara tysta och försöka sova". Vi pratar en stund efter sagan, men sen är det stopp. 

Kan det vara så att han inte vill sova? Tänker på mitt barn, 4 år, som gör precis som Alfons, och kommer på hundra saker som måste göras, tex att han är utsvulten fast han nyss fick mat, måste ha mer vatten, kissa fast vi just kissade osv.

Nu har det gått en vecka. Vi gjorde så att vi upprättade ett kontrakt - och det fungerade! Han frågar inte alls om mat längre! Helt fantastiskt!

I övrigt är nattningarna fortfarande trassliga, men det känns som att vi är en bit på väg i alla fall. Idag krävde han dock - när han hade legat i sin säng väldigt länge - att få ligga i vår säng (trots att ingen av oss låg där.) Vi frågade om det verkligen var nödvändigt, varpå han tog med sig täcke och kudde och gick dit själv och bad (grät) om att få podden som han lyssnade på dit, innan vi ens hade hunnit reagera på att han traskade iväg. Givetvis fick han det. Min man suckade något om att "om du nu ska ligga här, så ropa inte mer, om det inte är akut."

Efter en stund hörde vi att vår son grät (vilket är väldigt ovanligt), så jag gick in vårt sovrum. På frågan om varför han grät, så svarade han: "Pappa sa att jag inte skulle ropa mer om det inte var jättejätteviktigt, men sen sa jag sa nåt till pappa, men jag hann inte avsluta meningen, för han började prata när jag skulle säga det sista ordet och nu kommer jag inte ens ihåg vad jag skulle säga."

Jag frågade om det kunde hjälpa att jag hämtade pappa, och det var okej. Min man meddelade efteråt att de bara hade sagt puss och godnatt (för 5:e gången.) Efter en kvart sov ungen - äntligen. (men då hade det ändå varit prat och tjat (var tionde minut) under en timme.) 

Jag är glad att slippa mattjatet i alla fall, men om nattningarna har blivit bättre, vet jag inte.

Jag skrev det innan. Ni har kanske för höga krav på en sexåring. Det kan vara läskigt att somna själv och att vara rädd, ensam, inte bli lyssnad på och inte få ropa på hjälp låter inget vidare. Det låter som att ni vuxna har en frustration kring läggning som smittar av sig. Jag tycker inte det känns som att det funkar bra ur er sons perspektiv (ert perspektiv vet vi ju redan). Ni har inte kommit till botten med vad problemet är tror jag.

Du har säkert rätt. Vi säger att vi kan ligga intill honom om han vill. Vi har provar det MASSOR med gånger, men då pratar han, och pratar och pratar. (Sist pratade han tills klockan var 2 på natten.) Det hjälper inte att man ligger helt tyst bredvid, för då ser han till att man svarat till slut och då blir det cirkusföreställning i sängen. Däremot är vi tydliga med att komma in till honom om han ropar och vi stryker honom på ryggen om han vill det eller sjunger (trots att nattningen har pågått i uppåt 3 timmar.) Vi är inte onda eller hjärtlösa, men ja, desperata börjar vi bli.

Jag vill föresten tillägga att poddarna som han lyssnar på är 12-20 minuter långa. Efter varje "avsnitt" går vi in till honom och sätter igång nästa poddpaket. Han är alltså på inget vis "ensam."

Jag förstår att det är frustrerande men sluta fråga honom om vad han vill. Ni bestämmer exakt hur läggningen ska vara och vem som ligger var och att ni vuxna pratar är ju något ni själva väljer. Barn känner trygghet i förutsägbara regler. Om ni har upplägget att han ska säga till vad han önskar varje kväll så blir det otryggt. Även fast man som förälder tror att man gör rätt och vill barnets bästa. Bara svara inte när ni sagt att det är dags att vara tyst och ni ligger bredvid. Ta kontrollen!!

Problemet verkar större. Ett barn som går upp i tid, aktiveras på dagen, rör på sig, inte har medicinska eller neurologiska problem och äter bra är inte vaken till två på natten. Ni har andra problem än läggning. Hur läggningarna är känns som en konsekvens av annat. Men känner ni att ni inte klarar av att lösa situationen. Sök hjälp! Detta går att få ordning på.

Han är inte vaken till 2 varje natt. Det var inte det jag menar. Det jag menar är att de gånger som vi har försökt att ligga ner bredvid honom i sängen efter en lång och strulig nattning, så är han vaken långt in på natten och sedan dödstrött hela dagen efter.

I övrgt så har vi inga större problem utöver nattningen. På dagarna är han pigg, glad, äter som han ska, aktiv, rolig och helt underbart smart och klok. Vad som händer på kvällen är däremot ett stort frågetecken. 

Mat-tjatet efter tandborstningen tycks han ha slutat helt och hållet med nu i alla fall.

Idag lyckades vi dessutom med en nattning helt utan bråk, hopp, spring och att det tar 1-2 timmar innan han somnar efter att han har hamnat i sängen. Vad skillnaden var idag, mot annars, vet vi inte riktigt. Vi försökte analysera det ett tag efter att han hade somnat, men kom i princip bara fram till att vi inte vet, och att vi får hoppas att det håller i sig.

Det kan ju vara att nya rutinerna börjar sätta sig, om ni hållit fast i det ni bestämde i början.
(Inga förhandlingar vid läggdags osv.)

Jag tror också att problemet kan vara större. Sömnproblem kan bero på stress, som gör det svårare att koppla av och sova. Kan pojken vara stressad av något i tex skola eller familk?