Inte före 3 är det lämpligt med varannan vecka. Detta beror på att barnet inte ska utsättas för separationer då detta är skadligt. Utifrån det förstår ni säkert också att det är högst olämpligt att barnet ska slitas upp från sitt hem där hon bott första året för att sedan flytta heltid till ett annat hem. Och sedan då eventuellt flytta tillbaks till dig efter pappas föräldraledighet?
Barn ska ha ett stabilt boende de första åren.
Jag är väldigt noga och min högsta önskan är att barnet ska bo kvar hos mig när hon fyller 1 år och pappan ska vara föräldraledig här hos mig istället. Men han vill absolut ha henne hos sig när han ska vara pappaledig det halvåret.
Men vi har tänkt att pappan ska vara här flera gånger i veckan under det första året och även hitta på saker tillsammans med sin dotter själva och vara med vid jul och andra högtider. Och jag och barnet och pappan kommer vara mycket även hos pappan och ?hälsa på?.
Men funderar ändå på om det inte är bättre att hon ska slippa flytta för ett halvår när hon bara är 1 år.
Ni kan faktiskt redan nu, innan barnet ens är fött vända er till familjerätten i er kommun för att diskutera samarbete. De kommer att informera honom om att det han önskar är jättedåligt för barnet.
Tack för ditt svar. Du har helt rätt i det du skriver.
Jag har ikväll pratat med pappan och han vill fortfarande ha sin dotter boende hos sig när han är föräldraledig. Men han kan tänka sig att han är pappaledig här hos mig så våran dotter kan bo kvar hos mig. Han kan också tänka sig att hon bor kvar hos mig på heltid tills hon är 3 men att han är här varannan vecka med henne.
Vad ser du för poäng med att med flit lyfta upp den ena föräldern och samtidigt trycka ner den andra när det gäller anknytningen till barnet från första början?
Nu är ju barnet i detta fall inte ens fött än och föräldrarna verkar ha en relativt god kommunikation, jag upplever även av TS inlägg att det faktiskt finns en mycket god samarbetsvilja, en vilja från båda håll att mötas. Samt att fadern faktiskt är genuint engagerad.
I det läget så börjar du hetsa på om enskild vårdnad?
Varför skulle det inte vara bättre för barnet om de båda går in i föräldraskapet som jämlikar? Att barnet får en jämställd bild av sina båda föräldrar redan från dag 1?
Om de båda delar tiden och det praktiska ansvaret kring barnet på ett någorlunda likvärdigt och jämställt sätt redan från start så är det inga som helst konstigheter för barnet att bo växelvist från runt 1års ålder. Men viktigt då med korta intervaller för anknytningens skull.
Att barnet skulle flytta på 1års dagen och bo heltid hos fadern i 6månader är givetvis befängt...
Och lika illa är det med att barnet skall bo heltid hos modern första året.... När det finns en engagerad fader med i bilden.
Att medvetet etablera modern som den enda primära anknytningspersonen är bara rent vansinne i de fall där det finns en engagerad fader och de har god kommunikation.
Att då jobba för att modern tar på sig rollen som den primära föräldern ur barnets perspektiv under de första 3 åren och fadern kommer in lite nu o då o "hjälper till" är absolut inte på något sätt att rekommendera.
Då är rollerna redan satta när barnet fyller 3, mamma är förälder och pappa är barnvakt/vaktmästare, i barnets perspektiv....
Första månaderna sålänge ammningen pågår så bor givetvis barnet med modern, men fadern bör ha daglig kontakt, kanske nån promenad med barnvagnen eller nått i den stilen. Gärna vid fler tillfällen dagligen.
Sen ökar man sakta o säkert därifrån, när barnet är kanske 6 månader så är det inga problem att börja övergå till ersättning (eller att modern pumpar ur o skickar med mjölk) så att längre umgänge blir möjligt, nu pratar vi kanske umgänge på en 5-6tim dagtid, kanske 3-4 dagar i veckan?
Sen går man vidare och sakta utökar tiden. Kanske runt 8-9månader så är det möjligt och lämpligt att börja med nån övernattning i veckan hos fadern.
Sen ökar man därifrån med siktet inställt på ett 2-2-3 boende från nånstans runt 12månader.
Ska det inte ammas alls så går det lika bra att köra någon variant av växelvist med korta intervaller redan från dag 1.
Nej, ingenting handlar på något sätt om "rättvisa" mellan föräldrarna.
Fokuset bör ligga på att barnet skall ges en chans till likvärdig anknytning till båda föräldrarna.
Det optimala ur barnets perspektiv vore om det alltid bodde på samma plats men föräldrarna turades om att bo där.... Men det är nog långt ifrån praktiskt möjligt i de allra flesta fall...
Barnet tar även den absolut största delen av sin känsla av trygghet ifrån personerna runt omkring sig, miljön i form av väggar, tak o golv har inte så stor inverkan i sammanhanget.
Har det bara med sig sin favorit kramis/snuttis och ett par bekant armar runt sig så känner det sig tryggt nästan vart som helst.