En god vän som inte dyker upp på begravningen

Herregud., Varför har du så svårt att ta till dig att det finns inga "mallar" för hur man "ska/måste vara" som person när man är introvert/extrovert?

Ja du har träffat människa några gånger, men det betyder ändå INTE att du vet om han är introvert för det finns bestämda "mallar" på hur man måste vara för att vara introvert.  Att vara introvert är inte samma sak som att vara osocial som du försöker få det till. Det är skrämmande att du använder dina fördomar som fakta för hur en introvert person skall vara.

Äh, folk vet inte vad extrovert och introvert innebär. Jag är introvert, men jag är också social. För mig innebär det att jag samlar energi när jag är själv (och med sambon) och, även om jag är social och självklart behöver sociala kontakter, så kan en helg med andra dränera mig på energi och kan behöva en vecka för att få tillbaka energin.
Men träffar man mig på arbetet och vid sådana tillfällen, så skulle man inte se mig som introvert. Det har inget med att man döljer den sidan, utan att man tycker att det sociala kan vara väl så trevligt.

Jag hade tänkt att han kanske helt enkelt inte orkade gå dit.
Det kanske kändes för jobbigt.
Alla är vi olika och hanterar sorg på olika sätt.

Jisses det var som att sitta och läsa om sig själv här.

Nåja, jag har ju inte förhållande.

Håller helt med!
En cermoni för att ta avsked och kan även vara ett tillfälle att visa deltagande och stöttning för de/dem som är kvar. OM man har den relationen och mäktar med det. Som flera andra även skrivit, man kan ha eget bagage som gör att det blir extra tungt.

Låter som att denna kille hade en viktigare vänskap med den avlidna, och kanske tog det hårdare än du. 

Tycker det är en dålig stil att man värderar en vänskap mellan en anhörig och den döde i huruvida man kommer p en begravning eller inte.

Hur kan man ha en så instängd syn på vad som är värde på en vänskap?

Vad ger er två rätten att bestämma hur bra/dålig vänskap andra har?  Måste var jobbigt att var er två som inte kan acceptera och respektera att folk är olika och reagerar olika i olika situationer. Hur orkar ni leva med er själva med denna trångsynthet och intolerans ni har mot andra personer i kris?

Detta känns dock som ett vanligt trådmönster. TS skriver något som vanliga människor inte håller med, några få inlägg med även ett " tycker ändå det är fel" och sedan antagligen aldrig återkomma. Möjligtvis för att putta upp tråden efter flera dagar.

Skulle detta vara något så... hade hellre stört mig på de som snapade under en begravning, vafan liksom

Va är grejen med begravningar egentligen. Jag gick inte påminn mosters begravning hon gick bort förra året. Hade spenderat nästan varje dag sen hon blev inlagd och vård i livets slutskede vi han säga hej då medans hon levde och då kändes det rätt onödigt å gå på begravningen.

Dom två kan ha haft en speciell vänskap, som inte hade något att göra med att samlas med kreti och pleti på en offentlig tillställning. Han kanske gick till graven senare och höll en egen ceremoni av något slag?

I och med att det handlade om självmord, så var det också mer känsligt än om hon skulle ha gått bort av naturliga orsaker. Du säger att dom ungicks precis innan, och att det var allmänt känt (eller du kände till det i alla fall). Han kanske var rädd att någon skulle flyga på honom med frågor, beskyllningar..?

Eller så tog han för givet att begravningen var för familjen, och att de ville vara i fred under denna svåra stund. Att diverse vänner - som de inte kände, antar jag - bara skulle göra det jobbigare för dem, om de måste hålla masken och agera värdar och värdinnor där. Jag tyckte själv att det var obehagligt att vänner eller "vänner" till min pappa dök upp på hans begravning. Det hämmade oss närstående. Jag hade mycket hellre sett att de bara skickat en krans. 

FAST vad spelar det för roll? Den som är död vet ingenting och man kan väl lika gärna sitta hemma, tända ett ljus och tänka på vederbörande som att gå på en BEGRAVNING! Jag har 100% förståelse för den som väljer bort det.