• Anonym (Åldersskillnad.)

    Är det så jobbigt att bli pappa som 40+ ?

    Det är ganska stor åldersskillnad på mig och min sambo. Han har ett barn sedan tidigare, jag har ett barn sedan tidigare. Men jag vill ha ett eller två barn till, med honom. Först kändes det inte så, ok han vill inte ha fler barn men det vill nog inte jag heller så det är ok. Han ville sterilisera sig men jag sa nej att ifall han ändrar sig och pratade honom ur det.

    Men han är väldigt fin som bonuspappa, vi älskar varandra jag känner mig väldigt trygg med honom och det känns verkligen rätt. Så jag känner att jag vill det ha barn med honom.

    Men han säger att han är för gammal, pratar igen om att han vill sterilisera sig. Tar på sig kondom när vi har sex osv. Även om jag säger att jag har inte ÄL nu så kondom. Att han kanske inte skulle orka med bebis osv. Det är en pigg vältränad man. Visst han är gammal...men hur jobbigt kan det va? Finns ju  hur många som helst runt 45 som skaffar barn...både män och kvinnor? Dessutom är ju jag yngre så vi är inte två gamla...

  • Svar på tråden Är det så jobbigt att bli pappa som 40+ ?
  • MrsJenka

    Jag förstår verkligen inte hur du kan tycka att jämförelsen är skev. För mig är det en rimlig jämförelse. Han bestämmer över sin kropp, du bestämmer över din.

    Din barnlängtan trumfar på inget sätt hans ovilja.

    Jag skulle aldrig låta min man bestämma över min kropp, och vill han knipsa sig så vill han, jag vill bara ha barn vi båda önskar.


    Anonym (Åldersskillnad.) skrev 2021-01-14 22:51:55 följande:

    Det där är en helt annan sak. En man bär inte ett barn i magen. Alltså jag vet inte ens vart jag skall börja men jämförelsen är alldeles för skev...som att jämföra äpplen inte med päron utan med bostadsbristen i stadskärnan.


  • Anonym (Maria)
    Anonym (40+ 2) skrev 2021-01-15 11:42:42 följande:
    Går utmärkt att plocka spermier ur kroppen på mannen och utföra provrörsbefruktning.
    Det är klart att det är tekniskt möjligt. Men då ska kvinnans kropp klara förberedelserna inför IVF, kanske kan det behövas hormoner för att kroppen ska kunna ta emot embryot (beroende på konstgjord eller naturlig cykel).
    Det är inte så bara!

    Så när man gör en sterilisering bör man nog ha det som permanent plan. Inte "jag gör det här nu och så löser vi det sen om vi ska ha fler barn". 
  • Anonym (Q)

    Han måste få bestämma vad han vill göra med sin kropp. Var glad för de barn ni har. Du kan ju inte framtvinga ett barn till.

    Jag blir så oerhört provocerad när jag läser om sådant här. Han vill INTE ha fler barn.

  • sextiotalist
    Anonym (40+) skrev 2021-01-15 12:44:55 följande:

    Du menar alltså att en förälder som tycker om att leka fysiskt med sitt snart fyra-åriga barn är en "pajasförälder"? Ja, då är jag gärna en pajasförälder. Fine by me. Så länge hon tycker det är väldigt roligt och vi trivs ihop är jag helt tillfreds med att vara det. Jag tänkte förresten åka pulka med henne efter förskolan idag. Lovar att clowna till det lite extra, när jag låtsasramlar av pulkan och rullar nerför backen. Och nej - hon tycker inte att det är "jobbigt". Jag tror nämligen inte att den sociala förmågan att låtsas uttrycka uppskattning är sådär jätteutvecklad ännu. Men den dagen den är det får man såklart, i viss mån, anpassa sina beteenden. Inga konstigheter alls. 

    Vad som inte är lika "fine" är att du uttrycker det på ett sätt som där du insinuerar att det skulle vara något dåligt, och "jobbigt för barnet". För det gör du. Ungefär som när du i mitt prat om att "spela fotboll med barnet" var tvungen att påpeka att "Jag har minsann en vän som var en besvikelse för sin fotbollsintresserade far". Jaha. Synd för honom, då. Vad det har med mig och mitt barn att göra har jag dock ingen aning om.

    Det där sättet att antyda saker är lika fånigt som att jag skulle insinuera att ditt barn led av att behöva "hänga med trista och pretto föräldrar på museum och i skogen". Vilket jag aldrig skulle göra. Vet inte ett skit om det, och utgår naturligtvis ifrån att barnet uppskattat och fått bra saker av aktiviteterna. Man kan liksom inte sitta och ha åsikter om saker man inte vet. 

    Gällande "förälder efter 40" fungerar det NATURLIGTVIS bra för många. För de allra allra flesta, som är friska och motiverade. Min enda invändning var att man som individ kan känna sig för gammal, inte ha den ork och energi man kräver av sig själv. Inte annorlunda än att vissa tycker det känns ok att börja en ny utbildning vid typ 45, medan andra känner att "Nej, jag orkar inte med en sån stor utmaning, den osäkerheten". 

    Ungefär som Edward-Blom. Eftersom jag som liten upplevde det oerhört pinsamt med föräldrar som betedde sig som så, så är det inget positivt för mig. 


    Alltså, det dissas rätt rejält när det gäller äldre föräldrar, skulle nog säga att det lilla du fått nu, är en västanfläkt om vad äldre föräldrar får på det här forumet.

    Dessutom är det väldigt mycket fokus med att vara fysiskt aktiv med barn (de flesta barn är fysiskt aktiv ändå) sällan på den andra biten. Det verbala, att umgås utan leka/busa/hålla på med idrott är något som jag aldrig varit intresserad av, men det fanns andra kanaler för det. Vi har gjort annat istället. 

  • Valentina01
    sextiotalist skrev 2021-01-15 14:05:11 följande:

    Ungefär som Edward-Blom. Eftersom jag som liten upplevde det oerhört pinsamt med föräldrar som betedde sig som så, så är det inget positivt för mig. 


    Alltså, det dissas rätt rejält när det gäller äldre föräldrar, skulle nog säga att det lilla du fått nu, är en västanfläkt om vad äldre föräldrar får på det här forumet.

    Dessutom är det väldigt mycket fokus med att vara fysiskt aktiv med barn (de flesta barn är fysiskt aktiv ändå) sällan på den andra biten. Det verbala, att umgås utan leka/busa/hålla på med idrott är något som jag aldrig varit intresserad av, men det fanns andra kanaler för det. Vi har gjort annat istället. 


    Jag håller med dig till stora delar. Försök att inte ta illa upp av de som menar att man ska vara lekkamrat till sitt barn. 

    Idag verkar många tro att man ska vara lekkamrat och förälder ungefär när det passar. Helst ska skola och förskola ta ansvaret att uppfostra och sätta ned foten när ungen inte beter sig, inte ska föräldern behöva uppfostra. Också ska man bara få hem ungen från lekis vid eftermiddagen och kunna leka ihop. Dagens 2020-förälder. 
  • riversnroads
    Anonym (Q) skrev 2021-01-15 14:00:45 följande:

    Han måste få bestämma vad han vill göra med sin kropp. Var glad för de barn ni har. Du kan ju inte framtvinga ett barn till.

    Jag blir så oerhört provocerad när jag läser om sådant här. Han vill INTE ha fler barn.


    Håller fullständigt med dig. Jag blir också oerhört provocerad och känner enorm sympati för mannen som ska behöva leva ihop med en sådan, enligt mig lågbegåvad människa.

    Det handlar om att tvinga sig till att skapa ett nytt liv, med allt vad det innebär till en förälder som starkt säger nej och inte vill. Måste vara fruktansvärt att leva med en tuggande kärring tjatandes varje dag. Förmodligen kommer det leda till separation om tugget fortsätter. Inte heller sexuellt tändande, men det är väl inte familjelivs ensak
  • Anonym (E.)
    MrsJenka skrev 2021-01-15 13:07:24 följande:

    Jag förstår verkligen inte hur du kan tycka att jämförelsen är skev. För mig är det en rimlig jämförelse. Han bestämmer över sin kropp, du bestämmer över din.

    Din barnlängtan trumfar på inget sätt hans ovilja.

    Jag skulle aldrig låta min man bestämma över min kropp, och vill han knipsa sig så vill han, jag vill bara ha barn vi båda önskar.


    Ja, och jag tycker till och med att en man vars kvinna väntar hans barn, har en större rätt i så fall att neka henne abort, eftersom det faktiskt är hans eget, högst verkliga, levande barn som växer där inne. Och som hon vill döda. Medan det ifråga om en sterilisering inte FINNS något barn. Utan bara en möjlighet att producera celler, som en gång kanske skulle kunna bli en del av ett barn. Med TS eller med någon annan kvinna, för att gå till det aktuella fallet vi diskuterar. 

    Jag förstår inte ens hur man kan TYCKA att man har rätt att bestämma över någon annans sterilisering! (Däremot tycker jag att man har en moralisk skyldighet att informera sin partner, eller en blivande partner som man har börjat dejta, om att man ÄR steriliserad.)
  • Anonym (E.)
    Anonym (Q) skrev 2021-01-15 14:00:45 följande:

    Han måste få bestämma vad han vill göra med sin kropp. Var glad för de barn ni har. Du kan ju inte framtvinga ett barn till.

    Jag blir så oerhört provocerad när jag läser om sådant här. Han vill INTE ha fler barn.


    Ja, jag med. Och man kan inte heller vara så säker på, att mannen ska bli glad åt barnet bara det väl är där. Jag vet så många som har upplevt att deras far, eller ibland båda föräldrarna när det varit riktigt illa, aldrig har velat ha dem. Inte haft något intresse. Blivit påtvingad detta. Inte velat ha något besvär. Mest bara velat bli av med barnet så fort som möjligt, när det blivit stort nog för att han/de rimligtvis kan börja ställa kravet att det ska flytta. 

    Och i ett sådant här fall blir det ännu värre, när mannen har varit tydlig med att han inte vill. 
  • Anonym (40+)
    Valentina01 skrev 2021-01-15 14:53:46 följande:
    Jag håller med dig till stora delar. Försök att inte ta illa upp av de som menar att man ska vara lekkamrat till sitt barn. 

    Idag verkar många tro att man ska vara lekkamrat och förälder ungefär när det passar. Helst ska skola och förskola ta ansvaret att uppfostra och sätta ned foten när ungen inte beter sig, inte ska föräldern behöva uppfostra. Också ska man bara få hem ungen från lekis vid eftermiddagen och kunna leka ihop. Dagens 2020-förälder. 
    Så i din värld är det en motsägelse mellan att leka med en tre-åring och "uppfostra och sätta ner foten?". Otroligt märkligt synsätt. Trodde knappt den sorten fanns kvar, 2021. Men man lär sig så länge man lever.

    Vi någorlunda vettiga går för övrigt inte runt och pratar om hur man och det "ska" vara, utan har förståelse och respekt för att människor fungerar olika.

    Tänk, att gå runt med en världsbild som säger att alla som leker aktivt med sina barn är sämre föräldrar än de som inte gör det...
  • ssa123

    Orka inte läsa allt så kanske upprepar något

    Tror absolut inte att man inte orkar med bebis för att man fyllt 40 eller 45

    Däremot upplever jag av egen erfarenhet att det faktiskt är slitigt att ha barn i olika "kullar"

    Det framgår inte i TS hur gamla barn ni har.

    Jag har sedan innan ett barn född 03 ett 04 09

    Sambon en 09.

    Tillsammans fick vi en liten hoppsan 2020.

    Ingen av oss är 40 fyllda ens.

    Men att ha en 16 åring en 17åring och en bebis är INGEN LEK.

    Barnens olika vakentimmar sammantaget täcker typ hela dygnet.

    Man hämtar hem en 17åring kl 02, kl 0530 är bebis på sitt piggaste morgonhumör :)

    Så faktiskt, med facit i hand skulle jag säga att man är för gammal redan vid 37, såvida man har äldre barn i huset som givetvis också måste få sitt av föräldrarna

Svar på tråden Är det så jobbigt att bli pappa som 40+ ?