Är det så jobbigt att bli pappa som 40+ ?

Den där meningen gillade jag. Att likväl som man måste anpassa sig att man har ett liv med ett barn, så måste också barnet anpassa sig till det liv som är runt barnet.

Äh, jag blir bara så matt på fokus att man får inte vara för gammal, för då kan man inte ligga på golvet och leka, spela fotboll etc. Eller den som skrev att han var så besviken för att hans pappa var för gammal för att brottas (nu tror jag inte pappan var för gammal för att brottas, utan ointresserad av att brottas)

40-50-åringar är pigga nog att hantera ta han om barn, i alla åldrar. Att man sedan inte vill ha barn efter en viss ålder är en sak, men skylla på fysik eller att man skulle vara gammeldags, omöjlig att lära ny teknik etc, det är rena rama skitsnacket.

Det finns föräldrar som är fantastiska och sitter i rullstol, det finns föräldrar som är fantastiska även om de är tekniska idioter

Som ung man och när man är kär och kåt så går man med på både det ena och det andra. Man är beredd, oftast av helt eller delvis fri vilja, ibland medvetet men ofta omedvetet, att lägga sina egna önskemål åt sidan för att testa saker eller bara för att uppfylla sin kvinnas önskemål. Mest för att man som ung man vill ligga och kanske också för att man vill få kärlek, bekräftelse och något annat från sin kvinna.

Det är mycket väl studerat och känt att de flesta unga kvinnor i allmänhet har mycket tydligare önskemål och mycket mera driv än män i allmänhet för att livet och förhållandet ska utvecklas "enligt hennes plan". För många unga kvinnor är det en rätt så medveten och en rätt så utstakad önskan/plan, även om den i många fall kanske inte är särskilt realistisk. För många andra kvinnor är den inte tydlig eller uttalad, den kan tom vara rätt så omedveten, men den finns ändå där och den spelar en mycket stor roll.

I detta ligger bl a det mycket grundläggande nedärvda faktum att de allra flesta kvinnor har en stark drift/önskan att vilja bygga bo, bilda familj och föda barn. En förutsättning för detta är att man "fångar" en man.

Faktum är att unga män i allmänhet har helt andra önskemål och att de flesta helt saknar någon sådan motsvarande plan. Om man generaliserar, och det är inte en särskilt grov generalisering, så önskar unga män ha sex. Även kärlek och bekräftelse och annat finns där, men att få ha sex är den starkaste motivationsfaktorn. Fokus ligger då helt på kärlek och relation med sin kvinna, mest alltså för att ligga, men i hans önskan och i hans kärlek finns i de flesta fall inga tankar på barn som drivkraft eller motivationsfaktor. Det är kärlek och sex med kvinnan som är motivationsfaktorn.

Även denna mycket stora skillnad är nedärvd och grundläggande.

Denna stora skillnad är givetvis anledning till problem i förhållandet.

När vi talar om män med mera erfarenhet, som kanske har fått lära sig och har fått uppleva vad denna stora skillnad innebär i verkligheten, så är mannen inte längre lika beredd att gå med på både det ena och det andra, är inte längre lika intresserad av att lägga sina egna önskemål åt sidan. Mannen har då lite mera fått förståelse för att hans kärlek är mycket mera fokuserad på kvinnan, och han vill fortfarande ligga och få kärlek och bekräftelse från kvinnan. Men erfarenheten har lärt honom att barn är ett mycket stort hinder för att han ska få leva livet och uppleva kärleken på det sätt som han önskar. Detta kan den mer erfarna och klokare mannen förstå, och han kan i mogen ålder välja att bejaka även sina egna prioriteringar, trots allt positivt det också innebär med barn. Särskilt om man redan har haft den resan med egna barn och all den kärlek den resan har inneburit.

Också den självklara erfarenheten av skilsmässa eller ett kraschat förhållande med barnens mor. 

Nu kanske TS man, liksom jag och många numera erfarna och kloka män, vill prioritera kärleken och kärleksrelationen med sin kvinna, inklusive ett härligt, roligt och aktivt sexliv, i stället för att prioritera allt vad det innebär med ännu ett barn.

Jag förstår att några (många?) får lust att förfasa sig över det jag skriver och hitta fel, eller märka ord, eller påstå att jag generaliserar alltför grovt. Det står alla fritt och jag påstår inte att jag har rätt i varje detalj.

Men tänk då efter ett litet steg till innan du väljer att hitta fel och argumentera mot,

tänk om det ligger något i det jag försöker säga? Tänk om det skulle vara bra för dig, att det skulle underlätta för dig, att förstå lite av det jag försöker förmedla?

Som ung man och när man är kär och kåt så går man med på både det ena och det andra. Man är beredd, oftast av helt eller delvis fri vilja, ibland medvetet men ofta omedvetet, att lägga sina egna önskemål åt sidan för att testa saker eller bara för att uppfylla sin kvinnas önskemål. Mest för att man som ung man vill ligga och kanske också för att man vill få kärlek, bekräftelse och något annat från sin kvinna.

Det är mycket väl studerat och känt att de flesta unga kvinnor i allmänhet har mycket tydligare önskemål och mycket mera driv än män i allmänhet för att livet och förhållandet ska utvecklas "enligt hennes plan". För många unga kvinnor är det en rätt så medveten och en rätt så utstakad önskan/plan, även om den i många fall kanske inte är särskilt realistisk. För många andra kvinnor är den inte tydlig eller uttalad, den kan tom vara rätt så omedveten, men den finns ändå där och den spelar en mycket stor roll.

I detta ligger bl a det mycket grundläggande nedärvda faktum att de allra flesta kvinnor har en stark drift/önskan att vilja bygga bo, bilda familj och föda barn. En förutsättning för detta är att man "fångar" en man.

Faktum är att unga män i allmänhet har helt andra önskemål och att de flesta helt saknar någon sådan motsvarande plan. Om man generaliserar, och det är inte en särskilt grov generalisering, så önskar unga män ha sex. Även kärlek och bekräftelse och annat finns där, men att få ha sex är den starkaste motivationsfaktorn. Fokus ligger då helt på kärlek och relation med sin kvinna, mest alltså för att ligga, men i hans önskan och i hans kärlek finns i de flesta fall inga tankar på barn som drivkraft eller motivationsfaktor. Det är kärlek och sex med kvinnan som är motivationsfaktorn.

Även denna mycket stora skillnad är nedärvd och grundläggande.

Denna stora skillnad är givetvis anledning till problem i förhållandet.

När vi talar om män med mera erfarenhet, som kanske har fått lära sig och har fått uppleva vad denna stora skillnad innebär i verkligheten, så är mannen inte längre lika beredd att gå med på både det ena och det andra, är inte längre lika intresserad av att lägga sina egna önskemål åt sidan. Mannen har då lite mera fått förståelse för att hans kärlek är mycket mera fokuserad på kvinnan, och han vill fortfarande ligga och få kärlek och bekräftelse från kvinnan. Men erfarenheten har lärt honom att barn är ett mycket stort hinder för att han ska få leva livet och uppleva kärleken på det sätt som han önskar. Detta kan den mer erfarna och klokare mannen förstå, och han kan i mogen ålder välja att bejaka även sina egna prioriteringar, trots allt positivt det också innebär med barn. Särskilt om man redan har haft den resan med egna barn och all den kärlek den resan har inneburit.

Också den självklara erfarenheten av skilsmässa eller ett kraschat förhållande med barnens mor. 

Nu kanske TS man, liksom jag och många numera erfarna och kloka män, vill prioritera kärleken och kärleksrelationen med sin kvinna, inklusive ett härligt, roligt och aktivt sexliv, i stället för att prioritera allt vad det innebär med ännu ett barn.

Jag förstår att några (många?) får lust att förfasa sig över det jag skriver och hitta fel, eller märka ord, eller påstå att jag generaliserar alltför grovt. Det står alla fritt och jag påstår inte att jag har rätt i varje detalj.

Men tänk då efter ett litet steg till innan du väljer att hitta fel och argumentera mot,

tänk om det ligger något i det jag försöker säga? Tänk om det skulle vara bra för dig, att det skulle underlätta för dig, att förstå lite av det jag försöker förmedla?

Oj vad många svar! Kan inte svara alla men kanske förklara lite mer vår situation...förra gången han pratade om att sterilisera sig så tyckte jag att han skulle vänta och tänka igenom det ordentligt för både min och hans egen skull. Men tänker vara stenhård där att han måste vänta med det tills vi bägge tycker samma. 

Nu är det samma sits...men varför ens göra en sån sak han vet ju inte hur han känner om ett år, två år, fem år...jag är liksom inte ens 30 än skall jag då vara färdig med barn och nöjd med ett och en bonus som är nästan i samma ålder som mig själv??

Både han och jag fick ju den barn vi har tidigt...så hans barn är vuxet och utflyttad sen länge, vi har ett barn eller jag har ett barn som han är styvfar till så bara ett barn hemma som inte alls är liten längre...men ändå vill han inte.

Påverkar ju sexlivet med...är som han inte ens litar på mig längre vad gäller det. Vill ha kondom eller göra andra saker som inte skulle kunna skapa barn...som när jag säger att det gör inget jag skall snart ha mens eller hade nyss mens och har inte ÄL nu så blir han nojjig och skall ta på kondom... Får liksom redogöra för honom och förklara när jag hade mens eller när jag kommer få mens bara för att han skall vilja ha vanligt sex med mig. Att inte bli litad på och behöva övertyga honom att det är lugnt tär liksom på självkänslan...