Är du trygg i din ekonomi?

Ja det är jag. Har nyligen fått jobb i en stor och trygg organisation där det finns jobb livet ut när man väl fått in en fot och är duktig på det man gör. Min man har även han ett tryggt jobb i en stor koncern och är väldigt efterfrågad i sin bransch, han hade inte stått utan jobb länge om hans företag skulle tvingas säga upp folk. Vi har låga utgifter, bolånet är nästan avbetalt, bara mitt CSN i övriga skulder. Vi har ett större 6-siffrigt belopp bundna i olika investeringar, en hobby jag intresserade mig för för några år sedan som har gått väldigt bra. Har ett lägre 6-siffrigt belopp som buffert och skulle klara våra utgifter i ca 2 år på de pengarna, har möjlighet att fylla på rejält där varje månad. I dagsläget går en del av detta till renovering istället. 

För 10 år sedan var vi båda arbetslösa med två små barn och hus och räknade varje krona, så jag är otroligt tacksam för vår situation idag. Vår tidigare situation har gjort att jag aldrig vill dra på mig större eller onödiga utgifter. 

Alltså jag handlar med faktura sen när lönen kommer så betala jag av det jag köpt. Så jag är skuldfri men pank..lönen slut och 3kr på kortet.

Jag har extremt låga utgifter och inga lån, äger mitt boende och har två års månadslöner sparat.

Jag känner att det är en bra start för trygghet iaf.

Ja jag har så jag klarar mig. Jag skulle till och med behöva släppa greppet om plånboken lite och unna mig mera. Men i starten på vuxenlivet levde vi två personer på mitt studiemedel medan pojkvännen - nu make - startade företag. Det var inte fett och det sitter i trots att det var mer än 20 år sen.

Ingen oro alls. Har ett jobb där jag vet att inget speciellt kommer förändras, snarast ett bristyrke. (min fundering är väl mest om jag vill fortsätter där i alla evighet eller inte, men det är en annan fråga)

Både min man och jag tjänar så vi kan spara 10/15.000/var per månad. Har inte alltid hat det så, så nu njuter jag av att veta detta, Jag har räknat på att jag skulle kunna vara arbetslös ca ett år utan att pengarna på banken skulle ta slut (inte lyxa då förstås, utan bara hyra, mat, mediciner osv) 

Jag är inte beroende av min mans pengar och han inte av mina. Skulle det värsta hända att han avled skulle jag nog få sälja vårt stora hus, men då skulle jag få loss pengar till det vi har kvar på huslånet och + en rejäl slant över. Jag kanske inte heller skulle vilja bo kvar då, ändå. 

Jag känner mig trygg i min ekonomi. Jag har tidigare känt en viss oro pga hög belåning på bostaden och ensamstående. Tecknade försäkring som står för lånekostnader vid sjukskrivningar och arbetslöshet och sen dess har jag fått högre lön och gift mig (även om det är jag som har bättre ekonomi än min man så känns det tryggare att vara två) så har inte samma oro längre. Skulle förmodligen kunna plocka bort någon försäkring men det har inte blivit av. Bättre det säkra före det osäkra.

I all välmening, har du funderat på att avaktivera klarna, eller i alla fall ha förbud att andvända den i 2 månader?

Det är så jäkla lätt att klicka hem saker man inte behöver när det ändå inte är riktiga pengar man andvänder, och så sitter man i klistret tids nog...

Testa :)

Jodå, det tycker jag hyfsat, tillsammans med min man. Jag är behörig lärare i fyra ämnen så jag tror att det även på lång sikt är väldigt låg risk att inte hitta jobb. Min mans jobb är mer osäkert (han har en tillsvidareanställning vid universitet men om man inte drar in egna pengar förekommer det att de försöker kicka ut en trots anställning). Tillsammans lever vi ganska bekvämt och sparar ca 10k per månad gemensamt och jag jobbar deltid. På egen hand dock skulle jag absolut behöva jobba heltid och säkert ändå tycka att det blev knapert med två små barn och bostad. Läste på en Ekonomiblogg att en av de bästa ekonomiska investeringarna är i sin relation så att den håller och jag är beredd att hålla med.

Jag är trygg, vi har det stabilt, lever rätt ekonomiskt men oförutsedda utgifter leder inte till några problem. Har säkerhet i ekonomin med sparande, akassa osv.

Känns väldigt lyxigt efter att tidigare levt några år med betydligt sämre ekonomi, och har också kunnat ta en risk jobbmässigt tack vare det (som definitivt lönade sig).

Skulle klara mig fint ekonomiskt utan sambon. Osäker dock på om banken skulle låta mig ta över hela huslånet eller om det skulle bli flytt.

Jag känner mig väldigt trygg ekonomiskt. Arbetar med samhällsfunktioner som inte är konjunktursberoende, dessutom med unik kompetens som verksamheten inte klarar sig utan. Äger mitt boende och har låga utgifter i övrigt. Skulle något hända ändå har jag både inkomstförsäkringar, sjukförsäkringar och en väldigt stor buffert på banken. Det enda som skulle kunna sänka ekonomin plötsligt ör om monetära systemet kraschar.