Sonen skadat sig

Oj tack, hjärnskakning hade jag inte ens tänkt på mitt i allt!

Ska ringa 1177, pappan har inte svarat på mina SMS där jag frågat hur det går! Tandläkaren får jag nog ringa imorgon.

Själv tycker jag det är väldigt tveksamt om han "duger" när han vägrar ens berätta hur det är när jag frågar... Verkligen jättehemskt att tvingas skicka iväg honom Jag var tvungen, ville verkligen inte, men vi har ett umgängesavtal från tingsrätten som vi inte får bryta om vi inte är överens. Hade vi inte haft det finns det inte en chans att jag hade släppt iväg honom!Tack för lugnande inlägg. Han går på förskola så jag ska absolut ringa dit imorgon och be dem kolla.

Jag känner mig jättehemsk men trodde inte det var något jag kunde göra. Nu vet jag det till nästa gång då, tack. Men då måste ju han vara minst lika mycket bristande, eftersom han vägrar söka vård för sonen?

Jag har pratat med 1177 nu. De säger att de måste prata med pappan för att kunna göra en ordentlig bedömning. De tog också upp att det finns risk att han fått hjärnskakning, och att han definitivt utan tvekan måste till tandläkaren. Inte på akut-tid eftersom ingen tand gick sönder, men han måste dit, som jag också tyckte.

Informerade pappan om att jag pratat med 1177 och vad de sa, speciellt att han borde ringa dit på en gång. Han vägrar! Han tänker alltså inte ens ringa sjukvårdsrådgivningen, ett samtal skulle ju inte kosta honom någonting!

Så nu hänger det på att ringa till förskolan imorgon och se hur de bedömer det, och utgå från det. Usch, inte kommer jag kunna sova mycket inatt 

Vi är i en vårdnadstvist just nu, skrev inte med det för tyckte inte det var relevant för tråden, men det blir definitivt ett samtal till min jurist också om det här, efter att det löst sig med sonen.Tandläkare ska han till absolut! Jag får ju tillbaka honom på fredag så då ska jag försöka boka en tid, hoppas jag får en samma dag men kanske inte blir förrän nästa vecka? 
Jag tänkte att förskolan kan jag ringa till, berätta vad som hänt (tror knappast pappan kommer berätta sanningsenligt) och säga att det finns risk för att han kan ha fått hjärnskakning. Be dem ringa mig om de märker minsta lilla tecken på att han inte skulle vara som vanligt, så kommer jag och hämtar och ringer VC direkt! Men om förskolan säger att han är som vanligt kan jag lugna mig litegrann... De känner honom ändå ganska bra eftersom han går där 8-16.30 på pappa-dagarna...
Skulle gärna vilja att en läkare kollar på såret i munnen också men kanske måste vänta till fredag med det också... Ifall förskolan säger att han är som vanligt.

Egentligen skulle jag ju vilja gå och hämta sonen på förskolan så fort pappan lämnat imorgon, ringa VC och tandläkaren, inte vänta tills på fredag. Men jag är orolig för att pappan ska gå på att det är umgängessabotage. Speciellt om det visar sig att det faktiskt är bra med sonen, som man ju får hoppas på, och att jag gör det i "onödan." Men jag vill ju vara säker på att han mår bra?

 Tyvärr har han alltid haft inställningen att "Det går väl bra" och jag har alltid varit den som varit drivande för att sonen faktiskt skulle få vård när det har behövts, när vi var ett par också. Den enda gången exet höll med om att det "kanske" behövdes läkare var en gång då pojken hade feber på 40,4 grader. Som tur är har han för det mesta varit frisk!

Familjerätten skulle nog gå att prata med. Men det är tingsrätten som utfärdat umgängesavtalet och det är inte så lätt att ringa och prata med dem tyvärr. Men min jurist kan jag prata med!

Ja det är ju det, det gnager i mig... 

Givetvis gör jag det.

Om han har skuldkänslor är det ingen ursäkt ändå... Han sa dock att det var sonens fel att han ramlade, inte hans. Fast han sa förlåt till sonen, men först när jag sa ifrån. Svårt att förklara vad som hände exakt mer än att det var en olycka, sonen försökte klättra på honom och han fällde honom med sin arm, och förhindrade sonen från att ens kunna ta emot sig, också med armen, som blev ivägen för sonen. Som sagt var det en olycka men i mina ögon var det solklart pappans fel.
Men att han kan strunta i att söka vård för att inte se dum ut i journalen... Det köper jag. Det skulle inte förvåna mig. Dock ser han ju ännu mer dum ut om han inte söker vård när det behövs...

Jag SMSade pappan nu på morgonen och frågade hur sonen mådde, han påstod såklart att han mådde helt bra och att det inte var några problem alls. Jag litar inte det minsta på honom. Han skrev även att han hade pratat med bvc, vilket är bra, men jag tror han underdrev läget till dem kraftigt för enligt honom gav de bedömningen att det nog var lugnt och vi kan vänta med att komma dit tills på måndag, då han ska ha sin 3års-kontroll. Den har pappan tidigare inte haft någon avsikt alls att följa med på och nu är jag rädd att han tänker göra det bara för att hindra mig från att berätta vad som egentligen hände.

Jag ringde till förskolan också och berättade vad som hade hänt, vilket de helt uppenbart inte hade hört något om från pappan. Jag berättade att jag misstänker att sonen skulle kunna ha hjärnskakning och bad dem hålla ett extra öga på honom och ringa mig om han betedde sig det allra minsta onormalt. Det lovade de att göra och sonen går på en så bra förskola, så det gör mig lite tryggare. Jag berättade också om såret i munnen så de vet om det när det ska ätas.

Nu sitter jag här och undrar hur många gånger sonen kan ha skadat sig hos pappa utan att jag fått veta något, eftersom han är för liten för att berätta själv  Jag är också väldigt orolig för hans lillebror, för när han blir lite äldre och ska spendera tid hos pappan för umgänge. Övernattningar är långt bort för bvc sa att han inte kan vara ifrån mig så länge förrän han är minst ett par år, men det är ju så lätt hänt att han ramlar nu när han håller på att lära sig gå. Han reser sig mot varenda möbel inom räckhåll så man måste ju ha koll! Speciellt så han inte välter något över sig. (Mina möbler sitter fast i väggarna men stolar och så.) Jag är såklart rädd att pappan inte kommer hålla koll och inte ens berätta ifall det händer något så att jag kan söka hjälp i tid om det behövs. 

Nu skriver pappan att sonen inte ens är på förskolan... Vilket gör mig förvirrad över samtalet jag hade med dem..? Fast troligtvis antog de bara att han skulle komma senare när jag bad dem hålla ett öga på honom?
Och om pappan nu valt att stanna hemma med sonen så måste ju till och med han själv insett att det är bäst att hålla koll på honom, hoppas jag... Eller så skäms han bara över hur sonen ser ut både med fläskläpp och kanske blåmärken också, han var väldigt röd på några ställen i ansiktet efter olyckan och jag vet ju inte om det la sig sen eller om det blev blåmärken. Min stackars älskling 

Nu har jag min älskling hemma så jag kan hålla koll på honom  Han säger att han har ont i läppen, men det är bara lite svullet nu i alla fall. Jag är inte säker på om det bara är blåsor jag ser på insidan eller om det är ett jack där också, jag ska kolla mer noga senare, vill inte "bråka" mer med honom nu, han tycker ju det är obehagligt och gör ont förstås.
Just nu sitter han och leker så fint med sin tågbana, han fick fler delar till den i julklapp så den är väldigt populär. Vi har nyss kommit in från en promenad på en timme, han ville kolla på alla postlådor i området. Än så länge tycker jag att han beter sig normalt så jag känner mig lite lugnare.