Jag skäms för att jag sörjer mina foster...

Kan egentligen inte relatera till din situation men jag tänker att det är helt normalt att sörja dem som aldrig blev, även om du fått levande barn. Du kan ju vara glad och lycklig över dina barn och samtidigt sörja att du även fått missfall. Du har inget att skämmas över. Har du fått prata med någon via vården?