Är detta en rimlig läxa för en i åk 2?

En spontan tanke som inte har något med läxan eller huruvida den är rimlig eller inte.. Hur har ni det med plats hemma? Finns det möjlighet att göra i ordning ett utrymme som är mer skol-lik? Någonstans med lite lugn och ro, som påminner om skolmiljön och som han kan förknippa med skolarbete.

Det är ju kanske inte så många som har ett överflöd av yta hemma, men har man möjligheten kanske det kan hjälpa? Är läxan i sig orimlig så spelar det ju inte någon roll för just den sakens skull, men för framtida skolarbete. 

I övrigt håller jag med de som skriver att skolan bör anpassa läxorna efter hans svårigheter. Det viktiga är ju att uppfylla målen, inte HUR man gör det.  

Det beror ju helt på vad det är för bok, men utifrån din uträkning verkar det vara en bok med ca 50 kapitel. Det är ovanligt! Kan du skriva vilken bok det är? Har han valt boken själv? Har alla barn samma bok?
Ska de skriva bokrecensionen på ett bredrandigt papper? Har de fått punkter eller frågor att utgå ifrån?

Jag tycker det låter som jättemycket. Vi kämpar mycket för att få vår son som går i tvåan att läsa ett kapitel i veckan och skriva 3 meningar om kapitlet som enda läxa. 

Han har inga diagnoser och är typ "bäst i klassen" på det mesta, men det funkar verkligen inte med läxorna. 

Står på kö till en läxfri skola och hoppas han kommer in där snart. 

Tycker att det låter väldigt mycket. Men hur lång är boken och hur stort får de skriva?

Låter som extremt höga krav av skolan

Mitt barn går också i åk 2 och kan varken läsa eller skriva. En sån läxa vore helt ogenomförbar för oss.

Det är väldigt kontraproduktivt att pressa barn och föräldrar till max. Det blir bara konflikter av kravfyllda läxor, barnet pressas till utbrott och sömn påverkas negativt - och så har de ändå inte lärt sig något.

Föräldrarna behöver också tid för matlagning, städ och tvätt. Då har jag ändå bara ett barn, tänk på de som har fler barn, hur sjutton hinner de med läxor? 

Självklart så har vi försökt hitta en medicinering som fungerar bättre. Det har dock inte lyckats!

Han klarar skolan galant. Det är uppgifterna hemma som är svåra. Han har inga problem med att gå i en vanlig klass. Gör allt. Tar sig an alla uppgifter. Ligger före de andra i både matte och svenska. Men det är hemma det inte funkar.

Han har medicin som hjälper honom dagtid. Är nog lika mycket stoj hemma som på skolan.

För att förtydliga. Min son har ingen utvecklingsstörning. Han ligger snarare över medel i många områden begåvningsmässigt.

Hans problem är att medicinen och energin inte räcker till kvällen också. Han klarar alla uppgifter i skolan galant. Ligger före i både svenska och matte. Men hemma funkar det inte. Medicinen har gått ur kroppen och orken tryter. Ja, självklart har vi regelbunden kontakt med BUP och har provat diverse lösningar för att medicinen ska hålla längre t ex annan medicin, extra dos mitt på dagen etc. Det funkar inte, han får för mycket biverkningar.

Nej. Vi har självklart inte mer barn hemma än i skolan. Vart står det? Vi har barn hemma, i åldrarna 12, 6 och 1 förutom denna 8åring.

Ja , då spelar ju inte läxan egentligen någon roll. Om han klarar sig så bra. Då har du två alternativ. Antingen ber du läraren att sonen slipper vissa läxor eller att han få göra det så bra han klarar det. Alternativt hjälper du honom med läxan. Hur du väljer beror ju på situatiomen.

Jag hade personligen valt att hjälpa sonen med läxan, göra den tillsammans med honom, men hjälpa honom med vad han ska skriva, rita etc. Så har jag fått göra med alla läxor med min son under hela grundskolan, läxorna har alltid varit för svåra, komplexa på något sätt för honom, han har inte klarat att göra dem själv.

Barn vill oftast inte avvika från gruppen, de vill göra det de andra barnen gör.

Jag tror många föräldrar hjälper sina barn med läxorna.Även om man som förälder gör mer än halva jobbet, så lär sig barnet ändå något, om inte annat att det är viktigt att göra läxor ordentligt, få studiedisciplin.

Min son går nu naturvetenskapligt gymnasium med toppbetyg.