Är detta en rimlig läxa för en i åk 2?

Jag tycker att det låter som en väl häftig läxa för åk 2. Vår son går också i åk 2 och på den skolan han går läser de ABC-klubben (alla läser samma historia men bok efter läsnivå). Ett kapitel i veckan som de läser upp och redovisar muntligt för läraren. Utöver det så läser de en kapitelbok av eget val som de sedan redovisar inför klassen, men inte skriva  några längre uppgifter som två a4.

Dottern hade ungefär samma upplägg när hon gick i åk 2 på samma skola för någr aår sedan. 

Ja, jag tycker också läxan är svår. Men vissa skolor håller ju lite högre nivå än andra.

Jo exakt,  "vår" skola har den stämpeln, rankas som en av topp 5 i kommuen (Stockholm stad) och jag brukar få dela läxor som barnen har fått till jobbarkompisar som vill att deras barn ska få mer läxor eftersom deras skola är nästintill läxfri. Så stenciler med exempelvis matte och gramatik vill de gärna att jag visar så de vet vad "vår" skola gör och sedan kan hitta liknande övningar. 

Svensk skola är otroligt mesig jämfört med andra länder, det är inte konstigt att vi halkar efter i alla mätningar. Att ha barn tar tid.

Har ditt barn blivit utredd? Har barnet t.ex dyslexi är det viktigt att få hjälp så snart så möjligt. Att inte kunna läsa perfekt är vanligt i årskurs 2 men de ska kunna läsa och skriva hjälpligt enligt målen.

Eftersom pojken ligger såpass bra till både kunskapsmässigt och begåvningsmässigt så borde man nog ge honom läxfritt istället, åtminstone i hans starka ämnen. Ingen vinner ju på att det är som det är nu?

Misstänkte att det var en Stockholmsskola med höga ambitionsnivåer, finns ju några stycken, de verkar ha läxor och uppgifter på en helt annan nivå. Vår skola hade också lite högre ambitioner än snittskolan i vår stad. Det var tydligt att de delegerade ut jobb till föräldrarna. Vi skulle guida, hjälpa till, rätta läxan och sen skriva en kommentar till läraren. Skolan är kommunal men upptagningsområdet är endast villor och radhus och det fanns i klasen nästan bara svenskfödda barn i kärnfamiljer, många mammor jobbade deltid och kunde lägga tid på barnens skola.

Om pojken vill ha läxfrihet och inte känner sig utpekad så tycker jag också att det är  ett vettigt förslag i er situation.

Ja, det är jätteviktigt att utreda redan i tvåan senast i trean. Då kan man sätta in åtgärder så att barnet verkligen lär sig läsa och skriva, hjärnan är väldigt plastisk, utvecklingsbar i så unga år. Många väntar med utredning till nian när det blir akut med avgångsbetygen och då blir det i regel endast kompensatoriska åtgärder.

Har du något svar på dessa frågor, TS?

Klart det tar tid att ha barn. och jag har inte många minuter för mig själv. Vi tränade mycket innan skolstarten, då var det kravlöst och roligt att träna bokstäver. Använde appar som Poio och likande.

Skolan har slutat att ge mitt barn läsläxa då det inte ger något. Vi kämpar och försäker på att ljuda ihop ord med två- tre bokstäver. Ofta finns inte orken efter en skoldag och barnet  "stänger av" får utbrott och klarar inget. 

Skolan har speciallärare som tränar. Det måste få ta sin tid.

2-3 kapitel om dagen i tre veckor (eller strax under) skulle ge en otroligt lång bok, hur många kapitel har boken och hur långa? Fram och baksida av ett A4-papper med en 8-årings handstil låter inte alls särskilt mycket. Och om pojken klarar skolan utmärkt i skolan så handlar det ju inte om att han inte klarar det. Att man inte vill är en sak men ska man slippa allt man inte vill så behöver vi inte ha nån skola.

Vad bra att han får hjälp av specialllärare.

Jag har också barn med diagnos och har meddelat skolan att vi gör inte läxor hemma. Jag är inte specialpedagog och är inte kvalificerad att hjälpa mitt barn med skolarbete. Barnet klarar inte av läxorna på egen hand. Alltså, ingen läxa.

Jag har inte läst hela tråden, vet inte om det här varit uppe redan:

Mitt förslag är att ni testar med att behandla denna läsläxa inte som just läxa utan som vanlig läsning. Brukar ni läsa läxor vid ett skrivbord, strunta i det. Sätt er istället i soffan under en filt, tänd ett ljus och ta några mackor med varm choklad (eller annan plats/sätt som passar just er). Du kan börja läsa högt för honom och sen tar han över och läser för dig. Så turas ni om, som stafettläsning. Hur mycket han läser beror på dagsformen. 

Två sidor låter mycket efter jul i åk 2. Det är ändå viktigt att tänka på att de papper de skriver på i den åldern har så stort radavstånd att det är ungefär 10 rader på en sida. Många har så stor stil att "Det var en gång en" är allt som ryms på en rad. 

Har de fått frågor om boken som de ska svara på? Då tycker jag det är ganska okej med skrivmängden, men att berätta fritt om boken (även om man fått tips på vad man ska skriva om) är högre nivå än vad som är vanligt i tvåan. Självklart finns det de som klarar det, men inte många i varje klass. 

Allmänt sett vore det viktigt att skolan skulle förstå att situationen hemma och i skolan för ert barn är helt annorlunda dels beroende på medicinens verkan, dels beroende på att han ändå fått kämpa så mycket under skoldagen att krafterna sedan inte finns. Det är inte alltid så lätt att förstå hur olika det kan vara, liksom föräldrar som har barn som hemma är lugna, kan leva rövare i skolan. Pedagoger borde förstås känna till hur det kan vara, men hur stor kunskap och erfarenhet man har varierar. Vad säger specialpedagog/skolhälsovårdare? De har ju mer erfarenhet av elever med tex npf.