VARFÖR skaffar så många ett 3e barn?!

Tja, för att det är ett diskussionsforum? Dessutom inriktat på "familjeliv". Hänger man på ett sånt och tycker en fråga är konstig eller onödig är väl det enklaste att hoppa över frågan? Och det finns väl absolut ingen som "behöver förklara sig?". Vill man göra det är det ju helt frivilligt. Likaså om man inte vill förklara sig.

Jag har rätt att uttrycka min åsikt, precis som du.
Jag är inte på något sätt ovänlig.

Att du känner dig träffad är något du har ansvar för, liksom vad du väljer att känna och hur du ska reagera emotionellt. Du kan aldrig kräva att andra ska anpassa sina åsikter och sina formuleringar på ett sådant sätt att du aldrig ska behöva råka ut för obehaget att råka känna dig träffad.

Du måste lyfta blicken från dina egna tåspetsar, alternativt formulera dig på ett sätt där det framgår att du pratar om dig själv. Människor generellt sett är inte trendkänsliga. Vissa är mycket känsliga för trender, andra är det inte. Att du därför pratar om dig själv men i termer av "vi" blir otroligt tydlig.

När man pratar om tester och påståenden är det alltid den som påstår saker som ska bevisa sin tes. Man kan aldrig, någonsin kräva att andra med anna åsikt ska motbevisa teorin. Det är alltså din sak att bevisa, med vetenskaplig källor, att barnafödande och familjebildning följer trender.

Du måste med andra ord kunna föra ett intellektuellt resonemang, baserat på vetenskaplig fakta med korrekt angivna källor.

Eller så accepterar du min åsikt och tar eget ansvar för dina emotionella reaktioner på inlägg som inte harmoniserar med din personliga inställning i reproduktionsfrågor?

Likaså att det är frivilligt och öppet att ifrågasätta frågeställningar eftersom det är som du säger, ett diskussionsforum...

Intressant tråd!

Jag har precis fått vår tvåa. Fick ettan vid 35 och tvåan vid 37. Min man och jag har diskuterat antal barn många gånger och bestämt att om 2,5 år tar vi en ny utvärdering av om vi vill ha en tredje. Han har två syskon, jag har ett, och jag var ensambarn i nio år. Han säger inte absolut nej till en trea, men säger att då måste jag vara duktig på att övertala.

Vi har ett stort hus, men bara 3 sovrum. Men allt går om man vill. Vi är heller inga karriärister. Jag brukade vara det, men fick en depression för några år sedan som ändrade min syn på vad som är viktigt i livet. Utan den krisen hade vi nog inte ens varit föräldrar idag, det var inget vi ville tidigare i livet.

Tanken att tre barn skulle vara ngn slags status låter lite konstigt. Orsaken att jag håller en dörr öppen för en trea är att kärleken jag kände till min etta har dubblat sig nu när tvåan kom. Så då är det naturligt att tänka att en trea ger samma känsla igen.

Dessutom fick depressionen mig att omvärdera vad som är viktigt för mig på alla plan. Vi gillar att resa men det har vi gjort en hel del innan barnen kom. Om jag inte får göra det på 15 år nu är det helt ok. Att arbeta med mitt yrke är viktigt, men en karriär är inte viktigt, familjen är viktigare. Vi tjänar båda ganska dåligt, men vi trivs med våra jobb och har låga utgifter. Så länge barnen inte har rådyra hobbyer/sporter går det nog runt.

Att få en trea är alltså inte en plats, ekonomisk eller karriärsmässig fråga för oss. Det som avgör är om vi om 2,5 år tror att vi kommer att ångra oss när vi är 50 att vi inte gick för en tredje. Om vi tror det då blir det nog att försöka med en trea, trots att jag då är över 40.

Tycker de flesta skaffar 2 barn.

Ingen i min familj, bekantskapskrets eller grannar har mer än 2 barn.

Det är ju rent av oansvarigt!

Att skaffa så många barn för att "man älskar bebisar" låter väldigt omoget och naivt. Stackars barn. Du borde banka lite vett i din bror.

Inte konstigare än att helt plötsligt skulle alla köpa en Webergrill till altanen, sätta in en teppanyakihäll i köket och baka surdegsbröd.

Eller att folk helt plötsligt började löpträna i grupp. Alla med målet att delta i Stockholm marathon.

Och när löpning sjönk på den sociala skalan så började alla istället åka längdskidor med Vasaloppet som den ulitmata trofén.

Det senaste är cykel. Du kommer inte under 40000 för en "acceptabel" cykel och Vätternrundan och en svensk klassiker är målet för DEN aktiviteten.

Alla dessa nervösa och trendkänsliga 30-plusare med tid, råd och möjlighet.

När det för en 15-20 år sedan började sprida sig i dessa kretsar med tre barn som norm, snarare än medelsvenssons klassiska två, så hakade man på den trenden också. Man har tid, man har råd, man signalerar. "Det normala övre medelklasslivet"

Att sedan somaliska kvinnor i Rinkeby också skaffar tre barn är lika mycket normer och status det också men utifrån deras särskilda förutsättningar.

Jag har ingen aning om varför andra väljer att skaffa ett tredje barn. Men för vår del berodde det helt enkelt på att vi hade en längtan efter ett barn till i familjen. Jag har själv många syskon och älskar det. Det fungerade fint med två och därför skaffade vi en till vilket var väldigt roligt och härligt för hela familjen.

Nu är vi inte såna som bryr sig så mycket om trender och så ;) så efter några år skaffade vi ett barn till! Och efter ytterligare några år ännu ett. För att vi älskar familjelivet och inte ser det som jobbigt utan nästan bara otroligt roligt och härligt!

Vi har inte våra barn tätt utan har rätt många är emellan vilket såklart underlättar på ett sätt. Däremot har vi ju dragit ut på småbarnstiden något otroligt vilket många säkert skulle se som fruktansvärt otänkbart. Vi ser det som alldeles fantastiskt :).

Vi har båda bra jobb och en stabil ekonomi. Dock går familjen alltid före och vi är inga karriärister. Men vi kan ge våra barn allt de behöver. Allt deras kompisar får. Det är viktigt för oss att de inte upplever att de får ett snålare liv bara för att vi som föräldrar valt att ha fem barn istället för två.

Vi reser så ofta vi lyckats spara ihop till en resa. De åker skidor och de får välja aktiviteter själva. Är väl i och för sig glad över att ingen valt att spela hockey än ;). De kommer inte ha överflöd med pengar när de är 18 år men de kommer få stöd och hjälp av oss om de behöver och körkort, moppar och annat som kan tänkas komma på tal (vilket redan börjat i och för sig:)) kommer vi hjälpa dom med.

Som sagt. Vi har valt antal barn eftersom längtan och önskan om en större familj varit stor. Och vi anser att vi har möjlighet att ekonomiskt och känslomässigt ge våra barn en fin barndom och bra förutsättningar till ett gott liv. Hade syskonkärleken inte varit så stor dom emellan så hade vi inte gett dom så många syskon. Det är jätteviktigt att dynamiken i familjen fungerar om man väljer att utöka antalet barn. Tror jag.

Ungefär såhär, se den här artikeln från 2009:

www.expressen.se/mama/mamaliv/barn-ar-lika-med-status/

Finns en hel del liknande artiklar från runt 2010.

Haha spot on!
För att inte glömma att alla skulle vandra och bestiga ett berg, helst Kilimanjaro, men Kebinikaise funkade som budgetalternativ och mjukstart.

Och så göra egen IPA för att nu ha övergått till Kumbucha. Och skäggodlandet

Alla ska göra samma, matintresse, sport, stil, inredning och familjebildning - ett ängsligt folk.