Ni som haft utmattningssyndrom och mår bra idag, har ni några bra tips?

Ut och gå!

"Vila" betyder inte alltid ligga still på soffan, för både kropp och hjärna är motion ofta väldigt bra vila. Även om det känns jobbigt innan. Visst ska man "lyssna på kroppen" men inte helt och hållet. En promenad är nästan alltid bra (om inte har läkaren sagt åt en att låta bli), även om man är trött, matt, yr osv.

Ältar du mycket eller oroar dig så  testa att lyssna på ljudböcker eller poddar, så finns mindre utrymme för ältande.

Ät bra mat: grönsaker, frukt, fullkorn etc.

Försök att inte bli rädd när yrsel eller trötthet kommer. Konstatera bara "oj, nu är jag yr och det är så det är". Har du möjlighet kan du vila, har du det inte (om du typ är i affären) så försök tänk att det inte skadar dig värre, det kommer passera, att du handlar med yrsel någon gång betyder INTE att du förlänger ditt tillstånd. Ibland är oron för symtomen mer skadlig än själva symtomen. Självklart ska man bry sig om symtom, men ångest i sig är inte farlig och det är bättre att träna på att hantera känslan än att stämpla den som helt och hållet "sjuk" , bli rädd för den och tänka att alla situationer som triggar ångest ska undvikas. 

Finns det något du älskar? Odla, handarbeta, småfåglar, se solen gnistra i snö? Något sådant litet och enkelt? Försök verkligen ta tillvara på det! Är det en strålande vinterdag och du älskar det - gå ut och titta på hur snön gnistrar i solen! Har du alltid gillar fåglar så häng upp lite fågelmat i ett träd och titta på när de äter, en liten stund om dagen. Älskar du växter så ha affären som mål på promenaden varje söndag och köp fina tulpaner. 

Har du någon äldre kär släkting? Svårt att ses fysiskt i pandemin kanske, men att bry sig om någon annan kan kännas stärkande. Ring, åk förbi med en blomma och prata i trädgården... just äldre som man har en fin relation till kan ofta ge så villkorslös värme Samma med djur, om man har ett syskon med hund kanske man kan låna hunden för en promenad.

Gå till botten med ditt problem. Fundera över varför du blev sjuk, och svaret för de flesta är inte "någon annan" som en dålig arbetsplats och mycket i livet. För då hade alla på samma arbetsplats blivit sjuka... eller alla med tre barn. Säger INTE att man ska skuldbelägga eller att någon gjort fel, verkligen inte, men om arbetssituationen är hemsk (t.ex) så hjälper ju inte ens sjukskrivning egentligen - för när den är slut ska man tillbaka. Fundera på sånt som om man säger ja oftare än man vill (då behöver man själv öva på att säga nej) om man är konflikträdd (då behöver man öva på att hantera konflikter) om tempot/arbetsuppgifterna/chefen inte passar en själv (då behöver man byta jobb). Är det för mycket hemma behöver man kanske begränsa barnens aktiviteter (även om det svider), bestämma att man åker till landet varannan helg oavsett om 7-åringen är bjuden på kalas eller inte, bestämma en rimlig nivå på städning, byta boende till ett som inte kräver så mycket skötsel etc. Det är helt okej, man FÅR göra så

Ta gärna kontakt med en kurator eller terapeut med frågeställningen: "Vad kan jag ändra på i mitt beteende som hjälper mig att hålla mig på banan?" Just NU kanske man inte orkar göra förändringar, men det är bra att ha en plan och börja fundera över förändringar som behöver göras framåt. 

Stort lycka till och krya på dig!