Stressad över IVF - kommer jag bli för gammal för drömmen om två barn?

Hej!

Jag och min man har just fått reda på att hans spermier inte simmar så bra, och vi ska ställas i kö till IVF (ICSI). Förutom att jag är väldigt ledsen över detta känner jag mig avundsjuk på alla mina kompisar som i princip blivit gravida så fort de TÄNKT på sex ;)

Dessutom känner jag mig så otroligt stressad. Och katastroftankarna hopar sig. Jag har alltid velat ha två barn. Vi började försöka när jag var 31. Nu, ca 1.5 senare påbörjar vi denna process. Jag hade cellförändringar i november (tog två månader från test till svar) och vi får inte ställas i IVF-kön förrän testet är ok. Nu väntar jag på svar från återbesök. Tänk om det också tar två mån? Tänk om jag har cellförändringar som måste opereras? Tänk om jag ska stå i vårdkö, sedan vänta på nytt återbesök, sedan vänta på nytt provsvar? Det är ju flera månader bara där.

När vi väl ställts i IVF-kön tar det ca 3 mån innan man får komma på planeringssamtal, tippade de på kliniken. Sen kan det ta flera månader innan man får komma igång med behandling efter samtalet. Sen kanske det inte går på första försöket. Eller andra... Månaderna och kanske åren rinner iväg.

Jag är orolig för att jag kommer vara typ 35 när jag (eventuellt) får ett barn och att loppet för ett syskon då kommer vara kört...

Hur undviker jag att hamna i denna nedåtgående tankespiral? Hur svårt är det egentligen att bli gravid efter 35? Är det galet att redan nu anmäla intresse för adoption? Ska vi försöka hitta en privat spermadonator för ett eventuellt framtida syskon (min fertilitet verkar vara god)? Finns det någon som kan skriva några hoppingivande ord?

Kram!