Snart fem år, beter sig som bebis

Hur funkar det på förskolan? Om han fungerar i övriga sammanhang har det väl att göra med att det kan vara skönt att vara liten ibland, när man måste vara stor och duktig i andra sammanhang.

Hur gamla är de yngre syskonen då? 

Varför har ni ens så stora blöjor hemma...? Släng pottan, släng blöjorna för hans storlek. Säg till honom att han är en stor kille nu och att det är dags att lägga bebisvanorna bakom sig. Med värme och vänlighet så klart. Lägg kisslakan i sängen och kissar han på sig får det vara så. Säg att du litar på honom. Blir det olyckor gör man ingen grej av det.

Eftersom ni har yngre barn (vilken ålder) så kan ni skaffa en mindre ring att sätta på toan istället. Så länge ni har potta hemma så kommer sonen antagligen att vilja använda den och ni kommer inte ur det här förrän det yngre barnet är större, det kan alltså vara ett par år till i värsta fall.

Vägra klä på honom. Du vet att han kan, säg det åt honom. Se till att ni börjar påklädningen en kvart tidigare eller mer så han har gott om tid på sig. Klär han inte på sig stoppar du kläderna i en påse och tar med till förskolan, när det är dags att åka så åker ni, oavsett hur lite han har på sig.

Om han pratar bebisspråk säger du åt honom en gång (se honom i ögonen): "Jag förstår inte när du pratar så där. Använd riktiga ord." Om han fortsätter att bebisprata vänder du bort huvudet och ger honom ingen uppmärksamhet förrän han pratar normalt, då ger du honom ett leende dessutom.

Han håller på så här för att du låter honom. Du behöver sätta gränser, vänligt men bestämt. Informera om vad som gäller framåt och håll stenhårt i det. Han kommer att testa dig, var så säker!

Jag hade envisats med inte köpa blöjor. Sagt att det räcker nu. Så länge du vet att barnet kissar själv och varför ska du hålla på det blöjor då? För att han vill.

Försök och hålla dig ifrån blöjorna. =)

Eller så försöker du avdramatisera det hela. Skämta med honom att du måste hjälpa honom att klä på sig fast han är fem år. Hjälp honom med det när du har tid men gör det till en rolig grej, men var tydlig med att han ibland måste göra det själv. Låt han kissa i pottan, det är ju inte så mycket jobb att ta reda på.

Jag skulle försöka chilla ett par månader. Förutom nattblöjan, den skulle jag helt enkelt plocka bort en helg räkna med dålig nattsömn ett par nätter.

Jag vet en 12 åring som betedde sig som 5-6 år. Liksom agerade som om han vore ett mkt litet barn. Men är ju annorlunda med en 5 åring som mer leker kanske

Känns som om han har ett behov av att vara liten för att få mer närhet både fysisk och psykiskt från dig. Ju mer självständig och ?duktig? han varit ju mer upplever han kanske att han tappat i kontakten med dig. Istället för att du får mer tid till annat när han klarar sig själv kanske det behövs en belöning i form av närhet och tid när han gör saker självständigt. Att använda toan kanske resulterar i en stund i knät med en bok. Jag menar alltså inte att detta ska uttalas så att närhet blir en uttalad belöning, mer att du kanske ska fokusera på att ge den där extra tiden i samband med att han gjort nåt självständigt så han inte förknippar självständighet med förlust av dig.

Det blir per automatik högre krav på det äldsta (i vårt fall det mognare) syskonet. Ibland kan det barnet också behöva pysslas om lite extra, och det kan vara så här det tar sig uttryck. Jag har tvillingar som är sex år, där ena har funktionshinder som gör att hon behöver mycket mer hjälp än syrran. Syrran utan funktionshinder börjar också prata bebisspråk ibland och klagar på att vi inte hjälper henne lika mycket. Finns det tid spelar vi med. Finns det inte tid brukar jag påminna om att myntet har två sidor. Hon behöver klara mer på egen hand, men får också göra andra saker. Hon får vara uppe länge på kvällen, får vara i arbetsrummet och bygga smålego och avancerad kulbana, får en helt annan typ av godis, se på andra tv-program osv. Det brukar hon köpa, och klä på sig själv, borsta tänderna eller vad det nu gäller för tillfället.

Jag tror inte att det är någon fara för din sons utveckling. Jag tror att det är en fas, och att han behöver känna närhet och att du finns där för att pyssla om även honom.

Blir kräkfärdig i hela kroppen när jag läser dina råd. Inte minsta reflektion över vad barnets u beror på eller vad barnet söker.

Barnet har ett behov, det handlar inte om att ungen jävlas eller om att vara stenhård och vända bort huvudet när barnet pratar bebisspråk...

Allvarligt alltså. Vad en del barn får uppleva... sorgligt

Med mina 6åringar hade jag gjort något sånt här:

?Jag vet att du kan, och du är jättebra på att ta på dig själv! Jag kan sitta här och titta på när du gör det! Vill du börja med tröjan eller byxorna??

Vid toalettsituationer har jag helt enkelt kört mutsystem, med klistermärken eller en smarties-godis när de gjort rätt! För dem är det ingen vinst att gå på toan istället för pottan, så svårmotiverat när han inte vill vara en ?stor pojke? att dra det kortet.

Bebisrösten; jag hade bestämt gjort ett litet schema eller något och bestämt att ?ikväll klockan 18.00, då kan du/vi vara bebisar, det är roligt att leka bebis ibland, men just nu behöver jag min stora pojke för att förstå vad du säger?.

Ge honom någon anledning till att bete sig moget. Inte bara konsekvensen att han får göra saker ensam och få mindre uppmärksamhet. Förklara lite vad man får för privilegier av att vara stor, jämfört med om han vore en bebis; ex. vara vaken och se på tv en stund extra, få vara med och välja vilka kläder han vill ha, duktig vid tandborstning=då får man också lite lördagsgodis, inte prata bebisspråk=kunna läsa spännande böcker eller spela något roligt spel. Finns någon leksak han vill ha? Uppmuntra att göra små sysslor hemma; klä på sig, plocka bort från matbordet, gå på toa mm, och få klistermärken; när han har 20st får han leksaken.

Sen tycker vissa att det är fy skam att muta, men för oss har det fungerat bra som sporre och gett dem bra vanor som de sen fortsätter med utan muta. De har själva svårt att se värdet av att ha ett rent matbord i den åldern, så de har ju ingen egen anledning till att ta undan efter sig.

Plocka bort blöjorna. Där hade jag inte tagit någon diskussion.

Men sen, gör det intressant att vara stor.

När han klätt sig själv får han använda resten av tiden tills ni ska iväg till dagis till att göra något han vill. Padda är väl en utmärkt muta såna gånger. Klär han sig själv och är klar hinner han med 15 min på paddan. Annars inte.

Gör storbarnssaker med bara honom, låt honom följa med och handla för att han kan köra en vagn utan att springa iväg. Låt honom inför det vara med och bestämma en middag, vad ni ska handla och såna saker. 

Får man fördelar av att vara stor är det oftast inte så intressant att vara liten. Och spontanmys med honom så han inte känner att enda sättet att få närhet är att vara liten.

Håller med

Hej igen. Jag har läst alla råd och reflekterat lite över vår relation.

Jag har landat i att jag nog gett honom för lite uppmärksamhet. Han har pappa som favorit och jag har haft fullt upp med att fixa hushåll och småsyskon och varit bekväm och inte leka och umgås med honom mer än när han söker den ( med att leka bebis).

Nu har jag skärpt mig och tänker på att umgås med honom en stund varje dag. Det är en underbar stund för mig och bebislekandet har upphört.

Så tar vi ett steg i taget med det andra.

Helst skulle jag vilja att sluta med pottan är nästa steg...

Många har sagt att jag sluta köpa blöjor åt honom. Det är inte så lätt, han kan ha samma storlek som yngre syskon som är en riktigt stadig bit medans han är spinkig. Dessutom har jag förstått att det är pappan som skrämt upp honom om att han kommer att kissa på sig om vi tar bort blöjan.

Härligt att det har blivit bättre och att du kom fram till vad som var orsaken. Nu kommer resten att lösa sig så småningom. Sen är det ju alltid nåt som trasslar när man har barn..

Är han tävlingsinriktad?
Då kanske ni kan "tävla" om vem som klär sig fortast, du eller han?

Bra att det går åt rätt håll! Men vad tänker pappan med som lyckats skrämma honom med att kissa på sig?? Han får ta ett snack med sonen och förklara att han är stor nog att klara sig utan blöjor, och att ni vet att han klarar det! Om det händer olyckor tar man det med en klackspark och får sonen också att förstå att det är helt ok, fast man behöver inte ta upp det i förväg så han går omkring och tänker på det och blir nervös.