• Anonym (ny mamma)

    Min man är en dålig pappa

    Min man tar inget ansvar för våran son på 5 månader. Enda sedan sonen föddes så har jag tagit allt ansvar, förutom om jag frågar eller ?tvingar? min man att hålla sonen/byta blöja någon gång då och då...

    I början sa mannen att han inte höll sonen så ofta för att han tyckte att jag inte litade på honom, så sagt och gjort började jag ge honom mer ansvar - tex gav honom sonen och gick till ett annat rum eller liknande så han fick vara själv med sonen, men det gick kanske 1-5 minuter och sedan kom han och hämtade mig och gav mig sonen igen, ?han vill inte vara med mig ändå?. Och så var det varenda gång, så tillslut orkade jag inte fråga mer.

    Jag litar inte alls på mannen med sonen, men försökte att inte visa det alls när han höll honom. Har mina anledningar till att jag inte har tillit - vilket mannen vet och accepterar. Han har tex skrikit på sonen när han inte gjort som han ville, kallat honom elaka saker osv. Detta har blivit bättre senaste månaden, men det sitter djupt i mig.

    Om han håller sonen så kan han hålla i någon minut, antingen till sonen börjar skrika eller är missnöjd, och då ger han mig sonen och säger alltid ?jag måste kissa?, ?jag har ont i ryggen? eller någon ursäkt - som att om han har ont i ryggen behöver han inte vara förälder. Om jag ifrågasätter det och säger att han inte tar ansvar så blir han bara arg/pratar inte med mig.

    Han är arbetslös och är hemma hela tiden precis som mig, men ändå har jag bebis 99.5% av tiden, jag söver, matar, gör rent, leker, byter blöjor och allt mer. Här hemma tar jag hand om våra katter, städar varje dag, tvättar, gör mat osv - medan mannen ligger i soffan. Han brukar vakna vid 13-14, och tycker det är okej. Har sagt flera gånger att det inte är okej, men ingenting händer.

    Jag funderar på att flytta med sonen och katterna till en egen lägenhet, så att mannen får ta sitt ansvar och steppa upp (eller så gör han inte det, och då blir det skilsmässa) och så att jag slipper irritationen av honom liggandes i soffan hemma hela tiden medan jag gör saker osv.

    Någon som gjort likande/har någon erfarenhet av att flytta men inte skilja sig/göra slut direkt? Någon som vet om jag måste betala för mannen och jag flyttar eftersom vi är gifta - eller kan han söka socbidrag om vi inte bor ihop? Vill inte behöva betala för honom när vi inte ens bor ihop liksom.

    Någon som har något tips till mig? Vill göra det bästa för min son.

  • Svar på tråden Min man är en dålig pappa
  • Anonym (Va??)
    Anonym (ny mamma) skrev 2021-01-16 14:08:55 följande:

    Min man tar inget ansvar för våran son på 5 månader. Enda sedan sonen föddes så har jag tagit allt ansvar, förutom om jag frågar eller ?tvingar? min man att hålla sonen/byta blöja någon gång då och då...

    I början sa mannen att han inte höll sonen så ofta för att han tyckte att jag inte litade på honom, så sagt och gjort började jag ge honom mer ansvar - tex gav honom sonen och gick till ett annat rum eller liknande så han fick vara själv med sonen, men det gick kanske 1-5 minuter och sedan kom han och hämtade mig och gav mig sonen igen, ?han vill inte vara med mig ändå?. Och så var det varenda gång, så tillslut orkade jag inte fråga mer.

    Jag litar inte alls på mannen med sonen, men försökte att inte visa det alls när han höll honom. Har mina anledningar till att jag inte har tillit - vilket mannen vet och accepterar. Han har tex skrikit på sonen när han inte gjort som han ville, kallat honom elaka saker osv. Detta har blivit bättre senaste månaden, men det sitter djupt i mig.

    Om han håller sonen så kan han hålla i någon minut, antingen till sonen börjar skrika eller är missnöjd, och då ger han mig sonen och säger alltid ?jag måste kissa?, ?jag har ont i ryggen? eller någon ursäkt - som att om han har ont i ryggen behöver han inte vara förälder. Om jag ifrågasätter det och säger att han inte tar ansvar så blir han bara arg/pratar inte med mig.

    Han är arbetslös och är hemma hela tiden precis som mig, men ändå har jag bebis 99.5% av tiden, jag söver, matar, gör rent, leker, byter blöjor och allt mer. Här hemma tar jag hand om våra katter, städar varje dag, tvättar, gör mat osv - medan mannen ligger i soffan. Han brukar vakna vid 13-14, och tycker det är okej. Har sagt flera gånger att det inte är okej, men ingenting händer.

    Jag funderar på att flytta med sonen och katterna till en egen lägenhet, så att mannen får ta sitt ansvar och steppa upp (eller så gör han inte det, och då blir det skilsmässa) och så att jag slipper irritationen av honom liggandes i soffan hemma hela tiden medan jag gör saker osv.

    Någon som gjort likande/har någon erfarenhet av att flytta men inte skilja sig/göra slut direkt? Någon som vet om jag måste betala för mannen och jag flyttar eftersom vi är gifta - eller kan han söka socbidrag om vi inte bor ihop? Vill inte behöva betala för honom när vi inte ens bor ihop liksom.

    Någon som har något tips till mig? Vill göra det bästa för min son.


    Vänta, va? Skriker han på en femmånaders bebis när han inte gör som han vill? Ööh... va? Jag tycker definitivt att du ska lämna den här mannen - han verkar ärligt talat inte riktigt frisk i huvet. Om ni separerar och är folkbokförda på två olika adresser kan ni söka bidrag var och en för sig även om ni inte är skilda. Sen kan jag inte riktigt se varför du öht skulle vilja fortsätta med den här människan, men det är ju bara du som kan avgöra det.
  • Anonym (H)

    Är han deprimerad?

    Om det inte vore för att du sköter hela hushållet hade mitt råd varit att söka hjälp med anknytning. Skrika åt sitt barn har nog många gjort, när man efter en hel natts skrik från barnets sida är frustrerad. Men jag förstår att du inte litar på honom.

    Jag skulle flytta. Eftersom han uppenbarligen inte hjälper till med hushållet heller

  • Anonym (Hjälp)

    Ni kan separera utan att skiljas. Tror att det är en prövotid på sex månader när man har barn dessutom och då måste väl var och en klara sig själv.

    Låter som en väldigt påfrestande situation och kanske kan du må bättre om du slipper att känna stress över att han inte gör något. Du får han sakna det du gör.

    Kanske märker ni att ni vill fortsätta om ni får distans till varandra eller så vill någon av er fortsätta utan den andra.

    Har du kunnat prata med honom om att du funderar på att separera? Kan han tänka sig parterapi? Det kan vara ett första steg annars.

    Samtidigt låter det riktigt illa att han skriker åt ett spädbarn. För om han varit bättre sista månaden så hände detta när barnet var upp till 4 månader. Förstår också om barnet inte känner sig trygg i hans famn efter det. Det borde han/ni också få hjälp med.

    Styrkekramar

  • Anonym (ny mamma)

    Han är deprimerad, han har diagnoser som gör att han alltid är det. Han tar mediciner men hjälper väl sådär... Men han visste om sina diagnoser innan han blev pappa liksom, han försöker inte bättra sig alls. När han har skrikit åt sonen så har det varit i samband med att sonen kissat på honom vid skötbordet, att sonen skrikit i 2 minuter eller för att sonen inte vill ligga i soffan som han vill göra..

  • Anonym (H)
    Anonym (ny mamma) skrev 2021-01-16 14:26:50 följande:

    Han är deprimerad, han har diagnoser som gör att han alltid är det. Han tar mediciner men hjälper väl sådär... Men han visste om sina diagnoser innan han blev pappa liksom, han försöker inte bättra sig alls. När han har skrikit åt sonen så har det varit i samband med att sonen kissat på honom vid skötbordet, att sonen skrikit i 2 minuter eller för att sonen inte vill ligga i soffan som han vill göra..


    Då ser jag ingen annan lösning än att separera. Detta kommer aldrig kunna bli så pass bra att det är rimligt att leva med
  • Anonym (.)

    Många gör dåliga val av partner och en del skaffar barn också. Kvinnor överlag är väldigt dåliga på selektera bort odugliga män.

    Nu får ni kämpa för erat förhållande och erat barn. Det är inte barnets fel att ni gör/gjorde usla val. 

    Ge dig själv lite ovett för att du tjatade till dig ett barn med en person som inte kan tahand om sig själv.

  • Anonym (ny mamma)

    Jag tjatade definitivt inte till mig ett barn, men tack.

  • Whitehorse1979
    Anonym (.) skrev 2021-01-16 14:35:30 följande:

    Många gör dåliga val av partner och en del skaffar barn också. Kvinnor överlag är väldigt dåliga på selektera bort odugliga män.

    Nu får ni kämpa för erat förhållande och erat barn. Det är inte barnets fel att ni gör/gjorde usla val. 

    Ge dig själv lite ovett för att du tjatade till dig ett barn med en person som inte kan tahand om sig själv.


    Ge du dig själv lite ovett för att du är dum i huvudet.

    Hur vet du att TS tjatat?
    Är du hennes man?
  • Less is more

    Din man orkar inte ens med sig själv. Hur ska han då också orka med ett barn ? Du kan inte förvänta dig någon förändring.

    Det blir enklast på många om du flyttar när ert barn är litet.

  • Anonym (Va??)
    Anonym (.) skrev 2021-01-16 14:35:30 följande:

    Många gör dåliga val av partner och en del skaffar barn också. Kvinnor överlag är väldigt dåliga på selektera bort odugliga män.

    Nu får ni kämpa för erat förhållande och erat barn. Det är inte barnets fel att ni gör/gjorde usla val. 

    Ge dig själv lite ovett för att du tjatade till dig ett barn med en person som inte kan tahand om sig själv.


    Det var väl det dummaste inlägget på länge...
    Whitehorse1979 skrev 2021-01-16 14:39:46 följande:
    Ge du dig själv lite ovett för att du är dum i huvudet.

    Hur vet du att TS tjatat?
    Är du hennes man?
    Haha fan vad bra sagt!
Svar på tråden Min man är en dålig pappa