• Anonym (Asdf)

    Vi trodde han var död.

    Anonym (Vi andra då?) skrev 2021-01-16 23:18:26 följande:

    Jo det förstår jag att han inte tänkte klart. Jag är rädd nu att allt fokus kommer vara på honom och att ingen fattar hur jag och barnen mår. Vilka tankar dyker upp nästa gång han inte svarar...


    Beklagar er situation. Har han en historik på psyket och någon diagnos eller psykisk sjukdom i botten? I så fall fångar antagligen vården upp honom i linje med tidigare behandling /läkare. Om det här är första gången något sånt här händer med honom behöver den som är närmast anhörig (föräldrar, syskon? Ni är skilda?) behöva ligga på för att han ska få rätt vård.

    Att allt fokus är på den sjuke är förstås ganska naturligt. Du får söka hjälp och stöd separat för dig och barnen. Det är inget som kommer automatiskt.

    Bor barnen växelvis, har ni schema? I så fall bör du ta en kontakt med soc, det kan ju dröja innan han kan ha barnen igen. Soc bör också kunna ge dig information om vart du ska vända dig för att få hjälp och stöd åt dig och barnen.
  • Anonym (Asdf)
    Anonym (Vi andra då?) skrev 2021-01-17 14:17:24 följande:

     Fråga: Har han en historik på psyket och någon diagnos eller psykisk sjukdom i botten? 

    Svar: Nej

    Fråga : Bor barnen växelvis, har ni schema?

    Svar: Nej. Barn 18-27 men 18 bor hos mig heltid  Gymnasiet. 

    Fast anställd,  HR-ansvarig. Uniformsyrke. Enorm uppbackning av en arbetsgivare som är specialist på att ta hand om människor i kris. Deras plan har redan kickat igång. 

    Den förmånen har inte jag och räknas inte heller som anhörig längre eftersom vi är skilda. 


    Ok, skönt att barnen är vuxna och att hans arbetsgivare tar ansvar och har resurser. Kolla med din egna arbetsgivare vad du kan få för hjälp där, stödsamtal kanske finns?
Svar på tråden Vi trodde han var död.