Inlägg från: Anonym (Hopeless) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hopeless)

    Så kallad sexsomnia

    Hej!

    Jag önskar era åsikter! Ska jag försöka fortsätta vidare eller ska jag lämna?

    Det är svårt, allt känns svårt. Vi har varit sambos i 9 år, har två barn på 2 och 5 år. Han var min stora kärlek, han jag skulle fortsätta resten av mitt liv med. Men nu tvekar jag, ska jag verkligen stanna?

    Problemet är att han tar på mig (here and there) och försöker inleda sex När han somnat. Detta problemet har vi haft sedan ca 3 år tillbaka. Jag har från början sagt till att jag inte tycker det är okej och bedt han söka hjälp. Hjälp har han inte sökt och problemet har bara blivit större.. nu försöker han tvinga sig på med makt och blir riktigt grumpy om jag säger till... allt detta leder ju till att jag totalt önskar avstå sex, då jag tycker Hans beteende är vidrigt. Och vad vet jag, kanske det är det som gör han försöker mer i "sömnen nu..

    Hur ska jag göra?

    Vi har pratat och kommit fram till att ska söka hjälp.. Men det gör han ju inte. . Ska jag bara packa väskan och dra? Har någon varit med om samma där det har funnits en lösning?

  • Svar på tråden Så kallad sexsomnia
  • Anonym (Hopeless)

    Det att ha skilda sovrum.. Ska vi sova separerad tills vi avlider? Eller?

    Söker mer efter en lösning där vi kan sova i samma rum och han inge fortsätter sitt beteende.

    Kan förtydliga att det inte bare är att han tar och klår utan även försöker penetrera och verkligen tvinga sig på.. även om jag säger nej..

  • Anonym (Hopeless)

    Tack för svar!

    Genom den svenska vården kan jag inte söka hjälp åt honom.. Hur ska jag göra när han inte är.med på det , även när det är ett möte vi båda ska på. Han har ju inte tagit tag i det på 3 år.. känns som vi är låst i ett dödläge.

    Jag vill ju hjälpa honom og hjälpa oss... jag vill ha våran familj, men ska jag verkligen fortsätta kämpa. När han inte ens försöker? Känner ju lite att när han inte söker hjälp att han inte ser detta som ett problem..

  • Anonym (Hopeless)
    Anonym (Samma, typ.) skrev 2021-01-17 22:23:35 följande:

    Låter skitjobbigt att han försöker i sömnen. Har nog samma problem fast lättare med min sambo han drömmer ofta sexdrömmar och juckar i sömnen. Inte på mig utan på ingenting. Stånd och som han har sex med en osynlig kvinna som sitter på honom. Om jag väcker honom så ber han om ursäkt, somnar om och ibland börjar han då om igen och verkar drömma samma sak.


    skulle ju villa veta vad som händer i deras huvud..
  • Anonym (Hopeless)
    Anonym (M) skrev 2021-01-17 22:26:37 följande:

    Men alltså. Jag hade fått totalt panik om min sambo höll på att våldta mig, oavsett om han sov. Om det så hände en enda gång så hade han fått söka hjälp direkt. Hade absolut inte sovit en natt till i samma säng. Ni behöver inte ha olika sovrum för evigt- men helt klart tills han tar det på allvar och tills problemet är avhjälpt. Man är ju så sårbar när man sover, herregud jag skulle inte kunna slappna av om jag riskerade att bli våldtagen.


    Tack för ditt svar! Det är just det att jag inte kan sova som blir ett stor problem o denna situation. Jag kan ju som inte lita på han och det blir lite panikartat.
  • Anonym (Hopeless)
    Spnks skrev 2021-01-17 22:54:32 följande:

    Jag tror att det är så att du behöver inse att han faktiskt inte sover på riktigt. Det har hållit på i tre år - hade det faktiskt skett när han sov så borde han själv tycka att det är otroligt olustigt och velat söka hjälp självmant. Men det gör han ju inte så...


    Han tar inte tag i ett problem han skapar.. högen med problem blir bara större.
  • Anonym (Hopeless)
    Wench85 skrev 2021-01-19 13:34:51 följande:

    Men herregud. Alltså.

    För att försöka sätta mig in i situationen... Hade jag och min partner upptäckt att han försökte våldta mig i sömnen kan jag inte föreställa mig något annat än att han skulle ha sökt vård direkt. Han skulle nog vara helt chockad och äcklad av sig själv, skämmas, må skit, antagligen värre än jag (trots att jag har ett rejält bagage).

    HAN skulle ha flyttat till ett annat sovrum eller satt fast sig med handbojor eller liknande omgående för att inte riskera att sätta sig i en situation där han skulle kunna utsätta mig för ett sådant övergrepp. 

    Risken skulle vara stor att ingen av oss skulle vilja ha något som helst sexuellt samliv under utredning/behandling, för det skulle bli så färgat av denna händelse... 

    Skulle det vara ett övergrepp som gick långt skulle vi nog båda behöva stora mängder terapi för att kunna ha nån chans att vara trygga ihop igen. Vi skulle nog båda ha svårt att lita på och förlåta honom, och oroas mycket för vad som mer skulle kunna hända. Skulle han kunna gå rakt ut i vägen och bli påkörd i sömnen? Hämta en förskärare och hugga nån i magen? Våldta någon annan? Osv. 

    Sedan måste jag erkänna att eftersom det är en otroligt ovanlig diagnos skulle jag nog fundera ett ögonblick över om det faktiskt var sant och läsa exempelvis Åklagarmyndighetens rapport fårn 2016 (www.aklagare.se/globalassets/dokument/rapporter/ovriga-rapporter/redovisning-av-ett-uppdrag-fran-riksaklagaren---om-somnambulism-och-sexsomni.pdf) och vilja få diagnosen förklarad från hans vårdgivare, både för att kunna bidra i rehabilitering/medicinering/utredning/vad-som-nu-görs-åt-det och för att kunna skydda mig själv och vår relation.


    Tack för ditt svar!

    Jag skulle önska reaktion han fick var att bli totalt äcklad av sig själv, men han är ju tydligen inte det då han inte sökt hjälp efter 3 år med detta problem som bara eskalerar.
  • Anonym (Hopeless)
    Anonym (Vård) skrev 2021-01-23 13:15:32 följande:

    Hur kommer detta sig?


    Eftersom han inte har några funktionshinder.. Jag kan då inte agera ombud med mindre det gäller akutsjukvård. Sekretesslagarna står mycket stärkt.
Svar på tråden Så kallad sexsomnia