Ytlig som vill ha gåvor?

Nej. Utifrån det du skriver är du inte ytlig. Hans beteende visar att han bortprioriterar dig till förmån för hobby och annat. Det sitter inte i pengarna eller tiden, utan i brist på engagemang. I ett kärleksförhållande är det rimligt att kunna förvänta sig viss uppvaktning och uppskattning för den man är. Att ens partner visar att han är beredd att lägga två fingrar i kors för att göra dig glad - eller åtminstone ha som lägstanivå att inte aktivt göra dig ledsen genom att gång på gång med sina handlingar visa att han skiter i dina känslor.

Tala klarspråk. Förklara - eftersom poletten inte verkar trilla ner självmant - hur sårande det är att känna sig längst ner på prioriteringslistan.

Om han lovat förr, men det sen inte hänt något så ljuger han ju egentligen. Han kanske tror sig själv när han säger att han ska ordna nåt senare, men det blir ju de facto en lögn egentligen. Om du nu dessutom fyller jämt så tycker jag det är riktigt dåligt av honom. 

Jag tycker du ska tala om exakt hur ledsen du blir och att han lovat förr men inget sker , och nu - det här är liksom droppen att lägga alla pengar på sig själv trots att han måste vetat att du fyller jämnt. Om han inte fattar så säger du bara "ok, då vet jag hur det är mellan oss. Då slutar jag att ge dig presenter också, eftersom det är så du tycker man ska ha det i en relation" 

Nu kommer säkert en del svara att det är onödigt med gåvor mm, men det handlar ju inte om det - tråden handlar i grund och botten om hur du känner dig behandlad, hur han sviker gång på gång. Det behöver han ju faktiskt inse. (det kunde vara en person som sviker genom att alltid ställa in bokade saker, backar om att skjutsa en fast denne lovat osv - nu råkade det handla om presenter - men det är samma sak) 

Nej , du är inte ytlig alls.

Att han aldrig prioriterar dig och håller inte sina löften är riktigt dåligt.

Har man inte råd att köpa presenter är en annan sak , men han verkar inte bry sig alls.

Precis så upplever jag det - inte att det handlar om pengar ytterst utan om engagemanget.

Jag har tagit upp det med honom tidigare. Nu senast härom dagen när han meddelade att han inte hade ?ens 10 öre på kontot? till min 40-årsdag - då uttryckte jag att känner mig oviktig när han inte sparat något för att kunna ge mig något fint såsom jag alltid gjort för honom. Svaret blir att han inte tvingat mig eller ens velat att jag ska ge honom några gåvor. Och att det inte är naturligt för honom att ge presenter. (Samt att han anser det orimligt att lägga pengar på tex ett guldsmycke).

När jag blir ledsen och det märks eller jag påtalar det så reagerar han med att bli arg och anser att jag skuldbelägger honom och får honom att må dåligt. Det blir på så sätt ett ämne vi inte kan prata om. Jag får/bör hålla besvikelsen och tårarna för mig själv för att inte uppröra honom. Och det gör mig ännu mer ledsen. Och känner mig ännu mer ytlig och som en dålig människa för att jag inte bara kan vara glad och tacksam för det han ändå gör tex i hushållet.

Jag har lite svårt att förstå hur man tänker ibland. Du har alltså ensidigt gett honom dyr klocka, temaresa och teknikprylar, bara sådär? 

Man bör nog vara rätt ense, från båda hållen, hur man ska göra med sådant. Ofta har men ett visst sätt att se på sådant från barnsben. Varken jag eller sambon är vana med att ge/få dyra saker som vuxna, ge resor eller så. Varken till jul eller födelsedagar. Även om vi har julklappar (men inte födelsedagspresenter).

Du får nog tänka över din generositet, visa uppskattning på annat sätt än dyra resor och prylar.

Håller med övriga, jag skulle bli besviken och han skulle få höra det. Speciellt då det verkar vara så varje gång. Hade han normalt gett dig genomtänkta presenter och missat en gång ( men inte vid 40, utan mer 38...) skulle det vara en annan sak. 

Sedan kan det vara så att presenter inte är viktiga för honom, men då borde han heller inte vilja ha några.

Håller med övriga ovanför. Han prioriterar inte dig. så enkelt är det. 

Jag tycker du ska ta dig en funderare på er relation. Inte göra slut, men om vill fortsätta leva med honom, så till att det blir mer jämlikt er på denna front. Dvs du uppvaktar honom på samma sätt som han uppvaktar dig. 

Nej du är inte ytlig.

Det handlar om att du fått löfte från honom om uppvaktning med gåva och därför också har förväntningar.
Sedan höll han inte ord utan satte sin hobby först.

En bukett blommor är inte dyrt om man har 10papp att röra sig med varje månad.

Tyvärr är han ego och ser till sig själv först. Han struntar i din födelsedag för att han kan. Han har ju dig kvar ändå, utan att anstränga sig ;)

Om ni har det bra i övrigt och vill fortsätta vara ihop, sitt ned och prata med honom. Berätta du blev besviken och hur du känner, precis som du skriver i din trådstart.
Inte roligt behöva säga till om sådant man tycker ska vara automatiskt, men han är EGO och ser inte att han sårat dig.
Hör vad han säger, om han förstått och vaknar till.

Om han sen fortsätter strunta i dig och inte håller det han lovat, lägg inget mer på honom heller!
Frågar han kan du säga att du uppfattat som att bemärkelsedagar inte betyder så mycket för honom...

Nu har jag ingen närmare insikt i ert förhållande, så mitt svar är rent hypotetiskt och väldigt subjektivt.
Jag är en sådan som inte ger mitt ord och förpliktigar mig till saker och ting till höger och vänster. Jag lovar inget som jag inte kan/tänker hålla.
Nu vill jag inte säga att det vore omöjligt att jag själv skulle missa uppmärksamma min kvinnas födelsedag m.m.
Men om det hade skett OCH om jag vid dessa tillfällen hade även lovat/uttalat mig om att jag skulle kompensera dig för det, då skulle jag se till att hålla mitt ord.
Antingen är ens ord värda något eller ej.
Det var mina 5 öre.

Att prata om hur du känner känns som rätt väg att gå.
Vi är alla bara människor och kan var ofokuserade ibland. Han kanske inte är så "dålig", men verkar behöva lite guidelines om vad som får dig att må bra eller mindre bra.  

Jag tycker problemet med ligger i hans reaktion, att bli arg när du är ledsen och besviken. Min man kunde va sån i början, jag förklarade då för honom hur jävla orimligt det är att bli arg på nån som är ledsen.

Ta inte och tryck undan dina känslor, våga visa att du är ledsen, om han tycker det är obehagligt får ju han hantera det. Han har sårat dig.

Tycker inte alls det är konstigt din reaktion, ta ett snack med egoisten att han får skärpa sig.

Min man gjorde det.

Nu hade vi inte problemet att han inte köpte presenter för det har han alltid vart bra på men andra saker och hur han reagerar.

Du ska inte behöva gå undan när du är ledsen för att han inte ska bli arg, du hör ju hur det låter.