Inlägg från: Anonym (Ledsen och så oändligt trött mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen och så oändligt trött mamma)

    Idag vill jag bara ge upp

    Jag har tre barn, samtliga med diagnoser. Jag har skrivit om vårt liv tidigare, så känner du igen det är det antagligen någon tidigare tråd.

    Idag är en sån dag där jag bara vill säga upp mig som mamma och gå och gräva ner mig nånstans.

    Ena barnet (adhd, odd och troligtvis autism) har varit så arg och lättretlig i flera dagar nu. Så otroligt uppkäftig och vid minsta lilla blir hon rasandes, slåss, sparkas, kastar saker, smäller i dörrar, skriker etc... Vad jag än gör så blir det inte bättre. Hon kan vara supermysig så länge allt går som hon vill, men säger jag tex åt henne att det är dags att byta om till pyjamas så blir det genast utbrott. Idag var hon rasandes över att hon inte kunde välja vad hon skulle titta på och kastade ipaden i golvet.

    Uppepå det så hade jag två andra krävande barn med sina egna problem och så en arg make som skriker på barnen över att de inte lyssnar och ständigt lägger halkar in på ett bananskal för att lägga sig i när jag försöker hantera barnen utan att det blir totalt kaos.

    Jag mår inte alls bra och min ångest börjar bli starkare igen... Jag försöker vara lugn, fiska för att se om det är något speciellt som gör att hon är extra känslig just nu, men allt är bra enligt henne.

    Vet inte vad jag vill med tråden, behövde skriva av mig, försöker påminna mig om att det här bara är en dag och att det förhoppningsvis blir en bättre dag i morgon... Just nu känner jag mig totalt värdelös. Låtsas duscha för att få en stund ifred och jag är så nära att bryta ihop.

  • Svar på tråden Idag vill jag bara ge upp
  • Anonym (Ledsen och så oändligt trött mamma)
    Anonym (Tirre) skrev 2021-01-20 21:13:30 följande:

    Sök stöd vännen!

    Och tvinga din man att söka stöd med.

    Det ni går igenom är svintufft.

    Jag har två krävande barn med diagnoser och enda sättet att överlvea så har jag stöd av andra föräldrar och vi (utan skuld eller skam!), se till att få 1 natt helt själv varje vecka. Vi bjuder vår partner på det.

    Jag har tillgång till en liten lägenhet som en vän inte använder och brukar vara där må-tis medans min man sover hos sina föräldrar tor-fre. Handlar om att få andrum.

    Vi upplever det svårt att lämna ifrån oss barnen till våra föräldra och vänner pga. deras svårigheter.


    Det hade varit underbart, men min man skulle aldrig gå med på det. Han tar öht väldigt lite riktigt ansvar för barnen. Hans syn på att "hjälpa till" är att tex spela tv-spel med dem så jag får laga mat ifred på helgerna. Han kommer på massa nya regler, som att de från en dag till en annan inte längre får spela på sina plattor på vardagarna. Ett beslut som bara innebär att jag får hantera ännu mer bråk och skrik medan han sitter inlåst på kontoret och "jobbar". Passande nog är det alltid något möte när barnen är som svårast.

    Och han gnäller på mig och påstår att jag daltar med den yngsta (5 år) som alltid gör nuggets till henne och för att jag köpt saker som är okej att bita på istället för att "se till att hon slutar vara en bebis". Han vägrar förstå att det inte handlar om det. Hon har SÄ, hon kan spy rakt över bordet om man försöker få henne att äta något hon inte vill ha och bitandet har jag försökt få henne att sluta med i flera år, det går inte! Har hon inte saker hon får bita på så biter hon sönder annat istället.
  • Anonym (Ledsen och så oändligt trött mamma)
    Anonym (L) skrev 2021-01-20 21:00:39 följande:

    Kanske du behöver prata med en egen psykolog elller terapeut om situationen, eller parterapi. Antar iaf att ni sökt hjälp hos vården?


    Jag har gått hos psykolog i flera omgångar, det ger mig inget. Kanske är det de psykologer jag haft som inte varit bra, men de kan ju ändå inte göra något åt hemsituationen. Det är min man som måste växa upp och inse att barnen är lika mycket hans ansvar som mitt.
  • Anonym (Ledsen och så oändligt trött mamma)
    Anonym (Utbränd) skrev 2021-01-21 16:05:11 följande:

    Kan det vara så att din man också har en diagnos?

    Min ex man var precis likadan och tog aldrig riktigt ansvar.

    Orkade tillslut inte längre och skilde mig. Det var tufft för honom i början o ha barnenhelt själv, men nödvänligt för att han skulle lära sig och att jag skulle hinna andas. Det är inte perfekt och jag drar fortfarande det största lasset, men bra mkt bättre än innan.


    Nej det har han inte, men jag har. Han har många gånger påpekat att det är mig de fått det ifrån.
Svar på tråden Idag vill jag bara ge upp