Inlägg från: Anonym (Kram!) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kram!)

    Idag vill jag bara ge upp

    Anonym (Ledsen och så oändligt trött mamma) skrev 2021-01-21 10:14:47 följande:
    Det hade varit underbart, men min man skulle aldrig gå med på det. Han tar öht väldigt lite riktigt ansvar för barnen. Hans syn på att "hjälpa till" är att tex spela tv-spel med dem så jag får laga mat ifred på helgerna. Han kommer på massa nya regler, som att de från en dag till en annan inte längre får spela på sina plattor på vardagarna. Ett beslut som bara innebär att jag får hantera ännu mer bråk och skrik medan han sitter inlåst på kontoret och "jobbar". Passande nog är det alltid något möte när barnen är som svårast.

    Och han gnäller på mig och påstår att jag daltar med den yngsta (5 år) som alltid gör nuggets till henne och för att jag köpt saker som är okej att bita på istället för att "se till att hon slutar vara en bebis". Han vägrar förstå att det inte handlar om det. Hon har SÄ, hon kan spy rakt över bordet om man försöker få henne att äta något hon inte vill ha och bitandet har jag försökt få henne att sluta med i flera år, det går inte! Har hon inte saker hon får bita på så biter hon sönder annat istället.
    Låter lite som lekpappa som tyvärr försvårar och bidrar till stressen då han inte är konsekvent eller lugn. 
    Låter bra hon har sina bitleksaker, hon är inte så gammal ändå, alla barn har olika behov. 

    Hur har du det med hjälp från familjemedlemmar?
    Har du någon möjlighet att ha dagmamma (som kan diagnoserna det handlar om) för åtminstone ett av barnen?

    Du behöver avlastning, om än bara för en stund. Du finns bara där för andra hela tiden, ingen finns där för dig. Det blir för mycket tillslut.
  • Anonym (Kram!)
    Anonym (Ledsen och så oändligt trött mamma) skrev 2021-01-21 10:17:16 följande:
    Jag har gått hos psykolog i flera omgångar, det ger mig inget. Kanske är det de psykologer jag haft som inte varit bra, men de kan ju ändå inte göra något åt hemsituationen. Det är min man som måste växa upp och inse att barnen är lika mycket hans ansvar som mitt.
    Ja, om psykologerna inte kan ge användbara råd i hur er hemsituation förbättras så kommer du fortsätta vara stressad. Finns ju de som bara sitter och nickar och frågar "hur känns det?"...  Inget fel med det men det låter som du håller på att gå i bitar och behöver hjälp nu som funkar.

    I nuläget låter det som din man är ett barn extra...
    Har du suttit ned ordentligt med din man och kommit överens om gemensam strategi som ni inte viker från och att dela ansvar? Kan han gå med på något sånt?
    Hur säger han när du säger att du knappt orkar längre?
Svar på tråden Idag vill jag bara ge upp