Rätt att kräva en vuxen på skärmfritt?

Kräva och kräva. Man kan väl framföra sina önskemål och diskutera igenom? Känns dock väldigt ohyfsat att sitta med skärmar vid matbordet. Känns inte så himla smidigt att lära ev. barn att det är ett acceptabelt beteende. Men kräva går såklart inte.

Krav är ju alltid svårt, men... Vilken vuxen tycker det är OK med skärm vid matbordet?

Vad är så viktigt att man inte kan lägga ifrån sig telefonen i 20 min?

Rätt har man egentligen inte , men om ens partner vägrar lägga undan mobilen då får hen handla , laga mat och äta själv?

Det är ytterst lite man kan kräva av en annan vuxen inom en relation.

Däremot kan man komma överens om vissa saker.

I vardagen har vi inte skärmfritt. Vi läser nyheter, surfar. Innan smartphone så läste vi tidningen.

Dvs vi är, i vardagen, inte sociala när vi äter.

Jag hade nog inte trivts i en relation där det förväntades att jag skulle vara social vid dessa tillfällen, i vardagen.

En infallsvinkel från en som inte gillar vardagssociala middagar

Vi tycker det, vi är härligt asociala när vi äter

Jag läste genom måltiderna genom hela min uppväxt. Fick jag inte det så lämnade jag matbordet.

Ja, jag var väldigt svårstyrd som barn

Jag hade gjort det utan problem, kvinna som jag är ;)

Det låter väldigt mkt som autistiska drag, alltså inget fel med det.

Jag tycker det är fullständigt självklart med skärmfritt vid middagsbordet, då pratar man med varandra. 

Kräva?
Som medmänniska har man ingen rättighet att kräva något av någon annan.
Speciellt på familjeliv och speciellt om det handlar om män som kräver det minsta lilla från kvinnor.
Däremot går det omvända bra: kvinnor har all rätt att kräva massor och lite till av män. Allt i jämställdhetens namn...

Men om man pratar om stora vida världen utanför familjeliv och utanför sfären av snedvridna extremfenimism så är det helt andra regler som gäller.
Där har man rätt att kommunicera med varandra och komma fram till en lösning som passar bägge.

Den som inte accepterar den andres beteende vid bordet får helt enkelt göra på det sätt som denne tycker är fullgott. Det kan betyda att man exkluderar partnern såsom att de äter vid skilda tidpunkter.

Är inte autistisk alls. Inte min sambo heller. Men introvert, precis som min sambo.

Jag är 60 så jag borde märkt det ;)