Fysiska och psykproblem?

Men orsakerna till din ångest kvarstår ju inte om du nu ska få behandling för din sköldkörtel?

Inget illa ment, men du tänker som en klassisk missbrukare nu. Du är livrädd(inte konstigt) för att bli av med dina Benzo eftersom det i ditt huvud inte finns något annat som kan hjälpa. Livet utan Benzo är farligt, jobbigt och hemskt och fungerar absolut inte. Men så är det ju såklart inte egentligen.

Att din läkare vill att du ska trappas ut inneliggande är för att utsättningssymtomen är svinjobbiga på Benzo och det är det man får hjälp med när man ligger inne.

Ångest är inget konstant tillstånd och oftast inte kroniskt heller så om orsakerna är något annat än bara psykiska så får du ju ta hjälp för det också. Att dra ner sig i en ständig benzodimma för att undvika ångest är inte lösningen och det vet du säkert.

'Bra att du nu får hjälp, men visst är det läskigt. Hoppas att du har något bra stöd omkring dig också?

Jovisst är det skrämmande och jag har gjort flera utsättningssförsök tidigare. Det gör det ännu svårare. Resulterade i svår abstinens lång tid och står därför igen på en bensodiazepin. Lite lägre dos iofs. Depottablett.

Ja, alltså menar att det vore bra att få ordning på hypertyreosen först iaf hyfsat sedan tror jag att en urtrappning kan gå lättare och faktiskt lyckas t o m.

Lite det jag menade. Men min läkare är lite okunnig hen säger symtomen från endokrinologiska sjukdomar hänger inte ihop med mina symtom eller resten av kroppen öht. Ja just det...uh.

Jag har inte missbrukat min medicin men beroende kan man bli tyvärr.

Vet hur svårt det är att få hjälp för fysiska åkommor (har ett annat svårt smärttillstånd också)när man väl hamnat inom psykiatrin.

Sedan kommer också en svår ångest orsakat av Trigeminus Neuralgi, det är en olidligt svår smärta. Men nu ska jag äntligen få komma till Neurolog igen så hoppas få bättre hjälp. Svårt när finns flera olika problem. Hade varit lite lättare om man bara haft vanlig ångest och beroendet.

Ja jag har min familj, det är nog mitt stöd får jag säga som tur är.

Tack för svar!

Får man bara igång medicineringen för hypertyreosen så blir man ganska omgående bättre.

Jo, det kan vara problematiskt att få hjälp för fysiska sjukdomar när man samtidigt har något psykiatriskt och dessutom beroende. Fördelen för dig är ju att de sjukdomar du har inte kan hänvisas till att vara psykosomatiska utan kan konstateras medicinskt genom prover t ex hypertyreosen och då får man ju såklart hjälp för det också oavsett hur psyket ser ut.

Ja man hade ju hoppats det, men det har jag kämpat med i flera år. Mina fysiska problem. Det har alltid blivit bortförklarat på alla möjliga vis. Det har bidragit ganska mycket till min ångestproblematik. Ond cirkel liksom. Till slut är man på riktigt mentalt slut och deprimerad faktiskt. Hua. Men det verkar bli en ljusning nu. Iom de andra vårdbitarna.

Ser man tillbaka så var det just efter min hypertyreos debuterade som förskrivning av sömnmediciner, ångestlindrande, blodtrycksänkande drogs upp. Sorgligt. Fick du hjälp av Radiojod eller tablettbehandli g? OP? Hur mådde du? Jag har ju gått med detta nu i 8 år så tror det kan ha skadat kroppen permanent delvis.

Antar eftersom du heter Graves att du har erfarenhet av det? :)

Ingen som har erfarenhet av vård inneliggande? Eller ny kontakt med psykiatrin? Vad händer egentligen? Vem stödjer en sedan?

Vid tidigare utsättningar har jag haft abstinens, eller ja senare snarare min vanliga svåra konstanta ångest i så många månader att man satte in läkemedlet igen. Efter att de lite mer akuta abstinens symtomen klingat av efter 1-3 veckor. Sedan kom det vågor av det också. Usch ändå under liten sänkning fick jag svåra symtom som ångest som jag jag inte förstod hur jag överlevde i nu efterhand, kramp i vissa kroppsdelar, huden brann och frös om vartannat under huden liksom. Ja, bara en liten del av allt.

Ja, så vore intressant att höra hur det gått för andra som gjort nedtrappning inom sjukhuset? Eller dog alla, alternativt började med medicinen igen kan man undra.

Det här svarar bara på en pyttedel i din fråga och är kanske lite OT egentligen men man tar hänsyn till alla sjukdomar när man ligger inne. Jag tog nyligen bort blindtarmen och låg inne två dagar. Jag tar en massa medicin för psykiska sjukdomar och de far jättenoga med att jag tog de medicinerna, checkade av och så och frågade hur jag mådde psykiskt också. Det borde rimligtvis fungera likadant inom psykiatrin, att de bryr sig om det fysiska med. 

Det låter bra. Hoppas det är på liknande vis omvänt som sagt. Tror det är ganska personalberoende. Miin fördom säger mig att man "glömmer" fysiska besvär på Psyket. Min fördom som sagt. O viss erfarenhet från förr.

Tack för ditt svar!