Är det bara vi som har konstant ångest över mängden skärmtid hos barnen?
Alltså jag måste älta detta med skärmtid. Jag tycker det är så svårt.
Idag har tioåringen suttit med skärm i några timmar från det han gick upp. Sen hängt lite med oss, ätit lunch, gjort lite matteläxa mm. Sen två timmar ute med kompisar, spelat fotboll och promenerat hem från fotbollsplanen.
Nu sitter han och kompisen och spelar tvspel, lär göra i ett par timmar. För de har inga andra sätt att umgås än att leka ute eller spela tvspel inne.
Och sen går kompisen hem, vi äter middag och umgås förstås lite grann men all tid som inte är skärmtid är en kamp liksom och ett konstant tjat.
Det här är en vanlig hemmasöndag, vi själva gör inget speciellt, lite tittade på sport (maken), vi promenerade någon timma medan sonen var iväg på fotboll, vi handlar lite mat, tvättar lite, slöar.
Det är bara det att det blir så himla många timmar skärm, all hemmatid. För han kan inte sysselsätta sig själv inomhus utan skärm ensam.
Och jag har sån ångest över detta men vet inte hur jag ska vända trenden för jag vet inte vad han ska göra istället. Skärmfri tid drar han mest runt i huset, klättrar på oss, bläddrar i någon tidning men sen rastlös.
