Varför tar inte ni kvinnor hand om er sexualitet?
Jag har alltid haft längre förhållanden men upplever ständigt det här problemet. Tycker mig kunna läsa att jag inte är ensam om det här heller så nu vill jag ställa en ärlig och seriös fråga till er kvinnor på forumet.
Jag har två barn sedan tidigare förhållande som jag har varannan vecka. Nu lever jag sedan två år tillbaka med en yngre kvinna (35 år jag är 42) och vi har inga gemensamma barn. Med andra ord är det barnfritt varannan vecka. Vi har ett härligt förhållande där vi tar i varandra väldigt mycket. Gott om egentid och gott om tid tillsammans.
När vi träffades hade hon ett rikt sexliv med sig själv. Alla förutsättningarna finns alltså där för att vi tillsammans skulle kunna ha ett fantastiskt sexliv, både med varandra och med oss själva.
Jag själv är begåvad med en enorm fantasi, försöker skapa förutsättningar för att det skall hända saker. Ändå hamnar vi här, där alla andra som gnäller över sina sexliv är... Det händer inget på kanske månader!
Vi har pratat mycket om det här. Och under dessa samtal så har det framkommit att hon slutat onanera och tänker inte speciellt mycket på sex om dagarna. Hon tycker inte det är så intressant helt enkelt. Hon är både nöjd och inte nöjd. Hon önskar att vi skulle ha mer sex men har ingen lösning på problemet.
Det här känner jag igen från tidigare förhållanden som sagt. Och jag läser ju här att många kvinnor säger att de saknar lusten av en eller annan anledning. Antingen beror det på hem och barn, karriär eller att mannen i fråga är tråkig och inte vill/orkar/saknar fantasi.
Men har man inget eget ansvar för sin kåthet? Varför lägger så många kvinnor ansvaret på något annat? Jag menar om kvinnan i fråga har slutat att onanera och ta hand om sin egna lust, hur skall då mannen kunna väcka den? Är det inte rent oansvarigt?
Skulle vara intressant att höra hur ni kvinnor resonerar här.
Är det mannens ansvar att kåta upp er?