• Anonym (Lagom)

    Bör barn lära sog äta ”lagom”

    Tycker ni att barn bör lära sig att äta ?lagom??

    Vi pratar mycket om det här med att ta lagom på tallriken (så man inte behöver slänga mat) men också kring att ta lagom av det som erbjuds så att det är en rimlig mängd, man blir rimligt mätt, det blir mat kvar till andra osv.

    Alltså att man inte tokfrossar av någonting bara för att det finns. Tex kan det gälla kakor på ett kalas men kan lika gärna gälla pannkakor eller köttbullar på skollunchen. Jag tycker inte att man som tioåring ska äta 30 köttbullar till lunch bara för att det finns och man får ta. Så detta pratar vi om med våra barn. Vi såg under en period tendenser till att vårt barn och klasskamrater åt mycket mest av anledningen typ tävla om det. Typ att vårt barn kommer hem och berättar att X ätit så många av den maten och liknande och det blir lite lyteskomik över det hela.

    Hur ser ni på det?

  • Svar på tråden Bör barn lära sog äta ”lagom”
  • Anonym (Mor)

    Vi har aldrig haft en sån diskussion med våra barn. Aldrig haft en anledning då barnen klarar av att ta rätt mängd själva. Kakor m.m tar de en av så alla får.

  • Anonym (Lagom)
    Citronsaft skrev 2021-01-27 09:47:01 följande:
    Självklart. En 10 åring ska inte äta 30 köttbullar. Om barnet inte klarar av det själv så får föräldarna lägga upp.
    Men tråden handlar mer om hur man äter borta, när föräldrarna inte är närvarande.
  • Anonym (Lagom)
    Anonym (Japp) skrev 2021-01-27 10:00:56 följande:
    Då är det faktiskt läge med ett samtal till läraren tycker jag. Fråga snällt om de i klassen kan prata om att man inte tävlar kring mat, och att man ska känna efter hur hungrig man verkligen är.
    Det är svårt det där med "ät så mycket du vill", det minns jag själv sen jag var barn, för det var sällan det verkligen betydde vad de sa. Eller i alla fall var inte alla vuxna överens så plötsligt fick man en tillsägelse för att man tagit för mycket...
    Ja, jag tog faktiskt upp det med läraren och hen höll helt med och insåg att de gjort fel. 

    Och vi har som sagt pratat med våra barn om det och en gång senare kom han hem och berättade att han tagit tio köttbullar den lunchen, jättebra, för då hade han ju tänkt till.  
  • Anonym (Lagom)
    Anonym (Japp) skrev 2021-01-27 10:00:56 följande:
    Då är det faktiskt läge med ett samtal till läraren tycker jag. Fråga snällt om de i klassen kan prata om att man inte tävlar kring mat, och att man ska känna efter hur hungrig man verkligen är.
    Det är svårt det där med "ät så mycket du vill", det minns jag själv sen jag var barn, för det var sällan det verkligen betydde vad de sa. Eller i alla fall var inte alla vuxna överens så plötsligt fick man en tillsägelse för att man tagit för mycket...
    Framför allt har det ju hänt flera ggr att det är klassens rejält överviktiga tjej man hör om hur mycket hon har ätit. Och det tycker jag rent av är sorgligt. 
  • Anonym (Jenny)
    Anonym (E) skrev 2021-01-27 10:18:03 följande:
    Kan ärligt säga att jag aldrig som barn eller ung vuxen reflekterade över det här med att ta lagom - det var så självklart för mig att jag aldrig ens tänkte på det.

    Senare har jag reagerat på dessa ?grisar? som nämns ovan - vuxna som fullkomligt lastar på utan rim och reson, helst av det mest onyttiga. Har en fd kollega som är en typisk sån som häller på resten av vaniljsåsen fast det står 10 pers i kö (som någon skrev) och en i sambons familj som verkligen alltid ska ha mer. Kan tillägga att båda dessa personer lätt äter dubbelt upp mot en normalportion och båda är gravt överviktiga. Så det är inte bara ett pinsamt beteende utan även en hälsofråga.

    Vad det gäller barn /ungdomar så tror jag att det bästa är att inom familjen föregå med gott exempel, att laga bra mat, servera mycket grönsaker, laga och lägga upp lagom portioner, vara strikt med att ?skräp? som snabbmat, sötsaker, chips konsumeras sällan och i blygsam mängd. Vanor sätts under uppväxten, både bra och dåliga sådana.
    Bara en fråga: växte du upp med syskon? Här handlar mycket om att dela lika så fort det finns något åtråvärt på bordet. En delar och de andra väljer först ... De drillas liksom i att dela lika och vara rättvisa. (Av varandra då, vi föräldrar försöker hålla det inom rim och reson.) Vi har sett både linjalen bokstavligen åka fram och extremt generösa gester när de bjuder till. De lär sig förstås att bevaka sina intressen, men står även upp för varandra och ser till att det blir rättvist.

    Mina barn är små i maten så jag tror nog aldrig att dessa principer har tillämpats på middagsmaten, men väl efterrätter och lördagsgodis. Ofta nog för att de ska vara väl slipade i att ta lagom när de befinner sig i en grupp.
  • Anonym (E)
    Anonym (Jenny) skrev 2021-01-27 13:22:35 följande:

    Bara en fråga: växte du upp med syskon? Här handlar mycket om att dela lika så fort det finns något åtråvärt på bordet. En delar och de andra väljer först ... De drillas liksom i att dela lika och vara rättvisa. (Av varandra då, vi föräldrar försöker hålla det inom rim och reson.) Vi har sett både linjalen bokstavligen åka fram och extremt generösa gester när de bjuder till. De lär sig förstås att bevaka sina intressen, men står även upp för varandra och ser till att det blir rättvist.

    Mina barn är små i maten så jag tror nog aldrig att dessa principer har tillämpats på middagsmaten, men väl efterrätter och lördagsgodis. Ofta nog för att de ska vara väl slipade i att ta lagom när de befinner sig i en grupp.


    Hm både ja och nej, jag är sladdbarn. Mina syskon flyttade när jag var liten. Däremot har det aldrig serverats överdrivet stora portioner och till exempel glass delades ut i små portioner. Likaså med kakor och bullar, en kaka var. Sen var det bra.

    Det här med att dela lika för att bli rättvist är förstås viktigt. Men det styr ju inte mängden /portionen riktigt? Det är ju skillnad om barnen får dela på en 200 grams chokladkaka eller om de får varsin Plopp.
  • Anonym (Jenny)
    Anonym (E) skrev 2021-01-27 18:12:49 följande:
    Hm både ja och nej, jag är sladdbarn. Mina syskon flyttade när jag var liten. Däremot har det aldrig serverats överdrivet stora portioner och till exempel glass delades ut i små portioner. Likaså med kakor och bullar, en kaka var. Sen var det bra.

    Det här med att dela lika för att bli rättvist är förstås viktigt. Men det styr ju inte mängden /portionen riktigt? Det är ju skillnad om barnen får dela på en 200 grams chokladkaka eller om de får varsin Plopp.
    Ja det handlar om två överlappande, men distinkta saker: dels att socialt lära sig dela lika och rättvist så att man tar lagom mycket och dels att äta lagom mycket för sin egen kropp. 

    Syskon som är nära i ålder tränas nog mer i att dela på resurser i vardagen.
  • Anonym (E)
    Anonym (Jenny) skrev 2021-01-27 18:29:16 följande:

    Ja det handlar om två överlappande, men distinkta saker: dels att socialt lära sig dela lika och rättvist så att man tar lagom mycket och dels att äta lagom mycket för sin egen kropp. 

    Syskon som är nära i ålder tränas nog mer i att dela på resurser i vardagen.


    Det tror jag också, för att inte tala om den sociala träningen inklusive konfliktlösning. Samt att slippa ensamheten som ensambarn /sladdbarn. Kan tillägga att jag själv har tre barn tätt. Saknade verkligen syskon nära när jag växte upp.

    Det där med mängd mat eller godsaker tror jag ändå till stor del sätts av de referensramar man växer upp med. Där är jag och maken olika, han är uppväxt (med syskon i nära ålder för övrigt) mer med att det ör ok ibland att vräka i sig exempelvis en hel påse chips medan jag alltid tar två chips, typ. Det tror jag sitter djupt rotat från min mamma som alltid var supernoga med att man bara tog lite av sånt som är onyttigt.
  • mari123

    Jag tänker att man som förälder första av allt ska vara en förebild. Barn gör inte som man säger utan som man gör.

  • hammarhajen

    Håller med.

    Och även om man har ett barn som alltid tar lagom hemma, så ingår det i föräldrarollen att prata om saken ändå, tänker jag. Ge barnen redskap att äta på ett balanserat sätt borta också, för det kan man inte ta för givet att de klarar bara för att det går hemma. Som många skriver handlar det om både hälsa och allmänt hyfs att maten ska räcka till alla. 

    Är ju jättelätt att dras med i kompisars upptåg, eller att passa på att testa gränserna lite när föräldrarna inte är med. Som lärare kan jag säga att säkert en halv skolklass i snitt (om inte mer) tar enbart köttbullar och decilitervis med sylt om de lämnas obevakade med en matkantin Barn till sunda, hälsosamma föräldrar kan tilläggas. Barn uppför sig helt enkelt inte på samma sätt överallt och föräldrars ansvar är att prata och vägleda hemma, så att barnen inte står som överraskade fågelholkar när vuxna i skolan försöker styra upp och gränssätta. 

  • Friger

    Vi är några stycken hemma. Ungarna får en tallrik med en portion anpassad för deras behov. Normalt är portionerna fördelade på stor/mellan/liten. Äter man upp allt så får man inget mer. Orkar dom inte sin portion så behöver dom inte äta upp.

    En del av ungarna har ett sent stopp. Utan begränsning skulle dom bli feta. Andra har ett naturligt stopp som gör att dom inte skulle bli feta oavsett vad du erbjuder dom. Man får en vikt som motsvarar vad man äter men viljan att stoppa stora mängder föda i munnen tycks vara genetisk. Man ser tendenserna väldigt tidigt.

    Ingen av ungarna har ätstörningar. Alla håller sig inom vad som är normalt bmi från den nedre delen till den övre delen av skalan.

Svar på tråden Bör barn lära sog äta ”lagom”