• sextiotalist

    Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.

    nyfrälsta, oavsett tro, diet, sport, intresse kan vara hopplösa (säker jag också i en sådan situation) och vill ofta förmedla sin upplevelse.
    Det kan bli väldigt, väldigt irriterande för omgivningen

  • sextiotalist
    Anonym (deux) skrev 2021-01-27 09:53:41 följande:

    Är han negativ till just DIN tro eller till ALL tro?

    Har han förklarat VARFÖR han är negativ till "tro"?

    Ja, förhållanden mellan en troende och en ateist KAN fungera men det kräver att båda parter anpassar sig till situationen.


    Varför måste man förklara?

    Det ska räcka med ett nej
  • sextiotalist
    Anonym (deux) skrev 2021-01-27 10:00:47 följande:
    Ja, varför skulle man tala med varandra om problem i förhållandet ...

    Obestämd
    Tja, det är faktiskt ts som "skapat" problemet, är det någon som ska förklara sig så är det hon, för hon har ju skapat detta "problem", som i min värld inte behöver vara ett problem, så länge man inte pådyvla sin frälsning på den andra och respekterar att man har olika uppfattningar.
    Problemet är faktiskt inte att han inte tror, efter läst ts andra inlägg, så är nog problemet att hon beter sig precis som andra nyfrälsta, man vill ha de andra med sig på tåget, oavsett om personen är intresserad eller inte. DET är problemet, inte att ts man inte tror på samma sak.
  • sextiotalist
    Anonym (Tror) skrev 2021-01-27 09:55:54 följande:
    Jag vill helst inte ge specifika exempel för att undvika sakfrågor. Men det kan vara att jag vill dela med mig av mina tankar och upplevelser. T.ex. att jag upptäckt hur mycket bättre jag mår när jag gör och tänker på det här och det här sättet, att det måste hänga ihop med det jag läst om min tro på det här och det här sättet. Eller att jag i förbifarten kommenterar om något som dyker upp ?just det, om det där läste jag också, jag eller min tro tänker på det här viset om detta?.

    Ofta blir han helt tyst. Men vid senare tillfälle när allt bubblar över kan han påstå ganska aggressivt: ?Du förmedlar det här som sanning, men du har inga bevis!, JAG tror inte på det här, du pratar för mycket om det här. Och tänk om barnen påverkas av det här negativt?
    Du försöker alltså frälsa honom (ja, det är vad du gör, även om du inte inser det själv) och såklart han slår backut.
  • sextiotalist
    Anonym (deux) skrev 2021-01-27 10:21:12 följande:
    Det snälla man kan svara på detta är att du läser in väldigt mycket till TS nackdel i det hon skriver.
    Tycker du

    Det här är väl väldigt mycket "nu vill jag frälsa dig"
    Anonym (Tror) skrev 2021-01-27 09:55:54 följande:
    Jag vill helst inte ge specifika exempel för att undvika sakfrågor. Men det kan vara att jag vill dela med mig av mina tankar och upplevelser. T.ex. att jag upptäckt hur mycket bättre jag mår när jag gör och tänker på det här och det här sättet, att det måste hänga ihop med det jag läst om min tro på det här och det här sättet. Eller att jag i förbifarten kommenterar om något som dyker upp ?just det, om det där läste jag också, jag eller min tro tänker på det här viset om detta?.

    Ofta blir han helt tyst. Men vid senare tillfälle när allt bubblar över kan han påstå ganska aggressivt: ?Du förmedlar det här som sanning, men du har inga bevis!, JAG tror inte på det här, du pratar för mycket om det här. Och tänk om barnen påverkas av det här negativt?
    Dvs hon drar in sin tro, även om det inte behövs
  • sextiotalist
    Anonym (deux) skrev 2021-01-27 10:28:10 följande:
    Det är din egen tolkning, möjligen utifrån din egen negativa(?) relation till tro, som får dig att tolka det där som att TS vill "frälsa" honom.

    Bara låt TS få tala för sig själv i tråden.
    Jag har ingen negativ syn på tro, kommer från en släkt med många präster och många djupt troende i min närhet. Däremot ogillar jag skarpt när folk ska pådyvla mig saker, oavsett om det är tro, politiska åsikter, dieter, livsstil, intressen. 
    Ts man verkar vara totalt ointresserad av ts tro, hon skriver själv att hon tar upp sin tro i dessa exempel. Hon får ha sin tro hur mycket hon själv vill, men hon behöver inte prata med sin sambo om sin tro, utan med sin gelikar istället.
  • sextiotalist
    Anonym (Tror) skrev 2021-01-27 12:45:49 följande:
    Jag skulle säga att han är negativ till all tro som inte går att mäta i forskning. Nej han kan eller vill inte ge djupare förklaring, vet inte om det skrämmer honom eller vad det är som gör att han inte kan förklara.

    Ja vi försöker verkligen nu, att båda ska acceptera varandras ståndpunkt. Det jag förstått idag är att han tror att jag vill sätta igång en diskussion när jag tar upp något som rör min tro. Det vill jag inte, jag vill bara dela med mig av MIG och mitt inre för att komma nära varandra. Förhoppningsvis har han förstått det nu men kan nog ändå vara svårt för honom att lyssna på.

    Är dock väldigt rädd för hur relationen utvecklar sig om jag inte FÅR nämna och prata om det som är jag.
    Det du ska börja med är att acceptera hans ståndpunkt. Som jag skrivit innan, man behöver inte förklara. Det är ingen vetenskaplig tes han ska bevisa, han har sin uppfattning, och den ska han få ha, utan att behöva analysera varför. För acceptera du hans ståndpunkt, så blir det nog lättare för honom att acceptera din förändring. För det är faktiskt du som genomgått en radikal förändring. 
    Sedan tipsar jag om att du bör samtala om din tro och hur den påverkar dig med dina gelikar, för även om det inte är ditt syfte, så kan det mycket väl uppfattas det du säger som du vill frälsa honom.
    Men du är nog som de flesta nyfrälsta (oavsett om det är religion, politik eller dieter), du är inne i bubblan och vill gärna att andra ska känna som du gör och delar med dig. 
  • sextiotalist
    Anonym (Pastafarian) skrev 2021-01-28 06:08:57 följande:

    Nej, det är ju TS som inte accepterar att mannen inte delar hennes tro. Hon skriver ju uttryckligen att hon vill att han ska säga att hon kan ha rätt för annars känner hon sig "ledsen, nedtryckt och ensam". Mannen tror inte på hennes gud och det får hon acceptera. Skulle han säga så som hon vill att han ska säga, så skulle han vara oärlig mot sig själv. Vill hon att han ska säga så, så får hon väl också själv säga att hon kan ha fel, men det skriver hon ingenstans att hon är beredd att göra.


    Och det är han som ska förklara varför han inte tror
  • sextiotalist
    Anonym (Andreas) skrev 2021-01-28 08:35:17 följande:
    Och det har han gjort. Han tror inte för att han inte vill tro.
    Det var bara ett tillägg till det jag citerade och jag anser inte att man varken behöva förklara varför man tror eller inte tror. Däremot anser jag att tron är privat, dvs man ska inte pådyvla den för de som inte vill veta något, man ska inte heller kräva av en troende/icke troende argument varför man tar det valet.
Svar på tråden Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.